Migration – från sinnebild till verklighet

En gammal sinnebild om kubansk migration är aktuell i dagarna: ”Kubanerna flyr diktaturen, socialismen har misslyckats.” Låt oss skärskåda detta. 

Enligt den senaste uppskattningen om migration på FNs digitala portal fanns det år ”2020 cirka 281 miljoner internationella migranter i världen”. Detta är ”128 miljoner fler än 1990 och mer än tre gånger fler än 1970”.

Det är intressant att notera att den nyliberala ekonomiska politiken började tillämpas i Syd från och med 1970-talet. Otaliga territorier blev föremål för storskalig exploatering med slavliknande förhållanden, plundring av naturresurser, tvångsförflyttningar och krig. Utgifterna inom den offentliga sektorn har minskat eftersom staten övergivit sitt ansvar för att garantera vissa medborgerliga rättigheter och har i många fall blivit en väpnad gren för transnationella företagsintressen. En kolonialism av ett nytt slag som fortsätter att skapa förödelse än i dag.

Rikedomarna i de ekonomiskt utvecklade länderna, som är de som lockar till sig invandrare, är inte en indikator på kapitalismens framgång utan på den fattigdom som systemet har skapat i de regioner som de systematiskt exploaterat. Det är därför inte svårt att förstå att de viktigaste migrationsströmmarna på global nivå går från Syd till Nord, med USA som främsta mottagarland.

Detta sammanhang måste beaktas för att se den kubanska migrationen i dess rätta sammanhang. Kubaner migrerar i jakt på ekonomiska förbättringar, bland annat (naturligtvis). Så gör även mer än 200 miljoner människor i världen, från kapitalistiska länder (som inte är utsatta för ekonomisk blockad, även om de utpressas av privata intressen), utan att bolagsmedia för den skull insisterar på att diskvalificera kapitalismen.

Kubaner lämnar inte landet för att ”fly från en diktatur”. De lämnar ett fredligt territorium där de i många fall har arbete och tillgång till all den service som staten tillhandahåller.

Det är också vanligt att de reser med ett visst ekonomiskt kapital som de förvärvat genom försäljning av personlig egendom, och ett betydande kulturellt kapital som ackumulerats under socialismen. De har därmed en betydande konkurrensfördel på destinationslandets arbetsmarknad, och i synnerhet när det gäller Syd, en fördel som den genomsnittliga personen som är född där inte har.

Till detta kommer det faktum att i USA, där cirka 50 miljoner invandrare bor, har de anlänt under exceptionella fördelaktiga förhållanden jämfört med andra invandrargrupper så att de snabbt kan reglera sin situation som invandrare och hitta arbete. Den priviligierade ställningen får de i USA just för att de ska kunna utnyttjas i propaganda mot den socialistiska ön. 

Kuba har enorma utmaningar framför sig på vägen till en socialistisk framtid för sina barn. En av dessa är att uppnå hållbarhet och välstånd för alla mitt i en ekonomisk terrorism som saknar motstycke i historien, i en värld som skakats av kapitalismens kriser. Migration kommer alltid att förbli ett legitimt livsval, men det är dags att vi förhåller oss objektivt till frågan.

Karima Oliva Bello, Granma 220913 (CV)

Migración, del arquetipo a la realidad