Presidentskifte och kontinuitet i Mexiko
”Efter att ha styrt vårt älskade Mexiko i 70 månader lämnar president Andrés Manuel López Obrador landet med en gloria av fullbordat uppdrag. Jag tror fortfarande att vi mexikaner inte har förstått hur vi ska värdesätta denna ärliga och rättskaffens man i ett land där korruption, fusk och personlig ambition varit symboler. Han arbetade outtröttligt för att minska fattigdomen, dessutom uthärdade han alla slags attacker, förtal, lögner och förolämpningar och fortsatte att uppfylla sina ideal och principer…”.
Så skriver Arturo García Alcocer i tidningen La Jornada, måndagen den 30 september 2024, inför en onekligen historisk händelse: maktöverföringen från ”den bästa presidenten till den första kvinnliga presidenten” i Mexiko.
Det låter motsägelsefullt att säga att mexikanerna inte har lyckats uppskatta den man som avslutar sin mandatperiod med 70 procents stöd och titeln ”bästa president”. Något som hörs överallt och till och med kan läsas på stora banderoller i de populära gatumarknaderna i Mexico City.
Men det är värt det vittnesmålet, från läsarna av La Jornada, det enda media – i ett land översvämmat av media – som i åratal i detalj följt AMLO:s långa och hårda politiska historia, hans outtröttliga kamp för det som är rättvist och sant, som utan att vackla mött två skandalösa bedrägerier, rest genom det enorma landet längs de glömdas stigar och lyft upp folket för att ge dem makt och värdighet, tills han idag lämnar ett arv av sådan transcendens att inte ens hans värsta motståndare vågar ifrågasätta det.
AMLO:s anhängare, som är i överväldigande majoritet just när han tar farväl, förklarar sin favorisering med solida argument som sträcker sig från de 8,9 miljoner mexikaner som lyfts ur fattigdom, pensionsprogrammet för äldre, ett mastodontprojekt som Mayatåget: 1 554 kilometer järnväg för att knyta samman utvecklingsområden i tidigare bortglömda områden, till Mexikos centralbanks rekordhöga internationella reserver: 30,3 procent mer än i början av den sexåriga mandatperioden.
Kritikerna talar om skulder, om oavslutade affärer inom hälsa och allmän säkerhet, men deras röster försvinner i bevisen för vad obradoristpartiets starka ledarskap åstadkom och som inte verkade möjligt: omsvängningen av den nyliberala politik som rådde under de föregående sex åren, hand i hand med politisk och rättslig korruption, ett annat område där AMLO kunde förverkliga en av sina mest djärva reformer.
Senator Yeidckol Polenski, grundare av den rörelse som åtföljde AMLO:s regering och nu kongressledamot för det allierade PT, håller med om att detta är ett historiskt ögonblick, inte bara för Mexiko. Enligt hennes åsikt:
”AMLO förändrade vårt lands verklighet på ett avgörande sätt, han gav det värdighet och placerade det på en plats som vi hade förlorat för många, många år sedan. Idag är Mexiko, framför allt tack vare hans värdiga ledning, en referens inte bara för Latinamerika utan för hela världen, genom att hedra temat om folkens självbestämmande och stödja systerländer, de som många har vänt ryggen åt. Och när det gäller Förenta staterna la han sig inte på rygg, och han var inte heller servil som andra presidenter som, innan de ens blev tillfrågade om något, redan hade lagt sig ner, blivit trampade på, spottade på och fortsatte att vara underdåniga”.
Det finns dock en oro ifall Obradors arv kommer att överleva hans framgångsrika sexåriga mandatperiod. Senator Polenski besvarar även denna fråga utan skuggan av ett tvivel:
När det gäller det godkännande med vilket han avslutade sin mandatperiod, som inleddes med halva världen emot sig, lyfter senatorn särskilt fram några frågor där han överträffade alla förväntningar:
”Jag tycker att han har gjort mycket mer än vad många förväntade sig, i mycket viktiga frågor som att ge ungdomar en plats så att de har en chans att arbeta och inte vara utlämnade åt narkotikahandeln och självklart stöd till äldre, båda frågorna med reformer på konstitutionell nivå. När det gäller hälso- och sjukvård har han kämpat mot monstruösa transnationella maffior för att garantera allmän hälso- och sjukvård för alla. Och när det gäller jämställdhetsfrågan tror jag inte att någon förväntade sig den kontinuitet som han lämnar efter sig. För även om hans kabinett bestod av 50 procent kvinnor och 50 procent män, så leds paritet, och det är ett enormt steg för Mexiko, ett land som hela världen känner som ett macholand, av en kvinna. Det är fantastiskt.”
Mexikos och Nordamerikas första kvinnliga president tar emot presidentens skärp med en tydlig känsla av kontinuitet. Under de månader, veckor, dagar och timmar som föregått hennes tillträde har hon och AMLO visat på ett annat sätt att bedriva politik, långt ifrån de giftiga konfrontationer mellan dem som kommer och dem som går, som är så vanliga i regionen.
Den fjärde omvandlingen, som inleddes av Andrés Manuel López Obrador, är inte över. Den har precis gått in i sitt andra skede. Och Claudia Sheinbaum har förklarat sig ”redo och stark” att påbörja den.
Klockan 9 på morgonen, lokal tid, denna tisdag den 1 oktober, kallas senatorer och deputerade till ett sammanträde i Generalkongressen för att närvara vid den s.k. ”konstitutionella protesten” (en term som sedan urminnes tider använts för att definiera presidentinvigningen i Mexiko) av Claudia Sheibaum, forskare, intellektuell, vänstermilitant, kvinna, i detta land av nedärvd machismo.
Sexton utländska ledare, däribland Kubas president Miguel Díaz Canel Bermúdez, deltar som gäster i evenemanget. Hans besök, som sker i en kritisk tid för Kuba, förklarades av den kubanske ledaren i ett kort men innehållsrikt meddelande på X:
”För vad #Kuba tackar #Mexiko. För folkets solidaritet och det ovärderliga stödet från president @lopezobrador_ i svåra tider. För våra folk och för framtiden. Vi är i CMDX för att delta i invigningen av @Claudiashein, landets första kvinnliga president.”
Senare, när Diaz Canel träffade läkare och andra kubanska medarbetare på Aztekernas mark, betonade han vikten av att svara på inbjudan från både Claudia Sheinbaum och AMLO själv, som under mandatperioden inte bara bekräftat och befäst det historiska vänskapsförhållandet mellan Kuba och Mexiko:
”AMLO agerade som en stor vän, som en storebror”, har Díaz Canel sagt och framhållit den mexikanske ledarens ”uppriktiga och bevisade tillgivenhet under de svåraste timmarna för vårt land. Kuba är hedrat av detta broderskap och kommer att fortsätta att försvara det.”
[Förutom Kubas president deltar också, bland andra, Honduras Xiomara Castro; premärministern för Belice John Briceño, och Colombias, Brasiliens, Chiles och Guatemalas presidenter. En anmärkningsvärd frånvaro är den gamla kolonialhärskaren Spanien. I protest mot att spanske kungen inte inbjudits, uteblir Spanien helt från ceremonin.]
López Obrador med bland andra Gustavo Petro, Lula da Silva, Miguel Diaz Canel och Xiomara Castro
Cubadebate 241001 (ZT)
México: El mejor presidente dice adiós, la primera presidenta está lista
För att kunna upprätthålla Svensk-Kubanskas solidaritets- och opinionsarbete behöver vi få in minst 150 000 kr under året till vår Kampfond. Om du har möjlighet, ge ett bidrag!
