| |
Selma Diaz, chef för Habitat Cuba, tog emot oss i Vänskapens hus,
ett vackert privatpalats i florentinsk renässans och art deco. Hon
är också intiativtagare, grundare och eldsjäl i Habitat Cuba som
är en sk ”Non Governmental Organisation” (NGO) med uppgift att bidra
till att lösa bostadsfrågan. Habitat Cuba bildades i början på 90-talet.
Inriktningen är hjälp till självhjälp och utveckling av alternativa
byggtekniker utifrån traditionella metoder och material.
Bakgrunden är sammanbrottet i ekonomin när sovjetblocket
bröt samman i början på 90-talet. 80 % av Kubas utrikeshandel var
inriktad på dessa länder. Kuba kom att lida brist på det mesta,
bl a energi och råvaror för att framställa byggnadsmaterial. Byggandet
upphörde praktiskt taget helt. Till saken hör att byggandet på Kuba
alltsedan 30-talet i stor utsträckning skett med teknik och byggnadsmaterial
som varit dåligt anpassade till de lokala förutsättningarna. Betong,
som kräver en hel del energi för framställningen, har använts i
stor utsträckning, såväl före som efter revolutionen. Bebyggelsen
planerades utan hänsyn till klimatet, vilket fick till följd att
den blev alldeles för varm i det heta klimatet. Mycket energi behövdes
för kylning.
Habitat Cuba försöker finna vägar att få till stånd
ett bostadsbyggande utifrån landets förutsättningar och som bättre
tar tillvara de egna resurserna.
Hjälp till självhjälp
Revolutionen ville lösa bostadsfrågan efter samma principer som
mycket annat, i statlig regi. Förortsstadsdelar, planerade och byggda
efter samma principer som i Europa och andra delar av världen, tillkom
i anslutning till de stora städerna. Betong var byggnadsmaterialet
och en industriell teknik var målet. Planeringen skedde i stor utsträckning
över huvudet på folk. På 80-talet började denna planeringsmodell
att alltmer ifrågasättas. Den centraliserade modellen visade sig
inte heller vara effektiv när det gäller att lösa bostadsfrågan.
Hälften av de bostäder som byggts under revolutionens första 20år
hade tillkommit inom den informella ekonomin, dvs vid sidan om det
statliga och kommunala bostadsbyggandet. Bostadsbrist och undermåliga
bostäder var alltjämt ett stort problem på 80-talet. En omorientering
mot en större delaktighet påbörjades, bl a genom en bostadslag från
1984, men mycket hann inte genomföras innan sammanbrottet i ekonomin
på 90-talet.
Selma Diaz tog kontakt då med Robert Livingstone, Argentina,
som utvecklat metoder att involvera de boende.
De åkte runt på Cuba och föreläste. Politiska ledare
blev intresserade och ur det föddes Habitat Cuba. Arkitekter engagerades
för att bistå människorna med kunskap om att bygga och rusta upp
hus samt hjälpa till med planering. ”En arkitekt i varje bostadsområde”
var målet. Även andra kompetenser som ingenjörer och sociologer
knöts till organisationen. Nu finns mellan 100 och 200 arkitektkontor
med ca 500 arkitekter inom denna verksamhet. De är självförsörjande
och tjänar normalt mer än i kommunal tjänst. De åtar sig de uppdrag
befolkningen efterfrågar och har utvecklat ett arbetssätt med starkt
brukardeltagande. Dessa grannskapsarkitekter har samarbetat med
60 000 hushåll. Verksamheten har nu överförts till bostadsdepartementet,
vilket ligger i linje med Habitat Cubas sätt att arbeta: initiera
och visa på möjligheter men inte själv driva i stor skala.
Ägarlägenheter
En viktig förutsättning är att praktiskt taget alla bostäder ägs
av dem som bor där. Endast 10 % är hyresbostäder och då tjänstebostäder.
Professionell fastighetsförvaltning finns inte. För att det ska
fungera måste människorna själva engagera sig och tillsammans med
andra lösa problemen. Det gäller såväl den löpande skötseln och
förvaltningen som upprustningar.
|
|
 |
|
Habitat Cuba engagerar sig även i bostadsupprustningar, men endast
i det bestånd som byggt under 1900-talet. Den äldre bebyggelsen
sköter stads- och landsantikvarierna. HC driver upprustningsprojekt
i sju län med inriktning på varsamhet och delaktighet för de boende.
Eftersom knappast något har rivits under de senaste 40 åren finns
ett värdefullt byggnadsarv bevarat, men i stort behov av underhåll
och upprustning.
Selma framhåller att problemet inte är att planera
och bygga bostäder utan att bygga samhällen. Det är då avgörande
att människorna engageras och är delaktiga i att lösa sina problem.
Det gäller att motverka den mentalitet som säger att ”staten får
lösa”. För att komma dit behövs utbildning. Habitat Cuba samarbetar
Martin Luther King-centret som ger kurser bl a i social pedagogik
för HC,s personal. Centrets pedagogik bygger på Paolo Freires, som
har en relativt stark ställning i Brasilien, och inom de befrielseteologiska
basförsamlingarnas arbete .
Utveckla byggnadstekniken
Den andra fråga som Habitat Cuba koncentrerat sig på, och som är
en förutsättning för att kunna engagera befolkningen, är att utveckla
material och byggteknik. Kunskapen om traditionella byggmetoder
hade praktiskt taget försvunnit under 40 och 50-talen och någon
sådan kunskap byggdes inte heller upp efter revolutionen. Det innebar
att byggandet måste ske med material som inte fanns inom landet
och/eller krävde mycket energi. Så länge som handeln med Östeuropa
fungerade kunde det fortgå. Habitat Cuba har satsat på att bygga
upp kunskapen om traditionellt byggande, som bygger på lera och
andra inhemska material. Man fick söka kunskapen utomlands och fann
tekniken utvecklad i USA med tillämpning på lyxbostäder och i Frankrike.
Ett samarbete med en fransk organisation, Craterre, har utvecklats
sedan 1995. Dessa tekniker används nu i ökande utsträckning och
lärs ut vid arkitektskolorna. Även byggnadsarbetare får lära sig
bygga på nygammalt sätt.
Kubas skogar höggs ned när sockerplantager och tobaksplantager
anlades främst under 1800-talet och början på 1900-talet. Kvar finns
tre stora skogsområden som är skyddade nationalparker. Omfattande
skogsplanteringar har genomförts efter 1959, men än så länge är
avverkningen begränsad. Trä är således en bristvara. Habitat Cuba
försöker att hitta sätt att använda bambu som byggnadsmaterial,
i ett samarbete med Italien. Bambu är mycket snabbväxande, hårt
och segt och lämpligt att använda på Kuba. Habitat Cubas bambuprojekt
är ett exempel på hur en ”NGO” går in och löser ett problem som
den mer tungrodda statliga administrationen inte klarar av. Den
formellt riktiga vägen hade förutsatt samverkan mellan ett stort
antal departement och myndigheter. Nu driver Habitat Cuba det som
ett försöksprojekt: planterar, avverkar, tillverkar, använder, forskar.
När försöksperioden är över är det meningen att ansvariga departement
och myndigheter ska ta över och driva det industriellt.
Habitat Cuba försöker också påverka planeringen så
att hus och bostäder blir mindre resurskrävande och stöder en utveckling
mot ett hållbart samhälle. Det innebär bl a att bostäderna planeras
så att behovet av en energislukande luftkonditionering ska minimeras.
Framtiden
Habitat Cuba ska fortsättningsvis koncentrera sig på att:
• Visa på andra sätt att bygga i mindre samhällen och på landet
• Utbilda stadsbyggare. Ett samarbete är inlett med Barcelona och
Rotterdam
• Fortsätta att utveckla användning av bambu som byggnadsmaterial •
|
