Harskramlan/La Matraca: Lite skit på 63 miljoner
Nästan varje gång vi förklarar något om blockaden får vi höra att den bara är ”den kubanska regeringens ursäkt”. Det är som en universell lag i #FörnekaBlockaden och vi är medvetna om det. Det pågår en hård kampanj för att få folk att tro att USAs ekonomiska krig mot Kuba inte existerar. Det är därför vanligt med denna veritabla parad av enastående okunnighet, för att försöka dölja sanningen.
Som svar på en elokvent kommentar på vår webbplats av en besökare (Pipa: Jag förstår inte. Bluffa som etecsa gör. blablabla Hur länge ska ni köra med samma skit?) tog vi oss an uppgiften att reda ut kostnaden för det hon kallar ”skit”: ett delvärde av de förluster som blockaden orsakar Kubas telekombolag ETECSA.
Enligt Pipa kringgår ETECSA den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden och därför bör detta tillvägagångssätt kopieras.
Är det så? Låt oss se.
Bara för perioden april–december 2020 beräknades blockaden ha kostat Kubas kommunikationsministerium 65 493 280 dollar. Liksom tidigare år avser drygt 98 procent av denna kostnad enbart ETECSA. Det vill säga cirka 63 miljoner dollar.
Det som främst berörs, och som utgör 90 procent av dessa 63 miljoner, är begränsningar i importen av teknik och utrustning som tillverkas på licens eller som innehåller USA-komponenter, vilket tvingar ETECSA att söka sig till marknader som ligger geografiskt mycket längre bort. Kom ihåg att Kuba inte får köpa varor som innehåller mer än 10 procent USA-komponenter. Detta innebär att ETECSA inte har tillgång till högpresterande och marknadsledande telekommunikationsmärken och/eller utrustning som distribueras eller patenteras av USA-företag, t.ex. fasta telefoner, mobiltelefoner, antenner, datorsystem osv.
Under en kort period på åtta månader ökade alltså importkostnaden med mer än 57 miljoner dollar. Detta innebär att utvecklingen av landets infrastruktur inom telekom försenas, inte bara för privatpersoner utan även för företagen, vilket i sin tur påverkar ekonomin och andra strategiska sektorer.
En annan viktig detalj är hur detta skadar IT-området, då det är omöjligt att få tillgång till plattformar och verktyg som är nödvändiga för att utveckla digitalt innehåll och plattformar och främja utvecklingen av varor och tjänster i landet. Rent konkret förbjuds Kuba åtkomst till mer än 53 vanliga webbplatser och tjänster i USA, vilket drabbar såväl den statliga som den privata sektorn i vårt land.
Låt oss illustrera detta med ett exempel: under covid-19-pandemin var det svårt för Kuba att delta i virtuella möten och evenemang som sammankallats av internationella organisationer inom FN-systemet, eftersom det är omöjligt att använda plattformar för videokonferenser som Zoom och Webex från Kuba. Vi kan därmed inte delta på lika villkor som övriga FN-medlemmar.
Det är mycket troligt att blockadförnekarna, eller kanske Pipa själv, ser den här frågan från en annan synvinkel och drar till med att ”det går ju att tanka på mobiler från USA”. Som en liten förhandsinfo om en kommande publikation vill vi påpeka att om jänkarna stoppar påtankningar av kubanska mobiltelefoner så förlorar de kontakten med den interna kontrarevolution som de finansierar och styr (till stor del) via internet, och deras subversiva planer för ön skulle bli mycket begränsade. Vilken nytta skulle då de miljarder ha som sedan 2017 spenderats på att skapa och driva Cuba Internet Task Force? Alltså, de behöver oss väl uppkopplade och vi vet nog varför.
Vi tackar Pipa för att hon tog upp detta. Vi hoppas att vårt ”bla-bla-bla-bla” varit lärorikt och att du har lärt dig lite mer om den ”skit” du nämner. Det är väldigt sorgligt att se hur okunskap driver er att dra sådana olyckliga slutsatser. Det är trots allt ingen liten sak.
63 miljoner…
Det är rätt mycket skit.
#SuenaLaMatraca – Låt harskramlan ljuda!
La Matraca, Facebook 220817
(Övers/red: CV)
