Medicinhögskolans livsavgörande betydelse

Medicinhögskolans livsavgörande betydelse

År 1998, efter att orkanerna George och Mitch dragit fram över Centralamerika och Karibien, började en fråga ta form: Vad skulle hända med dessa samhällen när läkarna som kommit för att hantera nödsituationen gav sig av? Svaret begränsade sig inte till att skicka ut nya sjukvårdsbrigader. Fidel Castro blev initiativtagaren till inrättandet av en skola avsedd att utbilda läkare från de hårdast drabbade länderna – unga människor som kunde återvända till sina samhällen med de kunskaper som krävdes för att ta hand om sitt eget folk.
Projektet tog form i Havanna. Den 27 februari 1999 anlände de första studenterna, från Nicaragua. Några månader senare invigdes Den latinamerikanska medicinska skolan (ELAM) officiellt. Det var den 15 november.
Så inleddes ett projekt som med tiden skulle överskrida gränserna för Latinamerika och Karibien och ta emot ungdomar från andra kontinenter.

Den första årskullen tog examen 2005. Sedan dess har tusentals berättelser spelat sig ut i skolans klassrum. En av dem är den om Watan Jamil Alabed, en palestinsk barnläkare som anlände till Kuba med en yrkesdröm, utan att kunna spanska och utan att ana i vilken utsträckning den erfarenheten skulle förändra hans sätt att förstå medicinen och världen.

Watan Jamil Alabed: ”Kuba gav mig möjligheten att utbilda mig till läkare. Men det lärde mig också varför och för vem som det är värt att bli det.”

Skolans omfattning återspeglas i den statistik som tillhandahållits av dess rektor, dr C. Leiram Lima Sarmiento, som visar 32 290 utexaminerade från 124 länder fram till årskullen 2026. Av det totala antalet kommer 26 766 från Amerika, 2 784 från Afrika, 2 485 från Asien, 248 från Oceanien och sju från Europa.
Per land ligger Bolivia på första plats med 5 094 utexaminerade, en siffra som motsvarar 15,8 % av det totala antalet. Dokumentet redovisar även 209 palestinska utexaminerade. Av dessa tillhör 95 årskullarna 2025 och 2026: 53 utexaminerades år 2026.

Utexaminerade från respektive kontinent: 32 290 utexaminerade från 124 länder. Nästa bild visar antalet från de tio länder med flest utexaminerade. 
Siffrorna gör det möjligt att mäta ELAM:s expansion, men de räcker inte i sig för att beskriva vad det innebär att komma från ett annat land, lära sig ett språk, dela livet med ungdomar från olika kulturer och förbereda sig för att utöva ett yrke där människolivet står i centrum. För det behövs berättelserna.
Watan fick veta att det fanns möjlighet att studera medicin på Kuba när han avslutade gymnasiet. En kamrat i hans organisation berättade om ett stipendium och han bestämde sig för att ansöka. Han minns att han fick beskedet den 13 augusti, ett datum som han förknippar med Fidel Castros födelsedag och som han betraktar som sitt ”första sammanträffande” och den ”första gåvan från den kubanska revolutionen”.
Denna möjlighet innebar så mycket mer än bara tillgång till en universitetsutbildning. ”För mig innebar det stipendiet inte bara möjligheten att bli läkare; det innebar också chansen att lära känna en annan värld, en annan kultur och ett annorlunda sätt att förstå livet, solidariteten och engagemanget för folken.”
När han anlände till Kuba kunde han inte spanska. Hans första möten med kubanerna bestod av gester, anvisningar och försök att förstå varandra. Han minns nattfärden från flygplatsen, sjuksköterskan som försökte förklara karantänperioden för dem, de medicinska undersökningarna och det där första brödet med yoghurt. Små detaljer för den som betraktar dem utifrån, men som förblir levande i minnet hos den som börjar ett nytt liv långt hemifrån.

Den där första natten kunde han inte sova. Han duschade och låg vaken, fortfarande med en känsla av att han kanske drömde. Avståndet till familjen och svårigheterna att kommunicera gjorde starten ännu mer intensiv. Det dröjde tre dagar innan han kunde prata med sina nära och kära.
Sedan följde anpassningen till maten, språkinlärningen och det dagliga umgänget. Och havet. För Watan hade det att betrakta havet en betydelse som gick bortom landskapets skönhet: ”För oss palestinier representerar havet också en frihet som ockupationen har berövat oss, eftersom vi under lång tid har förbjudits att ta oss dit.” Att vara nära havet var, enligt hans egna ord: ”ett sätt att känna frihet”.

På ELAM fann han dessutom en mångfald som han fortfarande beskriver som en av de största rikedomarna. ”Jag säger alltid att ELAM är en verklig samlingsplats för nationerna i söder”. Där umgicks han med ungdomar från olika länder, med olika språk och från olika verkligheter. Samvaron gjorde det möjligt för honom att ta del av historier han inte kände till och att se kopplingar mellan erfarenheter av ojämlikhet och motstånd som, trots att de var långt ifrån varandra, hade beröringspunkter.
”Det var en process av lärande, upptäckt och framför allt acceptans. Där insåg jag att vi inte var de enda som hade rättfärdiga frågor att kämpa för; att det fanns andra folk med historier om motstånd, värdighet och kamp, och att våra kamper, även om de skilde sig åt i sina sammanhang, var djupt sammankopplade.”

Under den här tiden upptäckte han också att samma förtryckssystem som berövat honom hans mark och förnekat honom rätten att leva fritt var, ”i många avseenden, detsamma som hade berövat andra folk deras resurser och möjligheter.
”Det var det system som hade hindrat en kamrat från Latinamerika, Afrika eller någon ö i Stilla havet från att få tillgång till en värdig utbildning i sitt eget land.”
För Watan utbildar ELAM inte bara läkare, utan ”bidrar till att forma människor med social känslighet, internationalistiskt medvetande och förmåga att ta ansvar för sina samhällen”.
Utbildningen vid ELAM gav honom en bredare förståelse för kunskap och dess sociala funktion.

”Att lyckas får aldrig vara ett individuellt projekt: vi måste gå framåt för att kunna hjälpa andra. För kunskapen förlorar en väsentlig del av sin mening när den inte ställs i folkets tjänst.”

Idag befinner sig Watan i Brasilien, där han snart ska påbörja en ny akademisk etapp genom en masterutbildning. Han är utbildad barnläkare och har även varit verksam inom kommunikation, journalistik och politisk aktivism. Hans bana har tagit olika vägar, men han ser i dem en kontinuitet med de värderingar han förknippar med sina år på Kuba: solidaritet, internationalism och engagemang för andra.
När han försöker sammanfatta vad skolan har betytt i hans liv återkommer Watan till sambandet mellan möjlighet och engagemang.

”Den lärde mig att studier inte bara är en möjlighet att förändra vårt eget liv, utan också ett ansvar att bidra till att förändra andras liv. Kuba gav mig möjligheten att bli läkare, men lärde mig också varför och för vems skull det är värt att vara det.”

”ELAM utgör en dörr till en bättre framtid för tusentals ungdomar från olika delar av världen, förutsatt att de vet hur de ska dra nytta av det de får. Den bryter ner barriärer som i många länder verkar omöjliga att övervinna. Den visar att utbildning inte ska vara ett privilegium förbehållet dem som har ekonomiska resurser, utan en rättighet som alla folk ska ha tillgång till.”

Hans väg speglar inte nödvändigtvis den som de tusentals yrkesverksamma som har tagit examen vid ELAM har gått. Den gör det inte heller möjligt att på egen hand mäta skolans inverkan på hälso- och sjukvårdssystemen i deras respektive länder. Det är istället en enskild berättelse som hjälper till att förstå en dimension som är mindre synlig i statistiken. ELAM:s historia finns också där: i vad var och en av dessa unga människor gjorde med den möjlighet de fick och i den mening de valde att ge sin utbildning.

”ELAM är kanske det projekt som bäst uttrycker Kubas och Venezuelas engagemang för att främja social rättvisa och jämlikhet i världen…också under de hårdaste tiderna.” Vanessa Almeida.

Till vänster kullen från 2025 och till höger utexaminerade studenter från USA samma år. 

Ana Álvarez Guerrero, Cubadebate 261113 (ZT)

La huella internacional de la Escuela Latinoamericana de Medicina

KUBA BEHÖVER OSS –

VI BEHÖVER KUBA!

BRYT BLOCKADEN!

STOPPA FOLKMORDET!

Kuba utsätts för en belägring utan motstycke.

Allt stöd till det kämpande Kuba!

Bidra till ”Solceller till Kuba!”

Alla pengar skickas oavkortat.

PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72

Bli en del av solidaritetsrörelsen!   Bli medlem i Svensk-Kubanska!

Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)

Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0

 

Blockaden. Historiens längsta folkmord.