”Maldonado-rapporten”: propaganda för regimskifte förklädd till akademisk analys
America First Policy Institute (AFPI) har nyligen publicerat en omfattande rapport med titeln The Dictatorship Next Door: Cuba and the Fight for the Western Hemisphere, författad av Melissa Ford Maldonado, chef för detta instituts Initiativ för Västra Halvklotet. Dokumentet, som presenteras som en ”grundläggande analys” av situationen på Kuba och dess konsekvenser för USAs nationella säkerhet, har spridits av Fox News och av kontrarevolutionära och legosoldatliknande medier som Cibercuba.
En noggrann läsning av rapporten avslöjar att vi har att göra med något helt annat än en objektiv studie. Det är en interventionshandbok förklädd till policydokument, ett propagandaverktyg utformat för att legitimera Trump-administrationens strategi med maximalt tryck mot Kuba, där man medvetet döljer det historiska sammanhanget, effekterna av den ekonomiska blockaden och de verkliga geopolitiska intressen som driver Washington.
Här nedan analyserar vi Maldonados rapport och utvärderar dess akademiska trovärdighet, den vinklade användningen av källor, dess krigshetsande ton och, framför allt, vad den utelämnar: USAs blockad som den centrala orsaken till krisen på Kuba och USAs strategiska reträtt som utgör ramen för denna offensiv mot ön.
1. En tankesmedja i den verkställande maktens tjänst
Det första och mest uppenbara tecknet på rapportens bristande objektivitet är dess institutionella ursprung. America First Policy Institute är inte något oberoende forskningscentrum, det är en operativ gren av Trump-administrationen. AFPI, som grundades av Brooke Rollins och Larry Kudlow, hade intäkter på 51,4 miljoner dollar år 2024 och avslöjar inte sina givares identitet, även om oljemagnater som Tim Dunn ingår i dess styrelse. Ännu mer avslöjande: institutet hävdar att 86 % av de 196 politiska förslag som det utarbetade år 2022 redan har antagits av Trump-administrationen, och 73 av dess f.d. medlemmar har innehaft poster i regeringen, däribland den tidigare justitieministern, FBI-chefen och flera utrikesministrar.
Författaren, Melissa Ford Maldonado, är ingen opartisk akademiker. Hon är direktör för AFPIs Initiativ för Västra Halvklotet. Hennes överordnade, Joshua Treviño, direktör för samma initiativ och underrättelsechef vid Texas Public Policy Foundation, har identifierats som en agent som från den malaysiska regeringen tog emot 389 724 dollar för att skriva positiva debattartiklar i USAs medier, tills justitiedepartementet tvingade honom att registrera sig som utländsk agent.
Denna konstellation av intressen – oljeindustrin, tankesmedjor som står på administrationens sida och personer med tvivelaktiga kopplingar – diskvalificerar varje anspråk på objektivitet. Rapporten är ingen analys, utan ett lobbydokument som syftar till att legitimera en agenda för regimskifte.
2. Vad som tas upp och vad som inte tas upp
Maldonados rapport använder sig av en hel arsenal av källor, alla i samma anda: det är institutioner som står på samma sida som USAs utrikespolitik eller kontrarevolutionen. Utrikesdepartementet, CIA, Pentagon, Human Rights Watch, Freedom House och Observatorio de Derechos Sociales citeras upprepade gånger som om de vore neutrala röster, när de i själva verket är aktörer med en tydlig politisk agenda.
Men det allvarligaste problemet är det avsiktliga utelämnandet. Rapporten nämner inte vid något tillfälle USAs ekonomiska, kommersiella och finansiella blockad mot Kuba som en avgörande faktor för den kris som ön genomgår. Detta utelämnande är så uppenbart att det diskvalificerar varje anspråk på objektiv analys. Blockaden, som FN upprepade gånger har fördömt, har enligt officiella kubanska rapporter orsakat sammanlagda förluster på över 170 miljarder dollar i löpande priser. Den hindrar Kuba från att få tillgång till bränsle, läkemedel, teknik, internationella krediter och baslivsmedel. Den är den strukturella orsaken till de strömavbrott, varubristen och försämringen av offentlig service som rapporten beskriver i detalj, men som den enbart tillskriver ”regimens misslyckanden”.
Det nämns inte heller att Trump-administrationen, genom ett presidentdekret från januari 2026, har skärpt den ekonomiska blockaden genom att införa tullar mot länder som levererar olja till Kuba. Denna politik av avsiktlig kvävning är inte en följd av den kubanska krisen, utan dess direkta orsak.
3. Krigshetsande retorik som avhumaniserar det kubanska folket
Tonen i rapporten är öppet krigisk och genomsyras av en kalla krigetretorik som påminner om de värsta stunderna i konfrontationen mellan de båda nationerna. Man talar om ”diktatur”, ”brutal regim”, ”förtryck”, ”existentiellt hot” och framställer Kuba som en ”utpost” för Ryssland, Kina och Iran, bara 15 mil från Florida.
Denna berättelse utelämnar dock ett grundläggande faktum: Kuba har i mer än 60 år utsatts för aggressioner från USA, inklusive misslyckade invasioner (Grisbukten), attentat mot landets ledare, en militärbas i Guantánamo som ockuperas mot landets vilja, och en ekonomisk blockad som av den internationella gemenskapen betecknas som folkmordsliknande.
Rapporten kriminaliserar också den internationella solidariteten. Organisationer som Kubas Institutet för vänskap med folken (ICAP) eller Venceremos-brigaden framställs som ”påverkansoperationer” och ”underrättelseverktyg”, när de i själva verket är uttryck för stöd till ett folk som heroiskt har stått emot imperialismen.
4. Ett synsätt som skriver om historien
Maldonados rapport framställer den kubanska revolutionen som en ”kupp” som ”upplöste demokratiska institutioner”, utan att nämna bakgrunden med Fulgencio Batistas diktatur, USAs stöd till tyranner i regionen eller det faktum att revolutionen var en folkrörelse som störtade en korrupt och blodtörstigt regim.
Man erkänner inte heller att Kuba, trots blockaden och aggressionerna, har uppnått anmärkningsvärda framsteg inom hälsa, utbildning, vetenskap och internationellt samarbete. Den ”medical diplomacy” som rapporten beskriver som ett ”system för slavarbete” har räddat miljontals liv i fattiga länder och har erkänts av WHO som ett exempel på solidaritet. Att påstå att programmet genererar ”8–10 miljarder dollar” som regimen ”behåller” är en förvrängning: den kubanska staten investerar dessa medel i den offentliga hälso- och sjukvården, utbildningen och andra sociala sektorer.
Rapporten anklagar också Kuba för att ”exportera revolutionen” och för att ha ingripit i Angola, Etiopien och andra länder. Men den utelämnar att dessa ingripanden skedde till stöd för antikoloniala rörelser och kampen mot apartheid, och att de hade stöd från det internationella samfundet. I Angola bidrog de kubanska trupperna till att besegra den rasistiska regimen i Sydafrika och till att landet erövrade sin självständighet.
5. Det dolda geopolitiska sammanhanget: den nationella säkerhetsstrategin (ESN) 2025 och USAs reträtt
Maldonados rapport kan inte förstås utan att placeras inom ramen för Trump-administrationens nationella säkerhetsstrategi (ESN) 2025, som officiellt fastställer USAs strategiska reträtt och en ny tolkning av Monroe-doktrinen, kallad ”Trump-korollariet”. Detta dokument förklarar det västra halvklotet som ett område under USAs exklusiva inflytande, där ”konkurrenter utanför halvklotet” kommer att nekas ”möjligheten att placera ut styrkor eller andra hotfulla resurser”.
Långt ifrån att utgöra en förstärkning av USAs makt är ESN 2025 en praktisk kapitulation: USA accepterar tyst att Kina och Ryssland är hegemoniska makter i sina respektive regioner och drar sig tillbaka till sin ”bakgård” för att säkerställa sin nationella styrka. I detta sammanhang blir Kuba en symbol: ön som utmanade USA under sex decennier och som nu upprätthåller förbindelser med Washingtons rivaler måste ”neutraliseras” för att bekräfta USAs hegemoni på västra halvklotet.
Maldonados rapport är följaktligen en del av denna övergripande strategi. Syftet är inte att analysera situationen på Kuba, utan att rättfärdiga en kvävningspolitik som hindrar Kuba från att överleva och, i förbigående, sända ett budskap till hela Latinamerika: för den som utmanar USA eller allierar sig med Kina och Ryssland kommer det att bli konsekvenser.
6. Ett program för återkolonisering
Rapporten avslutas med 12 politiska rekommendationer som i själva verket utgör ett program för förtäckt återkolonisering. Bland dessa ingår:
- Att permanenta USAs militära närvaro i Karibien, vilket skulle innebära att omringa Kuba med militärbaser.
- Att stämpla GAESA som en terroristorganisation, för att rättfärdiga sanktioner och konfiskeringar.
- Att kräva ett slut på samarbete med Ryssland och Kina, som om Kuba inte hade rätt att knyta förbindelser med vem det vill.
- Att upplösa PCC och GAESA och införa en nyliberal ekonomisk modell.
- Att kräva ”fria val” och ”konstitutionella reformer” under USAs övervakning, en formel som i modern historia har varit förspelet till interventioner och statskupper.
Dessa rekommendationer har ingenting att göra med mänskliga rättigheter eller det kubanska folkets välfärd. De utgör en färdplan för att tillintetgöra Kubas suveränitet och förvandla ön till ett USA-protektorat, där oljebolag och banker från Wall Street kan verka utan begränsningar.
7. En rapport som säger mer om USA än om Kuba
The Dictatorship Next Door är varken en seriös eller objektiv analys. Rapporten är ett propagandadokument för regimskifte, framtaget av en tankesmedja med kopplingar till Trump-administrationen, som medvetet utelämnar blockaden som orsak till den kubanska krisen och använder partiska källor för att rättfärdiga en militär och ekonomisk intervention.
När man läser rapporten måste man ha i åtanke att bakom retoriken om ”mänskliga rättigheter” och ”demokrati” döljer sig samma gamla imperialism som i två århundraden har betraktat Latinamerika som sin bakgård. Monroedoktrinen, som ett ”imperialistiskt äganderättsbevis över kontinenten”, uppdateras i denna rapport med nya ord, men med samma mål: att underkuva Kuba, och därmed alla folk som vågar utmana Washingtons hegemoni.
Kuba är ingen ”diktatur granne med” USA. Det är en suverän nation som har stått emot 67 år av aggressioner, blockader och hot, och som fortfarande står på benen tack vare sitt folks värdighet. Maldonados rapport kommer inte att kunna ändra på det, men den avslöjar i vilken utsträckning imperiet fruktar ett litet land som har varit en symbol för motstånd.
Dqva Jaime 260820 / cv
Facebook