Till dem som ursäktar eller bagatelliserar blockaden
I dagarna cirkulerar på sociala nätverk en felaktig analogi av USA:s blockad mot Kuba som, syftar till att anklaga offret för att inte vara tillräckligt villigt, samt att tysta varje möjligt fördömande av denna monstruositet som gör så mycket skada för det kubanska folket.
Med ett sådant knep försöker de jämföra blockaden med begränsningarna hos en funktionshindrad person. Det hävdas att denna person bara har två alternativ. Ett: tillbringa sitt liv med att skylla på det fysiska problemet och överleva på smulor; två: vänja sig vid sina begränsningar och kämpa på ett sådant sätt att han en dag kanske till och med blir paralympisk mästare.
Egentligen är bakgrunden till en sådan analogi inte ny. Sedan en tid tillbaka har vissa ekonomer, särskilt de som analyserar den kubanska ekonomin utifrån medier som är utformade för fientlig propaganda mot vårt land, velat framställa blockaden som en sorts statisk variabel som inte genererar nya scenarier eller förändras kvalitativt.
Detta är inte bara falskt, utan också förrädiskt. Om vi skulle göra en analogi skulle det inte vara med en person som lider av ett funktionshinder, utan med en frisk och villig idrottsman som mitt i sin karriär ständigt diskrimineras, utsätts för fälleben och knuffas.
Den som insinuerar att det här landet klagar och lever på att tigga smulor förtjänar den största avsky. Han gör narr av vad som är ett exempel på ihärdighet och självständighet utan motstycke i världen. Inget annat land skulle ha kunnat stå emot en sådan belägring i 64 år utan att ge upp eller försvinna.
Blockaden är inte något abstrakt, utan ett system med dynamiska variabler som inte bara påverkar detaljerna utan också framtida beslut. Inför varje alternativ för att undvika kvävning kommer det alltid att dyka upp en ny variabel för att försöka täta ventilen för att lyckas med kvävningen.
Det är mer än ett misstag, det vore dumt att inte ta hänsyn till detta i planer, analyser och ekonomiska beslut. Du kan ha en produkt av högsta kvalitet och efterfrågan, men blockaden kommer alltid att underminera finansieringen, leveranskedjorna, dess pris och begränsa dess räckvidd på marknaden .
Om ni skall nämna ordet ”funktionshinder” tillsammans med ordet ”blockad”, skulle ett minimum av anständighet vara att först och främst fördöma den skada som detta monstrum orsakar många kubaner som är funktionshindrade. Kuba förvägras att köpa rullstolar, utrustning för blindskrift, proteser av olika slag, bland andra humanitära artiklar.
Det är nästan omöjligt att få tillgång till olika utrustningar som skapats för döva, såsom cochleaimplantat, babyalarm, väckarklockor och armbandsur, eller lysande klockor, med tanke på att de mest prisvärda innehåller mer än 10 procent material som kommer från vår granne i norr.
Rättfärdigar vårt land verkligen blockaden i sin önskan att göra allt som står i dess makt för att underlätta livet för denna extremt sårbara sektor, särskilt för barnen? Vem vågar säga det?
Vi är vana vid cynismen hos dem som har utformat ett system som i mer än 60 år inte bara har försökt svälta ut oss, utan som, som en del av strategin för att skapa missnöje, har dödat tusentals kubaner, däribland många barn, genom invasioner, sabotage eller införande av smittsamma sjukdomar, bland andra terroristmetoder.
Det här är samma människor som för bara tre år sedan gjorde allt i sin makt för att försena utvecklandet av det kubanska Soberana-vaccinet eller nekade Kuba att köpa medicinskt syre till covid-19-patienterna, i pandemins mest kritiska ögonblick, och nu sätter de press på rederier och banker så att vi inte ska kunna skaffa oumbärliga produkter.
Så de som papegojjar deras tal, oavsett om de gör det på grund av okunnighet, naivitet, en benägenhet för banalt tänkande eller ett slags Stockholmssyndrom, bör inse att de, kanske omedvetet, placerar sig själva på samma föraktliga nivå.
Antonio Rodríguez Salvador, Cubadebate 241028
Los «banalizadores» del bloqueo contra Cuba
För att kunna upprätthålla Svensk-Kubanskas solidaritets- och opinionsarbete behöver vi få in minst 150 000 kr under året till vår Kampfond. Om du har möjlighet, ge ett bidrag!
