Juntan i Bolivia i smutskastningskampanj mot vänstern
Juntan i Bolivia, med hjälp av experter från USA, driver en smutskastningskampanj mot socialistpartiet MAS och presidentkandidaten Arce. De anklagar bland annat den störtade president Morales för att för tre år sedan ha haft intimt umgänge med en då 16-årig flicka. Juntan har utfärdat arresteringsorder på Morales (och en rad andra vänsterledare). Dagens Nyheter vidarebefordrar förstås anklagelserna. Nedan publicerar vi flickans version av vad som hänt. Hon är idag 19 år och har tvingats lämna Bolivia.
Efter hennes brev följer en artikel om kuppresidenten Añez´ ambitioner att bita sig kvar vid makten, utan folkligt stöd.
Översättningen av brevet är gjord av Beatriz Gonzalez. Först hennes inledande ord, sedan brevet.
Hej, jag skickar här den unga flickans version om vad som hände henne. Det handlar om DN:s artikel om Evo Morales. Händelserna och sanningen bakom ger en bild av den fascistiska regimens brottsliga agerande. Advokaten som anklagar Evo är Paola Barriga. På presskonferenserna visar hon sig respektabel men denna ”advokat” är paramilitär. De har gjort sig skyldiga till horribla brott som mordbrand, kidnapping, tortyr, misshandel och till och med mord. Nedan en video från dessa stormtrupper där hon är med. En video från dessa: https://www.facebook.com/100004670776246/videos/1693673127465030
Med vänliga hälsningar V. Beatriz Gonzalez
Till Fru Nadia Cruz, ombud för mänskliga rättigheter för Bolivias folk:
Fru ombud: Med all respekt vänder jag mig till er; mitt namn är Noemi Meneses Chavez, bolivianska, myndig och för närvarande universitetsstudent. Jag skriver till er eftersom jag befinner mig i en mycket känslig situation psykiskt och känslomässigt. Jag vet inte längre vart annars jag ska söka hjälp. Jag trakasseras av polisen, regeringsministeriets tjänstemän, TV, pressen och sociala nätverk varje dag. Mitt privatliv och min värdighet som kvinna har exponerats på ett sätt som riskerar min säkerhet. Jag fruktar mycket för min och min familjs säkerhet och väl. Jag vänder mig till er av rädsla för mitt eget liv och även min familjs liv, som också är offer för dessa dagliga institutionella och mediala trakasserier.
Allt började med ett illegalt gripande kvällen den 6 juli 2020 då mina systrar och jag blev olagligt bortförda. Vi blev fysiskt och psykiskt misshandlade. Vi befann oss i mitt hem, min familj och mina äldre systrar, satt och åt middag. Plötsligt och mycket våldsamt bröt sig in i vårt hem flera specialpolisstyrkor. Cirka 15 polismän från Crime Fighting Force (FELCC), Drug Trafficking Force (FELCN), och Anti-Violence Force (FELCV) förstörde allt i sin väg och tog våra mobiltelefoner. De slängde in tårgas för att tvinga oss ut ur vårt hem. Min äldre syster blev fysiskt överfallen av en polis som sparkade henne flera gånger på knäet och trots att det nu gått flera dagar är hon fortfarande dålig i sitt knä. Vi fördes till FELCC i Sacaba i länet Cochabamba till polisen EPI Quintanilla. Vi grät hela den natten. Ingen berättade eller visade papper på varför vi greps eller vad vi anklagades för.
Tisdagen den 7 juli hotade polisen oss med rättegång för terrorism och uppvigling. Vi förstod inte vad som pågick, eftersom vi alltid varit skötsamma. Polisen var aggressiv mot oss. Min mobiltelefon var tagen ifrån mig, på natten blev jag informerad av polisen att min mobil hade skickats till staden La Paz till ett laboratorium och att de inte skulle lämna tillbaka den till mig. På eftermiddagen togs min syster Gladys från FELCC i Sacaba, utan någon förklaring. Vi visste inte vart de skulle ta henne, vi trodde hon var kidnappad. Senare samma dag släppte de ut oss ur FELCC-cellerna eftersom de inte hittade något som kunde anklaga oss för. Vi tillbringade den natten i förvar, utan mat vi fick sova på golvet.
Vid utsläppandet av FELCC, fick vi veta att min syster hade förts till staden La Paz till fängelset i Obrajes med anklagelser för terrorism och uppvigling. Hon tilläts inte få stöd av sin familj, hon fick gå igenom allt själv. Hon hade knappt några kläder på kroppen. Hon låstes i en isoleringscell i flera dagar utan mat eller ens täcken att skyla sig med. Min andra systers smärta gick inte över men vi var för rädda för att söka vård på sjukhuset.
Söndag den 12 juli, vågade vi besöka min mormor för att se ifall hon kunde hjälpa min syster med det skadade knäet som tillfogats henne. Återigen, 7 FELCC poliser i 3 bilar grep oss när vi kom till min mormors hem. De tog bilder på oss. Våra nya mobiltelefoner beslagtogs igen och vi kördes till FELCC i staden Cochabamba. De gjorde en grundlig kroppsvisitering av oss, jag kände mig förödmjukad och kränkt.
Sedan kom löjtnant Alarcón tog ut mig ur cellen och sa: ”Lögnerska du kommer att skickas till fängelset där din syster är.” På natten fördes vi till Åklagarmyndigheten i Sacaba, där vi åtalades för brott mot offentliga tjänstemän. Ännu en gång förstod vi inte vad som pågick eftersom min syster och jag inte träffade några statstjänstemän.
Måndagen den 13 juli var vi inlåsta hela dagen i FELCC-celler, utan att få mat eller dricka. I slutet av eftermiddagen fördes jag till ett kontor i DACI (Direktoratet för kriminalanalys och intelligens) där en utredare från La Paz skickade mig till FELCC i Cochabamba. När jag kom dit påstod man att jag kallats som vittne i ett straffrättsligt förfarande i La Paz men jag var helt ovetande. Jag delgavs aldrig någon kallelse. På DACI- kontoret anklagades jag för att vara ”delaktig i uppvigling och terrorism på order av Evo Morales”.
Fru ombud, jag har blivit utsatt för polistrakasserier. Under förhören var det flera poliser som hela tiden kallade mig lögnare, förolämpade mig, skrek skällsord, de gjorde narr av mig. De tryckte på och sa åt mig att erkänna; ”Säg att du är Evos tjej, säg att du reste till Mexiko och Argentina”. Om jag inte gjorde som de ville så skulle de åtala mig för uppvigling och terrorism. Jag tvingades vittna under påtryckningar, utan advokat, bara agenterna och polisen. I det ögonblicket jag gjorde som de begärde kände jag mig mycket dålig, hotad och trakasserad. Jag grät mycket i min hjälplöshet, de hotade mig hela tiden med att de skulle skicka mig till La Paz till samma fängelse som min äldre syster.
Tisdagen den 14 juli förflyttades vi till tingshuset och vi släpptes för att de inte kunde bevisa att vi begått några brott. Så fort vi friades i tingshuset tog vi oss till ett matställe för att få något i oss. Vi var mycket hungriga eftersom vi inte ätit eller druckit på två och en halv dag. Vi kunde tyvärr inte äta för vi upptäckte att FELCC poliser tog bilder av oss och var oss hack i häl hela tiden.
Sedan den 6:te juli har mitt liv blivit en mardröm. Polisen, regeringstjänstemän och journalister skickar hot till min systers mobiltelefon hela tiden. De har startat kampanjer i nationella och internationella medier mot mig och min familj. En utländsk journalist med märklig brytning hotade mig med att publicera ett material som delgavs till honom av polisen. Han påstår att dessa fotografier och samtal skulle funnits på min mobiltelefon men min mobiltelefon beslagtogs av polisen. Polisen och regeringsministeriet har spridit en förvrängd information. De har manipulerat min privata information och satt ihop montage med falska ljud och fotografier.
Dr Nadia: Jag vänder mig till dig som människorättsförsvarare, eftersom jag inte längre vet vem jag ska vända mig till med min rädsla och rop på rättvisa. Hela min familjs och mina rättigheter har kränkts. Jag har inte längre något privatliv eller frihet. De har ljugit om mitt liv, förstört min värdighet som kvinna. Jag är numera allmänt hån på sociala medier och vanliga media. De hanterar min identitet godtyckligt som de vill. För att politiskt skada tredje part har vi fråntagits vår integritet och värdighet som människor.
Jag är mycket rädd för vad som kan hända min familj, mina systrar. En av dem är gripen och den andra lider som jag av polisens permanenta förföljelser och hot. Våra liv är i fara, jag kan inte vända mig till rättvisa, inte heller till polisen, eller till pressen eftersom jag är ett offer för deras påhittade förtal. Jag är inte längre värdig någon mänsklig hänsyn.
Jag är en kvinna som är uppväxt under mycket enkla förhållanden men min familj har goda värderingar. Mina föräldrar har hela sitt liv arbetat mycket hårt för att ge oss bättre möjligheter. Vi både studerar och arbetar. Våra föräldrar har alltid tagit hand om mina systrar och mig och vi är inte uppväxta vind för våg. Därför gör den attack vi utsätts för mycket ont i mig. Att nu vara offer för lögner och denna politiska förföljelse som är långt ifrån sanningen är en smärta som jag inte kan uttrycka i ord.
Jag ber er som kvinna och försvarare av rättigheter, snälla hjälp mig att stoppa denna politiska förföljelse mot mig, att skydda det lilla privatliv som fortfarande återstår och att återställa min värdighet och mina rättigheter som kvinna som har kränkts. Jag vill avsluta mina studier som alla unga bolivianer utan fördomar eller diskriminering. Jag är djupt tacksam, fru advokat, sänder er en vänlig hälsning och Gud välsigne er.
Med vänliga hälsningar: Noemi Meneses Chávez
200821, Översatt av V. Beatriz Gonzalez
Añez klamrar sig fast vid makten
Presidentvalet som var planerat att äga rum den 6 september skjuts upp till den 18 oktober, meddelade bolivianska valmyndigheten på en presskonferens den 23 juli. Det är tredje gången man skjuter på valet sedan övergångsregeringen tog makten efter statskuppen i november 2019.
Beslutet togs ensidigt av valmyndigheten, som i praktiken styrs av kuppregimen, och har inte godkänts av det bolivianska parlamentet där MAS fortfarande har majoritet. Detta bryter mot den bolivianska konstitutionen, då parlamentet i april klubbade igenom en lag som innebär att val ska hållas senast den 6 september 2020.
De facto-regeringen menar att toppen av smittade i covid-19 i Bolivia kommer att inträffa i september, vilket gör det opassande att hålla val. Då det råder ett stort folkligt missnöje mot övergångsregeringen, menar oppositionen att viruset är ett svepskäl för att få skjuta på valet och hinna diskvalificera den socialistiska rörelsen MAS kandidat Luis Arce. MAS är det klart största partiet i landet och skulle enligt många bedömare kunna vinna presidentvalet redan i första valomgången.
Övergångsregeringen, som egentligen bara ska administrera landet och planera nyval så snabbt som möjligt, har tagit sig stora friheter. Statliga företag har sålts ut och statliga projekt står stilla vilket minskat regeringens intäkter. För att täcka förlusterna har regeringen tagit lån på 327 miljoner dollar från internationella valutafonden. Även detta bryter mot konstitutionen då man inte fått parlamentets godkännande.
Blockader och protester planeras i hela landet för att tvinga valmyndigheten att genomföra valet den 6 september. Samtliga sociala rörelser, COB (bolivianska fackliga centralorganisationen), bondefackförbunden, urinvånarorganisationer och andra anslutna till MAS-rörelsen, planerar ett nationellt massmöte i El Alto, La Paz, tisdagen den 28 juli mot valmyndighetens beslut. Inrikesministern Arturo Murillo säger i en intervju att regimen har tårgas för att hålla borta demonstranter i sex månader.
Förutom tårgas, polis och militär förfogar de facto-regimen fortfarande över de fascistiska gatutrupper man använde sig av vid statskuppen. Dessa grupper har fortfarande straffimmunitet och har haft tillåtelse att röra sig fritt i städerna trots att det rått utegångsförbud för allmänheten.
Förutom den direkt fysiska repressionen genomför regimen riktade politiska gripanden mot fackföreningsledare och socialister.
Senast förra veckan greps tre representanter från bondefackförbundet för kvinnor. Och i lördags åtalade inrikesminister Murillo fackföreningsledaren Leonardo Loza för ”väpnat uppror”. Då han i media berättat att hans fackförbund i tropiska regionen Chapare ställer sig bakom protesterna den 28 juli. Leonardo Loza som representerar 200.000 fackanslutna bönder försvarade sig från anklagelserna och menar att han försvarar demokratin.
Hälsoministeriet har gått ut med att vissa delar av landet kommer nå sin topp av smittade i covid-19 i oktober, vilket kan visa sig bli en förevändning för att skjuta på valet ytterligare.
Alfredo Teran Öman, Proletären 200730
Añez klamrar sig fast vid makten
KAMPANJ, KAMPANJ, KAMPANJ!
Under pandemin skärper USA aggressionen mot Kuba och Venezuela. Allt för att framkalla desperation, nöd och död.
Samtidigt ökar den världsomfattande solidariteten. Krav höjs från regeringar, påven, parlamentsledamöter, FN och andra organisationer samt från vanligt folk på ett slut på blockaden, åtminstone under pandemin. Hjälp till att öka trycket på USA!
Bli en del av denna solidaritetsrörelse!
SKRIV DITT NAMN MED KRAV PÅ SLUT PÅ BLOCKADEN! UPPMANA ANDRA ATT GÖRA DET!
KLICKA HÄR SÅ KOMMER DU TILL NAMNINSAMLINGEN!
OM DU HAR MÖJLIGHET – GE ETT BIDRAG TILL MEDICININSAMLINGEN! PENGARNA GÅR TILL MEDICINSK UTRUSTNING.
Pg 23 57 15 – 0
Swish 123 182 37 72
