Om USA och utvecklingen i världen
Den US-amerikanske debattören Charles McKelvey gör här en historisk tillbakablick på USAs politiska utveckling kopplat till den koloniserade världens kamp för frigörelse och en alternativ världsordning.
USA:s ekonomiska, kommersiella och finansiella blockad mot Kuba är en del av den US-amerikanska imperialismen, som är en enormt destruktiv kraft i världen. Den nordamerikanska republiken, från dess grundande fram till början av 1970-talet, kännetecknades av en djupgående moralisk splittring. På ena sidan fanns begränsad demokrati, slaveri, erövring, segregation, patriarkat, imperialistiska interventioner och det kalla kriget. På den andra sidan fanns löftet om full demokrati, abolitionism, lika möjligheter för alla, medborgerliga rättigheter och fred mellan nationerna.
En avgörande vändning mot den negativa sidan togs av Truman-administrationen, som inledde det första kalla kriget med dåvarande Sovjetunionen för att rättfärdiga en världsekonomi under USAs kontroll. I slutet av 1960-talet framträdde krafterna för full demokrati med en stor positiv sprängkraft och förkunnade fred och kärlek. Men var och en av de sektorer som drev på – svarta, studenter, kvinnor, indianer, chicanos och ekologer – var oförmögna att skapa en varaktig och enad kraft. I ett läge av splittring och begränsad förståelse bland folket tog nationen en andra avgörande vändning mot den negativa sidan med Reagan-administrationen, och återigen med Bush-administrationen. De som var inriktade på full demokrati hamnade i en ännu djupare förvirring och splittring.
Samtidigt, i världen som helhet, har en rörelse mot imperialism och för nationernas fulla suveränitet, förutsättningar för full demokrati, uppnått större kraft än någonsin. Den globala antiimperialistiska rörelsen har historiska rötter i Latinamerika på 1800-talet och i Afrika och Asien i början av 1920-talet, men den tog ett betydande steg mot global organisatorisk enhet och formulering av mål och syften i och med Bandungkonferensen 1955 och grundandet av den alliansfria rörelsen 1961. Med undantag för de förlorade decennierna på 1980- och 1990-talen har den alliansfria rörelsen fortsatt på sin antiimperialistiska väg, och den har idag 120 medlemsländer. Samtidigt har Folkrepubliken Kina utvecklats – under ledning av tre exceptionella ledare – till att bli en mäktig ekonomisk och moralisk kraft som samarbetar med världens antiimperialistiska nationer. Samtidigt har Ryssland, under Putins ledning, återhämtat sig från Sovjetunionens sammanbrott och samarbetar med de antiimperialistiska staterna. Ett grundläggande faktum i vår tid, som västvärlden bara delvis har sett och missförstått, är således att Kina, Ryssland och tredje världen steg för steg och i teori och praktik bygger upp en alternativ internationell ordning baserad på principerna om nationernas suveräna jämlikhet och folkens självbestämmanderätt, principer som proklamerades i Bandung 1955.
Ingen nation är bortom räddning. Det är möjligt för Förenta staternas folk att återta det historiska löftet om full demokrati. För att kunna göra det måste folket skapa en ideologisk återuppbyggnad, eftersom de nuvarande ideologiska formuleringarna är djupt missriktade i objektiva termer och splittrande i politiska termer. En ideologisk rekonstruktion måste grundas på 1) antiimperialistiska principer om samarbete med nationer och folk i jordens koloniserade regioner; 2) den amerikanska republikens grundläggande principer, såsom de ändrats av de sociala rörelserna till att omfatta lika möjligheter för alla; 3) förståelse för statens nödvändiga roll för att styra den socioekonomiska utvecklingen och garantera grundläggande mänskliga behov, i kombination med en förståelse för det privata kapitalets och de privata företagens roll för att stimulera ekonomisk produktivitet; 4) reglering av den offentliga diskursen inte genom censur utan genom en upplyst förståelse; 5) respekt för folkets rätt att ha traditionella religiösa åsikter, även om nationen skapar en progressiv vision; 6) respekt för alla medborgares val av livsstil som en privat angelägenhet, utan att införa socialt stöd för nya livsstilar; 7) respekt för federalismens principer, där varje stat antar lagar på områden som ligger utanför konstitutionens räckvidd; och 8) strävan efter sociala reformer genom konstitutionella ändringar och ny lagstiftning, med tonvikt på utbildning och övertalning snarare än social upplösning.
CHARLES MCKELVEY (I am influenced by black nationalism, the Catholic philosopher Lonergan, Marx, Wallerstein, anti-imperialism, and the Cuban Revolution) 240416 (ZT)
The problems of the food basket in Cuba
HÄV BLOCKADEN OCH TERRORSTÄMPLINGEN AV KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
