SD intensifierar kampanjen mot Kuba – Kubas ambassadör svarar
SD har gång på gång på gång i Sveriges Riksdag angripit Kuba och försökt få Sverige att påverka EU till att säga upp allt samarbete med ön. SDs totala uppslutning bakom USAs folkmordspolitik är symptomatiskt för partiet. Nu hakar Marcus Wiechel, SD, på sin partikollega Björn Söder i attackerna på Kuba och vill att Sverige ska uttala stöd för vandaler och våldsverkare. Om orsakerna till Kubas svårigheter, nämligen världshistoriens längsta blockad, tiger SD som sju dövstumsinstitut. Wiechel får svar på tal av Kubas ambassadör.
Fråga från Marcus Wiechel SD, till utrikesminister Maria Malmer Stenergard, M.
Under 2026 har det kubanska folkets missnöje med den kommunistiska regimen exploderat i omfattning och intensitet. Efter mer än 60 år av diktatoriskt styre, ekonomiskt vanstyre och systematiskt förtryck har kubaner runt om på ön äntligen sagt ifrån på allvar. De spontana protesterna har blivit allt vanligare och mer utbredda, inte minst i huvudstaden Havanna men också i städer som Morón, Santiago de Cuba, Matanzas och i flera andra provinser. Invånarna går ut på gatorna och utför kastrullprotester (cacerolazos) nattetid, arrangerar marscher och riktar sin vrede direkt mot symboler för regimen, däribland lokala kommunistpartikontor som i vissa fall har stormats och satts i brand.
Det är uppenbart att det kubanska folket har lessnat fullständigt på regimen och det förtryck som hållit dem fångna i generation efter generation. De har fått nog av löftena som aldrig infrias, av en elit som lever i överflöd medan vanligt folk tvingas stå i timmar i kö för bristfälliga ransoner samt av ett system som krossar varje försök till frihet och individuellt ansvar. De långvariga och ofta totala strömavbrotten, som ibland sträcker sig över flera dygn i rad, den akuta bristen på mat, rent dricksvatten, mediciner och bränsle är bara de mest påtagliga symtomen på en mycket djupare kris. Kubanerna protesterar inte främst mot externa faktorer utan mot den egna regimens misslyckande, korruption och brutala kontroll över samhället. På gatorna hörs tydliga rop som ”Ned med Canel!”, ”Frihet!” och ”Ned med kommunismen!”.
Regimen under Miguel Díaz-Canel svarar på detta legitima missnöje med sin väl beprövade metod: hård repression, massgripanden, hot mot demonstranter och deras familjer, systematisk övervakning samt försök att tysta alla oberoende röster. Människorättsorganisationer rapporterar om att både vuxna och minderåriga gripits, att politiska fångar hålls inspärrade under usla förhållanden och att säkerhetsstyrkorna använder allt grövre metoder för att slå ned oron. Detta är inte en tillfällig kris utan en direkt följd av ett diktatoriskt system som under lång tid har prioriterat sin egen makt framför folkets grundläggande behov och rättigheter.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att ge moraliskt och praktiskt stöd till de protesterande kubanerna och verka för ett kraftigt ökat internationellt stöd till oppositionen i landet?
SD har röstat ”ja” till alla avtal som underkastar Sverige under USA och NATO
Svar till Markus Wiechel från Kubas ambassadör Raúl Delgado:
I din senaste skriftliga fråga till Sveriges utrikesminister uttrycker du, som det numera har blivit din vana, ”oro” över problemen i Kuba, men ur ett mycket ensidigt perspektiv, vilket ärligt talat inte förvånar mig.
Man skulle kunna tro att din position som riksdagsledamot, för vilken du får en lön betald av svenska skattebetalare, skulle förplikta dig att bekymra dig över de problem som dina väljare står inför. Men du har uppenbarligen andra prioriteringar.
Eftersom du tycks ha gott om tid, vilket jag inte har, och eftersom situationen i Kuba orsakar dig så mycket ”oro”, ska jag ändå ta några minuter för att svara dig.
I din fråga utelämnar du medvetet den grundläggande orsaken till de långa elavbrott som det kubanska folket drabbas av, störningarna i grundläggande samhällstjänster som vattenförsörjning och transporter, samt konsekvenserna för utbildning och sjukvård.
Fråga dig själv vilket litet land, med 10 miljoner invånare — ungefär lika stort som Sverige, för övrigt — som skulle ha kunnat stå emot en 67 år lång ekonomisk blockad, införd av historiens mäktigaste imperialistmakt, nu dessutom skärpt genom ett energiembargo som sedan januari helt har strypt bränsleleveranserna, samtidigt som hotet om militär aggression fortfarande hänger över landet.
Tror du verkligen att en ”misslyckad stat” skulle ha kunnat bestå så länge? Var ärlig mot dig själv, om det är möjligt, och fråga dig vad som skulle ha hänt på många andra platser under samma omständigheter.
De uttryck för missnöje som du hänvisar till — fullt begripliga var som helst i världen under liknande förhållanden — förstoras i Kubas fall av ett medienätverk som uteslutande ägnar sig åt att förgifta den allmänna opinionen om den verkliga situationen i vårt land och försöker framställa Kuba som en misslyckad stat.
Det är en sak. Men att du försvarar vandalisering är något helt annat och fullständigt inkonsekvent. Fråga dig själv vad som skulle hända om någon i Sverige försökte vandalisera en offentlig byggnad. Det har ingenting med Kubas politiska system att göra. Ett brott är ett brott i Kuba, i Sverige och överallt i världen, och att försöka framställa förövarna av sådana handlingar som ”politiska fångar” är manipulation.
Weichel betraktar våldsverkare i Kuba som dömts för sina handlingar som ”politiska fångar”.
Jag förväntar mig inte att du ska fördöma dem som bär ansvaret för den ekonomiska blockaden mot Kuba; det vore naivt av mig. Jag vet vilka dina ”vänner” är, vilka intressen du försvarar och vilka extrema politiska ståndpunkter du identifierar dig med.
Utan att göra anspråk på att träda i utrikesministerns ställe vill jag påminna dig om att relationerna mellan Sverige och Kuba går tillbaka till 1902, och att samarbetsmekanismer har etablerats på flera områden, bland annat genom Sida — just den myndighet som du själv har föreslagit ska läggas ned.
Det vore värdefullt om du i detalj förklarade för svenska skattebetalare vart medlen går inom Hepatica Foundation, en organisation där du är vice ordförande. Denna stiftelse tar emot offentliga medel och har haft allvarliga problem med transparensen.
Jag kan vara mottaglig för politiska ståndpunkter som skiljer sig från mina egna, så länge de uttrycks respektfullt. Men bara när de framförs av personer som upprätthåller en viss etisk nivå — vilket uppenbarligen inte är fallet med dig.
Raúl Delgado Concepción
Kubas ambassadör i Sverige och Island
Läs mer om SDs ”hjälporganisation” Hepatica: https://svensk-kubanska.se/svensk-kubanska-foreningen/tag/hepatica/
och https://svensk-kubanska.se/sds-skattefinansierade-manniskorattsarbete/?hilite=ecuador&upm_export=doc
Ge SD svar på tal genom att teckna medlemskap i Svensk-Kubanska!!
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72