Trixande och manipulerande inför FN-omröstningen om blockaden
I 33 år i rad har den amerikanska regeringen försökt – utan framgång – att övertyga FN:s generalförsamling att rösta nej till en årlig resolution som fördömer den ekonomiska blockaden mot Kuba.
”Jag kom på dig när du förhandlade med Kuba! Du sanktioneras!” Ner med blockaden!
Förra året gjorde Trump-administrationen vissa framsteg efter en aggressiv lobbykampanj och lyckades övertyga fem länder att ansluta sig till USA och Israel i motståndet mot resolutionen, medan 12 länder avstod från att rösta och nio inte röstade alls. FN röstade med 165 mot 7 för att fördöma blockaden, jämfört med 187 mot 2 år 2024.
I år trappar Trump-administrationen upp sin påtryckningskampanj för att isolera Kuba, med USA:s ambassadör Mike Waltz i spetsen vid FN. Waltz är en övertygad antikommunistisk korsfarare och delar de extrema åsikterna hos de mest hårdföra personerna inom det kubansk-amerikanska politiska etablissemanget i södra Florida. Precis som utrikesminister Marco Rubio åberopar Waltz ofta sina rötter i Florida som en källa till auktoritet över en ö som ingen av dem någonsin har besökt.
Mike Waltz drar en vals: ”Det finns inget embargo. Det är regimen som påtvingar ett embargo”. Medan Trump säger: ”Medan det finns ett embargo blir det ingen olja, inga pengar, ingenting.”
Trots att Waltz förlorade sitt jobb som nationell säkerhetsrådgivare åt Rubio i maj 2025 verkar det inte finnas några hårda känslor mellan de två. Som USA:s ambassadör vid FN har Waltz blivit en av Rubios mest entusiastiska allierade i kampanjen för att vända världen mot Kuba.
I måndags arrangerade Waltz ett evenemang endast för inbjudna gäster vid FN:s huvudkontor i New York, i syfte att övertyga medlemsstaterna att dra tillbaka sitt stöd för resolutionen som fördömer de amerikanska sanktionerna. Evenemanget, med titeln ”Cuba Libre: Det förtryck som Havanna döljer”, bestod av en panel med exilkubaner som anklagade Kubas regering för korruption och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Kubas FN-ambassadör Ernesto Soberón kritiserade evenemanget för att det inte tog upp de amerikanska sanktionerna och deras konsekvenser. Paneldeltagarna ”kommer inte för att säga att Kuba har 7 000 containrar som står i hamnar och som inget rederi vågar transportera till Kuba eftersom de är rädda för att bli sanktionerade”, sade han. Soberón anklagade Marco Rubio för att ha kontaktat statschefer ”i ett desperat försök att pressa dem att ändra sina länders ståndpunkter och röster om resolutionen”. Rubio, sade Soberón, hade ”en ohälsosam besatthet av Kuba”.
Se hans uttalanden HÄR.
På måndagen samlades Soberón tillsammans med kubanska diplomater och allierade från hela världen utanför lokalen där evenemanget hölls. ”Kuba är här, inte där inne”, sade Soberón. ”Denna fars är ett försök att avleda uppmärksamheten från ett enkelt faktum: USA agerar som en internationell brottsling och utsätter det kubanska folket för kollektiv bestraffning.”
Vid evenemanget var Waltz värd för oppositionsledaren José Daniel Ferrer, konstnären och aktivisten Luis Manuel Otero Alcántara, chefen för Cuba Archive, María Werlau, samt Emilio Morales, som presenterar sig som expert på ekonomin inom det militärstyrda kubanska företagskonglomeratet GAESA. Waltz tog fasta på det ämnet och upprepade ett påstående från Miami Herald-journalisten Nora Gámez Torres om att GAESA hamstrar tillgångar värda 18 miljarder dollar medan det kubanska folket lider. Waltz beklagade att Gámez inte kunde närvara vid evenemanget och berömde hennes ”modiga undersökande journalistik”. Det visar sig dock att Heralds påstådda sensation tycks vila på ett grovt räknefel: att siffror angivna i kubanska pesos behandlas som om de vore amerikanska dollar.
Läs vår genomgång av Miami Heralds bristfälliga matematik HÄR.
I juli avslöjade ett läckt telegram från utrikesdepartementet som The Nation fått tillgång till att utrikesminister Marco Rubio hade instruerat amerikanska diplomater att utöva påtryckningar på sina värdländer för att de skulle rösta emot en FN-debatt om de humanitära konsekvenserna av USA:s sanktioner mot Kuba. Rubio varnade länder för att Trump-administrationen skulle ”följa deras uttalanden noga”. Påverkansförsöket misslyckades. Den 7 juli röstade generalförsamlingen med 136 mot 9, med 30 nedlagda röster, för att gå vidare med debatten.
”Hur ska du ha det Marco Rubio, finns det en blockad mot Kuba eller finns det inte?”. Rubio 2021: ”Ärligt talat finns det inget embargo mot Kuba som folk tror. Kuba handlar med hela världen.” Och Rubio 2026: ”USA kommer bara att avsluta embargot när regimen i Kuba fallit.”
Nu säger Rodríguez att Rubio och Waltz personligen leder kampanjen för att sätta press på medlemsstaterna att rösta mot resolutionen, avstå från att rösta eller helt och hållet lämna salen. Rubio pressade offentligt El Salvadors president Nayib Bukele förra veckan att anpassa sig till USA:s prioriteringar i FN. Waltz erkände för sin del att han bedrivit lobbyverksamhet mot europeiska regeringar och upprepade anklagelserna om att den kubanska regeringen skickade legosoldater för att strida i Ukraina.
Att utnyttja Ukraina för att undergräva stödet för Kuba i Europa är ingen ny taktik för Marco Rubios utrikesdepartement. Inför förra årets omröstning i FN, där USA:s blockad mot Kuba fördömdes, rapporterade Reuters att amerikanska diplomater hade fått i uppdrag att påverka utländska regeringar genom att hävda att Kuba hade skickat 5 000 soldater för att strida för Ryssland. På onsdagen avvisade Kubas utrikesministerium – återigen – de amerikanska anklagelserna om att landets regering skulle vara inblandad i rekryteringen av kubanska medborgare för att strida för Ryssland i Ukraina. Kampanjen för att koppla Kuba till kriget i Ukraina följer ett välbekant mönster: Floridas hårdföra politiker, exilgrupper som finansieras av den amerikanska regeringen och medier i Miami skapar och förstärker anklagelser som Washington sedan använder för att intensifiera det politiska och diplomatiska trycket på Havanna. [Se https://svensk-kubanska.se/svensk-kubanska-foreningen/ukraina-usa-och-kuba/]
Finansminister Scott Bessent: ”Sanktionerna syftar till att devalvera den lokala valutan och framkalla en ekonomisk kollaps och tvinga fram befolkningens underordnande under USA utan att behöva avlossa ett enda skott.”
I september 2025, en månad före det årets omröstning i FN, anordnade tre kubansk-amerikanska republikanska kongressledamöter – Mario Díaz-Balart, María Elvira Salazar och Carlos Giménez – ett informationsmöte med ukrainska underrättelsetjänstemän. Mötet leddes av Orlando Gutiérrez-Boronat, en hårdför politiker från Miami som har förespråkat ett militärt ingripande från USA:s sida mot Kuba och vars organisation, Cuban Democratic Directorate, har erhållit miljoner dollar i finansiering från den amerikanska regeringen. Vår undersökning, Billboards and Backchannels, dokumenterade hans samarbete med förmögna personer som gör anspråk på egendom för att utöva påtryckningar på Trump-administrationen om hårdare sanktioner mot Kuba. Under evenemanget kritiserade Díaz-Balart europeiska regeringar för att upprätthålla ekonomiska förbindelser med Kuba, medan ukrainska tjänstemän efterlyste ytterligare sanktioner mot Havanna.
Samma månad, vid en konferens anordnad av Cuban Democratic Directorate, berömde Damon Wilson, ordförande för National Endowment for Democracy (NED), NED-finansierade organisationer för att ha avslöjat den kubanska regeringens påstådda inblandning i rysk rekrytering. NED fungerar som en förlängning av den amerikanska regeringen, får hela sin budget från kongressen och utför många av CIA:s tidigare aktiviteter. The Miami Herald följde upp med en rapport om anklagelserna om den kubanska regeringens medverkan och citerade ukrainska underrättelsetjänstemän som identifierat mer än 1 000 kubanska medborgare som rekryterats av Ryssland. Trots kampanjen för att dra in Kuba i skandalen har inga bevis framkommit som styrker att den kubanska regeringen varit inblandad i att skicka legosoldater till Ukraina.
Samtidigt hävdar Kuba att man har slagit hårt mot rekryteringen av legosoldater. ”Till skillnad från USA har Kuba ett fläckfritt rykte när det gäller att bekämpa den allvarliga plågan som legosoldatverksamheten utgör, och landet tillämpar en nolltoleranspolitik mot denna”, sade Kubas utrikesministerium i ett uttalande. Kubanska myndigheter uppger att de har utrett 17 fall som rör 49 åtalade. Av dessa ställdes 43 inför rätta i 12 rättegångar, där åklagarna yrkade på fängelsestraff på mellan fem och 16 år. Tio rättegångar har avslutats, medan två fortfarande pågår. Åtal mot sex åtalade avskrevs på grund av bristande bevisning. ”Kuba är inte en del av denna konflikt och har inte heller någon militär personal på plats där eller i något annat land”, uppgav ministeriet. De kubanska myndigheterna hävdar att ingen av de kubanska medborgare som anslöt sig till kriget i Ukraina fick uppmuntran, stöd eller tillstånd från statliga institutioner, och att de flesta rekryterades utomlands.
Det alternativa universum som skapats av kubansk-amerikanska hårdföra krafter visades upp i all sin glans i FN på måndagen, när Mike Waltz avslutade sitt evenemang om Kuba – som endast var öppet för inbjudna – med att ställa en rad retoriska frågor avsedda att förstärka ett av Marco Rubios favoritargument: att USA:s blockad mot Kuba inte existerar. Waltz ställde frågorna som om svaren vore självklara. Eftersom journalisterna inte fick någon möjlighet att ifrågasätta honom bestämde vi oss för att hjälpa honom med lite faktagranskning.
Waltz: ”Om Kuba är avskuret från omvärlden, hur kunde då bistånd från Belize, Kanada, Chile, Kina, Colombia, Mexiko, Spanien, Ryssland, Uruguay och FN självt nå ön?”
Svar: USA:s ekonomiska blockad är inte absolut. Humanitärt bistånd kan skickas till Kuba, men USA:s sanktioner blockerar eller försenar ofta biståndsleveranserna. Enligt Francisco Pichón, FN:s koordinator i Kuba, har USA:s sanktioner, bränslebrist och bankernas ”överdrivna efterlevnad” försenat leveransen av läkemedel, mat och andra livsviktiga förnödenheter. Se vår intervju med Pichón HÄR. Tusentals fraktcontainrar med livsmedel, läkemedel och andra nödvändiga varor strandade nyligen i karibiska hamnar efter att två stora europeiska rederier slutat leverera gods till Kuba av rädsla för amerikanska sanktioner, enligt en artikel skriven av Ed Augustin i The New York Times. Bland de strandade leveranserna finns medicinsk utrustning och humanitära förnödenheter som köpts in av FN-organ.
Waltz: ”Om Kuba är avskuret från omvärlden, hur kunde då ett ryskt tankfartyg leverera bränsle?”
Under de senaste tio månaderna har endast ett oljetankfartyg nått Kuba. Det ryska fartyget Anatoly Kolodkin anlände till ön den 31 mars med mer än 700 000 fat olja, vilket försåg Kuba med tillräckligt med bränsle för att driva landets kraftverk under ett par veckor i april. Sedan dess har den av USA införda oljeblockaden lett till strömavbrott som varat i mer än 30 timmar, tvingat kirurger att operera i skenet från mobiltelefoner, stoppat kollektivtrafiken och stört distributionen av mat, medicin och dricksvatten.
Waltz: ”Om Kuba är avskuret från omvärlden, hur kunde då amerikanska företag exportera jordbruksprodukter till Kuba för mer än en halv miljard dollar bara förra året?”
Svar: Sedan år 2000 har USA tillåtit jordbruksexport till Kuba. Men import av livsmedel från amerikanska företag är förenad med en rad villkor. Kubanska köpare måste betala kontant i förskott eller ordna finansiering via banker i tredjeländer. Amerikanska banker kan inte bevilja vanlig kredit för dessa inköp, vilket i praktiken hindrar många amerikanska jordbrukare från att sälja till Kuba.
Se vår video om hur billig amerikansk kyckling som säljs på Kuba döljer kostnaden för de amerikanska sanktionerna. Och se våra intervjuer med amerikanska jordbrukare om hur exportrestriktionerna gör det svårt eller omöjligt att exportera till Kuba. Samtidigt gör Trump-administrationens oljeblockad det allt svårare för Kuba att producera sin egen mat. En rapport från Panamerikanska hälsoorganisationen från mars visade att bränslebristen hade lett till att ungefär 70 procent av öns traktorer stod stilla, vilket minskade den kubanska jordbruksmarken som var förberedd för sådd med mer än 80 procent.
I februari varnade FN:s kontor för mänskliga rättigheter för att USA:s åtgärder för att begränsa oljetransporter hotade Kubas livsmedels-, vatten- och hälso- och sjukvårdssystem. FN:s högkommissarie Volker Türk uppmanade till att de ensidiga sektorssanktionerna skulle upphävas eftersom de utsätter människors liv för fara.
Waltz: ”Hur kunde ytterligare en kvarts miljard dollar i amerikanskt bränsle nå ön just i år?”
Svar: Trump-administrationen har tillåtit vissa amerikanska företag att sälja bränsle till privata kubanska företag, samtidigt som man hindrar olja från att nå den kubanska regeringen, som driver kraftverk och elnätet samt tillhandahåller viktiga offentliga tjänster. USA:s bränsleexport till Kuba uppgick till cirka 232 miljoner dollar mellan januari och augusti, nästan uteslutande genom försäljning till öns privata sektor. Kubas energiminister Vicente de la O Levy sa till Reuters denna månad att bränsle som kommer in från USA via den privata marknaden täcker mindre än 3 procent av landets behov.
Samtidigt har amerikanska myndigheter nyligen beslagtagit 620 000 gallon biodiesel som påstås ha varit avsedd för Kuba, medan USAs kustbevakning har stoppat och bordat utländska fartyg i internationella vatten på misstankar om att de transporterade bränsle till ön.
Waltz: ”Varför når inte [biståndet] det kubanska folket? Varför säljs så mycket av det på svarta marknaden för att återigen gynna regimen?”
Svar: Denna anklagelse framförs ofta av amerikanska tjänstemän, men det finns inga trovärdiga bevis för att den kubanska regeringen stjäl humanitärt bistånd, och Waltz lade inte fram några sådana. Trump-administrationen har använt anklagelsen för att rättfärdiga att den lovade humanitära hjälpen på 100 miljoner dollar kanaliseras via katolska välgörenhetsorganisationer istället för via den kubanska regeringen. Utan tillgång till regeringens omfattande distributionsinfrastruktur innebär leveransen av hjälp över hela ön enorma logistiska utmaningar, vilket försvåras ytterligare av bränslebrist orsakad av amerikanska sanktioner och oljeblockaden.
Det behöver knappast sägas att den amerikanska hjälpen har dröjt med att anlända. När Belly of the Beast besökte staden Bejucal under den första utdelningen av humanitärt bistånd från USA välkomnade invånarna hjälpen men ifrågasatte motsägelsen mellan att tillhandahålla mat och att införa en oljeblockad som har förvärrat bristen. ”De vill blockera och attackera Kuba, och sedan ska de hjälpa till?”, frågade Mercedes Gutiérrez, en pensionerad lärare. Eftersom det råder brist på bränsle transporterade volontärerna paketen med hjälp av vagnar och en motoriserad trehjuling, medan en invånare donerade fem liter bränsle för att underlätta utdelningen. [Mycket lite av den utlovade hjälpen har anlänt. Och det visade sig att förpackningarna med bönor var fulla av mask].
Läs hela vår artikel om hyckleriet i USA:s humanitära bistånd till Kuba HÄR.
Belly ot the Beast 261023 (ZT)
KUBA BEHÖVER OSS –
VI BEHÖVER KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
STOPPA FOLKMORDET!
Kuba utsätts för en belägring utan motstycke.
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till ”Solceller till Kuba!”
Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0