Enligt FN:s flyktingorganisation ACNUR finns närmare 170 000 colombianska flyktingar i Venezuela. Colombia är, efter Syrien, det land i världen som har flest internflyktingar på grund av våld, 7,7 miljoner. Trots fredsavtalet 2016 mellan Colombias regering och FARC-gerillan fortsätter förföljelsen av politiska och sociala ledare från vänstern. Sedan fredsavtalet har 385 oppositionella mördats. Det är fakta som inte intresserar den internationella pressen, som koncentrerar sig på den påstådda flyktingvågen och ”migrationskrisen” från….Venezuela.
Under många år var Colombia det land från vilket flest flyktingar sökte asyl i Spanien. Men det väckte knappt något intresse, inga reportage eller ledarartiklar i de spanska medierna. I de få artiklar som trots allt publicerades uppgavs ”våld” vara orsaken. Aldrig skrev man som det var, att det handlade om förföljelse från den colombianska staten och paramilitären som skyddas av landets militär.
Under de två senaste åren har de flesta asylsökande i Spanien kommit från Venezuela. Fler än från Syrien eller de 23 afrikanska länder med konflikter eller humanitära kriser. Och nu, nu har vi i motsats till tidigare, notiser, reportage och ledarartiklar så gott som dagligen, som alla pekar på en och samma skyldige: ”Maduroregimen” som får ”tusentals medborgare att lämna landet”. ”Chavismen som driver fler än två miljoner venezolaner i exil”, kan vi läsa i El Pais.
För några månader sedan kritiserade samma El Pais den förra spanska Partido Popular-regeringen för ”paradoxen” att den ”fördömde Maduroregimen men samtidigt nekade dess medborgare skydd”. Och trots tusentals asylansökningar är det ytterst få som beviljats. Samma kritik har kommit från: Comisión Española de Ayuda al Refugiado, spanska kommittén för flyktinghjälp. CEAR anslöt sig till samma budskap mot Venezuela, man säger att det är en motsättning mellan att ”spanska myndigheter fördömer brotten mot mänskliga rättigheter i Venezuela och samtidigt avvisar asylansökningarna från de som flyr landet.”
Låt oss se: enligt FN:s flyktingorganisation ACNUR så är de viktigaste orsakerna som ligger bakom utvandringen ”inkomstbortfall”, ”brist på livsmedel och mediciner” och den ”svåra säkerhetssituationen” på grund av krisen. Här nämns inget om ”politisk förföljelse” eller något om ”brott mot mänskliga rättigheter” från Venezuelas regering.
Nej, det är socio-ekonomiska faktorer som orsakas av den ekonomiska krigföring som Venezuela är utsatt för. I denna attackeras landets valuta och dess försörjning av nödvändighetsvaror. Hamstring och smuggling till Colombia sker organiserat. Den framkallade inflationen och en finansiell blockad som hindrar import av livsmedel och medicin är andra delar i krigföringen. Inget av detta kan vi läsa i de stora medierna eller i rapporten från CEAR.
Att ”majoriteten av de asylsökande venezolanerna”, från ”medelklassen” enligt CEAR, sökte asyl ”på grund av påstådd politisk förföljelse då de var emot regeringen” bevisar inte att sådan förföljelse är sann. Anti-chavismen, med sitt mäktiga internationella stöd från regeringar, säkerhetstjänster, partier, företag och medier behöver nagla fast bilden om en ”flyktingkris” och ”massiv flyktingvåg” på grund av ”förföljelse” som ska motivera en ”humanitär intervention” från USA och NATO. (Där numera Colombia ingår). Det handlar om att övertyga människor att ansökan om asyl visar krisen i Venezuela och förföljelsen av oppostionella. Denna uppfattning delas alltså inte av FN.
Detta politiska spel ger upphov till oavsiktliga effekter. Enligt människorättsombudsmannen är ”situationen på Flyktingmottagningarnas kontor i Spanien ohållbar”. Och CEAR har kritiserat att flyktingmottagningen ”håller på att kollapsa”. Den har kollapsat för tusentals personer som flyr för sina liv från krigsdrabbade länder och behöver akut skydd. Men det försvåras alltså tack vare högern i Venezuela, dess sabotage av Venezuela och den internationella monopolpressen.
http://www.cubainformacion.tv/index.php/en-portada/78372-colapsar-el-sistema-de-asilo-otra-estrategia-siniestra-de-la-oposicion-venezolana
Cubainformacion 180903 (med källhänvisningar i originalet)
