Egentligen skulle vi ha traskat i Fredrika Bremers fotspår. Det blev inte så. Det blev Ernest Hemingway istället.
   Vi, en grupp på åtta kvinnor som sedan barnsben mer eller mindre sysslat med kultur och författarskap – skulle till Kuba. Efter mycket om och men och efter flera träffar där vi gick igenom våra planer presenterade Eva Björklund ett program som passade våra olika temperament.
   Strax innan vi skulle åka blev jag kontaktad av en man från Sportflygarförbundet som undrade om jag kunde ta med några vingar (glidflygskärmar) till Havanna. Javisst, det går bra, sade jag. Vad han inte visste, var att jag var den som var mest flygrädd. Så okey ett par extra vingar kunde sitta bra.
   Vi bodde på Hostal Icemar ute i Miramar alldeles vid havet som vi uppskattade på en gång. En hälsning från vårt ankare och samordnare, Gladys från ICAP, låg och väntade när vi kom. Redan andra dagen var vi igång från morgon till kväll. Vid ett enda tillfälle när dagstemperaturen var över de 30 – då rymde vi till havet.
   Vi träffade Fransisco Lopez Sacha, Författarförbundets ordförande, i UNEACs lokaler (som fungerar ungefär som vårt Klys, en samorganisation för alla kulturorganisationer i Sverige). Vi fick bl.a veta att de hade ett socialt nätverk och möjligheter till ett ekonomiskt stöd för författare som var mitt inne i en bok som de måste bli klara med. UNEACs härliga trädgård blev en oas för oss i Havanna där vi ofta släckte vår törst med en god ”cerveza”.
   Samma dags eftermiddag besökte vi ett grannskapsprojekt med kultur och bostadssanering som imponerade med sitt bibliotek som vem som helst kunde besöka. Till vår stora överraskning fanns där till och med böcker på spanska av Maria Gripe och Astrid Lindgren. Vi skänkte böcker av Monica Zak och Gunilla Lundgrens fina bok om Nelson Mandela på engelska.
   När vi kom till fritidsgården Luz y Caballero som drivs av Ulises Cruz fick vi en aning om hur betydelsefullt det är med just grannskapsprojekt. Och där, vad fick vi se om inte Fredrika Bremers träd som hon skriver så mycket om efter sin resa till Kuba i mitten av 1800-talet.

   En eftermiddags samtal med kvinnliga författare blev en inspiration för oss alla mycket tack vare den suveräna tolk, Marta Lesmes Albis, som nästan extemporerade våra frågor och svar och översatte och läste på engelska både prosa och poesi av bl.a. Caridad Atencio och Zuleida Rios.
   I Pinar del Rio gick vi till en hälsovårdscentral i vackra Valle de Viñales och fick ett hum om vilka sjukdomar som rör sig bland invånarna. Vi var på skolor där eleverna deklamerade, dansade och höll tal till oss. Vi kände oss varmt välkomna och riktigt viktiga. Den tolk som var med på den här tvådagarsutflykten förstod sig nog inte riktigt på oss. Hon ville vi skulle vara riktiga ”turister”.
   Tillbaka till Havanna hade Inger och jag tänkt åka dit till Fredrikas Matanzas med tåg men så blev det inte. Nu tog Hemingway över. Vi sökte upp hotellet Ambos Mundos han av och till bodde på under de sju åren han skrev ”Klockan klämtar för dig”. Vi var på hans barer och överallt drack vi mojito och daiquiri. Vi besökte hans hem, Finca Vigia, som står som han lämnade det, fullt av minnen som går att spåra i hans böcker. Där stötte vi på Fredrikas ödla som hon pratade med i ”sitt” träd.
   Vår svenska ambassadör Eivor Halkjaer bad oss komma med förslag på vilka kulturarrangemang vi skulle kunna tänka oss mellan Sverige och Kuba. Det tänker vi göra. Vi tycker t.ex. att de kvinnliga kubanska författarna kunde komma på besök till Sverige.
   Vad jag inte har skrivit om är de vänliga och varma människorna på Havannas gator vi träffade och om hur jag förvandlades efter att ha fått en ny drapering av mitt hår som några damer på marknaden i gamla Havanna förvandlade till en festlig rastaperuk.
   Detta och mycket annt var vi med om, vi som var där : Rose Lagercrantz, Siv Hågård, Birgitta Qvarzell, Inger Brattström, Gunilla Larsson, Berit Skogsberg, Heidi von Born och Gun Qvarzell •