Avslöjat: USAID, NED och Open Society finansierar i hemlighet Kubas ”oberoende” medier i strävan efter regimskifte
USA (och en del europeiska organisationer) finansierar mängder med så kallade ”oberoende medier” för att motarbeta och förtala Kuba. För att i förlängningen få ett opinionsstöd för sanktioner, blockad och invasion. Det är sedan dessa medier som citeras och intervjuas av de stora medierna. Ett aktuellt exempel i Sverige på en NGO som spelar med i spelet för USA är Civil Rights Defender. De har ännu en gång givet ett pris till ett ”regeringskritiskt” och ”oberoende” media i Kuba. Denna gången ”La Hora de Cuba”. Som sedan 14 år tillbaka kritiserar ”diktaturen”, gläder sig åt varje brist och svårighet som USAs politik resulterar i, och skyller det på den kubanska ”diktatorn” och ”regimen”. Trots det har det alltså kunnat hålla på i många år. Ingen av dess ”journalister” har försvunnit, torterats eller mördats.
I denna analys av kände journalisten Alan MacLeod från Mintpress avslöjas finansiering och vilka som står bakom dessa påstått oberoende media.
Mitt i den eskalerande amerikanska aggressionen mot den kubanska ön genom en kampanj med maximalt tryck och hot om militär intervention har den amerikanska regeringen i hemlighet finansierat ett enormt nätverk av kubanska medier som påstår sig vara oberoende i en satsning på regimskifte mot den oberoende socialistiska regeringen.
Dessa medier presenterar sig som opartisk undersökande journalistik, men finansieras i det tysta av Washington genom USAID, National Endowment for Democracy och Open Society Foundation i syfte att så missnöje i den karibiska nationen och därmed förbereda den för en potentiellt ”förestående” invasion.
Kuba står inför några av de värsta strömavbrotten i sin historia, på grund av den amerikanska blockaden, som försöker tvinga ön till underkastelse. Som en kommuniststat som trotsar USA:s order har Kuba sedan 1959 befunnit sig i Washington-administrationens sikte, som försöker störta regeringen. MintPress belyser denna skumma koppling till regimskiftet.
De nyheter vi matas med är fabricerade och finansierade av USA. Bilden till höger med dollar på väggen: ”Det är mitt diplom som oberoende journalist”.
”Oberoende journalistik”, levererad av USAs utrikesdepartement
CubaNet är en av de mest inflytelserika och väletablerade nyhetskanalerna som bevakar händelserna på den karibiska ön. Webbplatsen grundades 1994 av regeringskritiska aktivister och har blivit den självklara informationskällan för de stora medierna, som regelbundet citerar den och presenterar den som ett objektivt och opartiskt oberoende medium (t.ex. The Washington Post, The Wall Street Journal, Fox News och The Los Angeles Times). CubaNets reportrar har skrivit debattartiklar i stora amerikanska tidningar som USA Today, där de uppmanar till ett omedelbart regeringsskifte på ön.
Men CubaNet är inte så oberoende som det verkar. Nyhetskanalen finansieras av den amerikanska säkerhetstjänsten. CubaNet har erhållit miljontals dollar i finansiering från USAID och National Endowment for Democracy, samt från Open Society Foundation.
Ett för närvarande aktivt bidrag på 500 000 dollar från USAID beviljades till exempel till CubaNet för att ”engagera unga kubaner på ön genom objektiv och ocensurerad multimediajournalistik”. Även om det till synes är ett lovvärt mål, antyder till och med bidragets egen beskrivning på en mening att syftet är att undergräva och attackera den kubanska regeringen. Det anges att det kommer att ”öka det fria informationsflödet till och från Kuba för att motverka regimens desinformationskampanjer”.
Några av USA-finansierade medierna som ska skapa vår bild av Kuba
En annan nyhetsorganisation som får enorma summor pengar från Washington är ADN Cuba. Namnet betyder bokstavligen ”Kubas DNA”, och mediet har samlat en betydande följarskara online, med över 100 000 prenumeranter på YouTube, över 200 000 på Instagram och över 1,3 miljoner på Facebook. Det beskriver sig själv som ”ett oberoende mediehus som är engagerat för frihet och demokrati på Kuba”. Men den är faktiskt baserad i Spanien. Och den verkar inte särskilt engagerad i öppenhet kring sin finansiering.
Vad som dock är klart är att ADN Cuba har fått miljoner dollar från den amerikanska säkerhetstjänsten. I september 2024 godkände USAID ett bidrag på 1,1 miljoner dollar till ADN Cuba – en gigantisk summa pengar för en organisation som knappt publicerar en artikel om dagen på sin webbplats. Detta kom utöver ett anslag på 1,5 miljoner dollar för perioden 2022–2024. Faktum är att ADN Cuba sedan 2020 har fått över 3 miljoner dollar enbart från USAID. Denna relation avslöjas inte för läsarna – inte ens i artiklar som direkt behandlar USAID:s finansiering av kubanska medier – och förvisas till fotnoterna i obskyra amerikanska myndigheters finansieringsdatabaser.
Diario de Cuba är en annan spanskspråkig nyhetskanal som publicerar en bred variation av artiklar, alla med en sak gemensamt: en djup aversion mot den kubanska regeringen. BBC beskriver den och CubaNet som viktiga källor för opartiska nyheter, drivna av journalister som ”rapporterar utan censur och för att ge en bredare bild av landets verklighet.”
Och precis som CubaNet har Diario de Cuba fått finansiering i sju-siffriga belopp från Washington. Mellan 2016 och 2020 erhöll Diario de Cuba 1,3 miljoner dollar i kontanter från USAID – nästan lika mycket som CubaNet under samma period. Denna generösa finansiering har gjort det möjligt för dem att nå en global publik, med över 600 000 följare enbart på Facebook.
CIA brukade direkt (och i hemlighet) sponsra hundratals medier över hela världen. Men efter en rad skandaler och när mer information om dess skändliga aktiviteter kom till allmänhetens kännedom, beslutade Washington att lägga ut många av sina mest kontroversiella utlandsoperationer på organisationer som National Endowment for Democracy och U.S. Agency for International Development.
”Det vore förfärligt om demokratiska grupper runt om i världen uppfattades som subventionerade av CIA”, sade Carl Gershman, NED:s långvarige ordförande, när han förklarade beslutet från 1983 att bilda organisationen. NED:s medgrundare Allen Weinstein instämde: ”Mycket av det vi gör idag gjordes i hemlighet för 25 år sedan av CIA”, sade han till The Washington Post.
Under täckmantel av främjande av demokrati och mänskliga rättigheter kanaliserar den amerikanska regeringen pengar till politiska och sociala grupper över hela världen för att maximera sina strategiska mål, inklusive regimskifte.
Under de senaste åren har USA använt de två organisationerna NED och USAID för att finansiera antiregeringsprotester i Hongkong, för att försöka genomföra en färgrevolution i Vitryssland, för att störta Ukrainas regering 2014 och för att organisera upplopp över hela Iran tidigare i år.
På Kuba spelade NED och USAID en avgörande roll i organiseringen av ett (misslyckat) uppror mot regeringen 2021. USAID spenderade miljontals dollar på att finansiera, organisera och främja San Isidro-rörelsen – ett kollektiv av musiker, konstnärer och journalister – för att leda en kontrarevolution på ön.
Medlemmarna i San Isidro stod i främsta ledet i en våg av landsomfattande protester i juli 2021. Demonstrationerna fick omedelbart uppmärksamhet av västerländska medier, kändisar och amerikanska politiker, däribland president Biden. Nätanvändarna översvämmades av den iscensatta kampanjen ”SOS Cuba”, som var en trend på internet i flera dagar.
I slutändan lyckades dock inte USA:s samordnade insatser övertyga vanliga kubaner att gå ut på gatorna, och rörelsen avtog snabbt. Esteban Rodríguez, en nyckelperson i San Isidro-rörelsen, är producent på ADN Cuba.
När de amerikanska pengarna stoppas kollapsar de ”oberoende” medierna omedelbart
Vikten av pengar från den amerikanska regeringen för dessa mediers överlevnad och verksamhet underströks i början av förra året när Trump-administrationen valde att frysa finansieringen till USAID och NED. När beslutet tillkännagavs beskrev Elon Musk, dåvarande chef för avdelningen för regerings effektivitet, särskilt USAID som en ”bunt av radikala vänstermarxister som hatar Amerika”.
Effekten på kubanska medier blev omedelbar. Så snart pengarna slutade strömma in stod dussintals organisationer inför omedelbar likvidation. CubaNet publicerade en nödledare där man bad läsarna att täcka underskottet. ”Vi står inför en oväntad utmaning: avstängningen av nyckelfinansiering som upprätthöll en del av vårt arbete”, skrev de; ”Om du värdesätter vårt arbete och tror på att hålla sanningen levande ber vi om ditt stöd.” ”Utan [USAID:s] medel kommer det att bli extremt svårt att fortsätta”, tillade CubaNets direktör Roberto Hechavarría Pilia.
Diario de Cuba befann sig i en liknande svår situation. Dess direktör, Pablo Díaz Espí, konstaterade att ”stödet till oberoende journalistik från USA:s regering [!!] har upphävts, vilket försvårar vårt arbete”, och bad läsarna att donera.
Musks beslut avslöjade av misstag ett omfattande nätverk med över 6 200 reportrar och nästan 1 000 medier världen över som i tysthet utbildades, stöddes och finansierades av CIA:s täckorganisation, allt under parollen att främja ”oberoende” medier och informationsfrihet.
Ett annat påstått oberoende kubanskt mediehus som hamnade i kris var El Toque. El Toque grundades 2014 och erhöll hundratusentals dollar från NED. De publicerar på spanska och engelska och försöker manipulera valutakurserna på Kuba.
Finansieringsnedskärningen drabbade dem hårt, och redaktörerna meddelade att de omedelbart skulle behöva säga upp hälften av sin personal (15 personer) och sluta samarbeta med dussintals frilansare, samtidigt som de letade efter alternativa finansieringskällor.
El Estornudo (Nysningen) finansieras också generöst av NED. Bara under 2021 tilldelade stiftelsen den undersökande journalistiska mediet 180 000 dollar. Det får också omfattande stöd från Open Society Foundation, även om det insisterar på att inga av dessa amerikanska pengar kommer med några villkor eller påverkar dess produktion.
Medan västerländska medier ofta framställer det kubanska medielandskapet som en kamp mellan David och Goliat, där modiga oberoende medier står mot förtryck och en vidsträckt statligt sponsrad propagandaapparat, gör de gigantiska summorna som delas ut till dessa ”underdogs” dem till de överlägset bäst finansierade medierna på ön. En artikel i The Guardian från 2023 presenterade till exempel den 24-årige fotojournalisten Pedro Sosa, som arbetade för både El Toque och El Estornudo. Artikeln framställde de båda medierna som ”erbjudande verklig rapportering i stället för tråkiga statliga medier” och journalisterna som fattiga och utsatta sanningssägare som står upp för ”frihet” och möter ett ”hårt ingripande” från staten.
Men den avslöjade också att det inte är så dåligt för karriären att arbeta för USA-stödda medier som det framställs, utan att det i själva verket är ett extremt lukrativt yrke. Den nämner i förbigående att lönerna på det lilla El Toque är tio gånger högre än till och med de mest erfarna journalisternas i kubanska statliga medier. I verkligheten är dessa förtryckta yttrandefrihetskämpar alltså några av de rikaste personerna på hela ön, tack vare kraften i den amerikanska dollarn, som betalar dem generöst för att producera en ständig ström av regeringskritiska nyheter.
I slutändan behövde de USA-stödda medierna inte oroa sig, och finansieringen från NED och USAID återupptogs efter en viss omstrukturering.
Allt detta bleknar dock i jämförelse med de resurser som USA har avsatt till Radio och TV Martí. Nätverket, som grundades 1985 av Reagan-administrationen och har sitt säte i Miami, har dussintals heltidsanställda och får årligen tiotals miljoner dollar från Washington.
Till skillnad från resten av journalistbranschen njuter de anställda vid Radio och TV Martí av stark anställningstrygghet och sexsiffriga löner i dollar, trots att den kubanska regeringen kan störa och blockera många av deras sändningar så att de inte når Kuba, vilket innebär att ytterst få människor tar del av innehållet. Sedan starten har Washington spenderat minst 800 miljoner dollar på Radio och TV Martí.
De medier som beskrivs här utgör endast en liten del av nätverket av regeringskritiska medier som finansieras av USA. De flesta mottagarna av amerikanska pengar förblir anonyma – ett beslut som delvis fattats för att dölja deras identitet och bevara deras trovärdighet på Kuba.
National Endowment for Democracy betraktar Kuba som en ”långvarig prioritering” och finansierar för närvarande officiellt 32 separata projekt på ön. Medierelaterade bidrag inkluderar ett projekt på 80 000 dollar med titeln ”Strengthening Access to Information”, som lovar att:
”Förbättra tillgången till information och främja kritiskt tänkande. Organisationen kommer att producera daglig rapportering och analys i olika format och tillhandahålla oberoende perspektiv på frågor som påverkar medborgarnas vardagsliv, inklusive yttrandefrihet, allmän säkerhet, mänskliga rättigheter och andra angelägna samhällsfrågor.”
Ett annat bidrag på 115 000 dollar, med titeln ”Expanding Access to Uncensored Media” (Utöka tillgången till ocensurerade medier), anger att det ska:
”Främja oberoende information; organisationen kommer att tillhandahålla berättande journalistik om censurerade ämnen, genomföra undersökningar och producera fördjupande artiklar, fotoessäer och debattartiklar samtidigt som mediernas operativa kapacitet stärks.”
I 31 av de 32 projekten döljs mottagarens namn och identitet, vilket innebär att de grupper som samarbetar med CIA:s täckorganisation i allmänhet endast identifieras om de offentliggör denna relation, eller, som när de amerikanska pengarna tillfälligt stoppades 2025, om de ber om hjälp.
Regeringskritiska medier utgör endast en liten del av det enorma utbudet av grupper som Washington i hemlighet finansierar och stöder. Från musiker och akademiker till civilsamhället, utbildnings- och religiösa grupper, tankesmedjor, välgörenhetsorganisationer och icke-statliga organisationer finns det ett omfattande nätverk av organisationer som tar emot stora summor pengar från den amerikanska regeringen.
Två av dessa organ är Observatorio Cubano de Derechos Humanos (Kubanska observatoriet för mänskliga rättigheter, eller OCDH) och advokatgruppen Cubalex.
Båda grupperna producerar rapporter som fördömer den kubanska regeringen och citeras regelbundet som opartiska auktoriteter på mänskliga rättigheter på ön i västerländska medier, såsom The New York Times, CNN och The Washington Post. Men vad läsarna inte får veta är att båda organisationerna finansieras av den amerikanska säkerhetstjänsten.
Uppgifter visar att USAID har gett nästan 1,5 miljoner dollar till OCDH. Stödet från NED var samtidigt avgörande för Cubalex start 2010, och Washington fortsätter att betala lön till dess personal än i dag. Som organisationens verkställande direktör, Laritza Diversent, sa förra året:
”Utan stödet från National Endowment for Democracy skulle Cubalex inte ha funnits; för att utföra det arbete vi gör krävs resurser. I 14 år har NED stöttat oss. I oktober förra året, efter många försök, fick vi [också] ett bidrag från utrikesdepartementet.”
Det finns alltså knappt någon del av den antiregeringsinriktade kubanska oppositionen som inte har nåtts av amerikanska pengar, antingen genom statliga organisationer som NED eller USAID, eller genom institutioner som Ford Foundation och Open Societies Foundation, som historiskt sett har spelat en liknande roll när det gäller att främja amerikanska intressen utomlands.
Många av dessa grupper har sitt huvudkontor i södra Florida, där amerikanska statliga medel bidrar till att subventionera tusentals jobb för den kubansk-amerikanska gemenskapen. Det är därför ingen överdrift att säga att en betydande del av Miamis ekonomi stöds av skattebetalarnas pengar som finansierar kontrarevolutionära krafter. Ironiskt, med tanke på att konservativa kubaner ofta kraftigt motsätter sig statliga välfärdsprogram i både USA och Kuba.
Digital bombning
År 2010 tog en ny app för sociala medier och meddelanden, Zunzuneo, Kuba med storm. Från ingenstans blev den viral och fick tiotusentals användare – ett mycket stort antal för den tiden på en sådan internetfattig ö.
Ingen av dess användare var dock medveten om att plattformen i hemlighet hade skapats av USAID för att främja regimskifte. Deras plan var att först erbjuda en utmärkt tjänst som skulle erövra marknaden, sedan långsamt mata kubanerna med antiregeringsbudskap och slutligen få dem att ansluta sig till ”smarta mobbar”, i syfte att utlösa en färgrevolution.
I ett försök att dölja sitt ägande av projektet höll den amerikanska regeringen ett hemligt möte med Twitters grundare Jack Dorsey, i syfte att få honom att investera i projektet. Det är oklart i vilken utsträckning, om alls, Dorsey hjälpte till, eftersom han har avböjt att uttala sig i frågan.
Zunzuneo stängdes plötsligt ner 2012, kanske för att Office of Cuba Broadcasting (som övervakar TV och Radio Marti) redan hade skapat ett nytt program kallat Piramideo.
Piramideo marknadsförde sig som en app som gjorde det möjligt för kubaner att ta del av världsnyheter gratis och utan censur. Nästan omedelbart rapporterade dock lokalbefolkningen att de översvämmades av falska nyheter om antiregeringsprotester som aldrig ägt rum. Piramideo stängdes ner 2015, efter att rapporter om den amerikanska regeringens inblandning i Kuba orsakat en skandal och diplomatisk förlägenhet.
Idag, när kubanerna i allt högre grad använder amerikanska sociala medieappar, är denna typ av knep dock i stort sett onödigt, eftersom det kan göras öppet. Under San Isidro-protesterna 2021 deltog appar som Instagram och Twitter öppet i försöket att störta regeringen, utan att vidta några åtgärder mot en massiv explosion av uppenbart falska botkonton som upprepade exakt samma meddelanden (ned till stavfelen) och använde samma påhittade hashtag. Twitters redaktion placerade till och med protesterna – som knappt lockade några tusen människor ut på gatorna i hela landet – högst upp i sin ”What’s Happening” i över 24 timmar, vilket innebar att alla användare världen över skulle få ett meddelande. Den misslyckade kuppen har kommit att kallas ”Bay of Tweets”. [Anspelar på USAs nederlag i Grisbukten, ”Bay of Pigs”, på engelska].
Det oändliga kriget mot Kuba
I oktober röstade FN för 33:e året i rad med överväldigande majoritet (165-7) för att uppmana till ett slut på den amerikanska blockaden mot Kuba. Detta ekonomiska krig inleddes av Eisenhower-administrationen som svar på den kubanska revolutionen 1959, som störtade den USA-stödda diktatorn Fulgencio Batista.
Dessa olagliga ensidiga tvångsåtgärder, som enligt ett internt memo från den amerikanska regeringen är utformade för att ”minska de monetära och reella lönerna, orsaka hunger och desperation samt störta regeringen”, kostar Kuba miljarder varje år och hindrar allvarligt landets utveckling.
USA försökte invadera Kuba 1961 och förde världen till randen av undergång under den efterföljande kubanska missilkrisen. Man försökte döda landets ledare Fidel Castro hundratals gånger och genomförde vågor av terrorattacker mot landet, bland annat genom att använda biologiska vapen.
Flera på varandra följande regeringar fortsatte det ekonomiska kriget mot Kuba, vilket trappades upp efter Sovjetunionens fall. Men Trumps utrikesdepartement, som leds av den kubansk-amerikanske Marco Rubio, har tagit det till en ny nivå och förklarat ön som en av sina högsta prioriteringar.
Trump själv har förklarat att Kuba är ”nästa” på listan över länder som är måltavlor för regimskifte. ”Vi kanske stannar till på Kuba när vi är klara” med Iran, sa han förra månaden.
Som svar sa Kubas president Miguel Díaz-Canel att hans land var redo att slå tillbaka varje amerikansk invasion, precis som man gjorde under Grisbukten, och konstaterade:
”Det är en extremt utmanande tid och kräver att vi, precis som den 16 april 1961, återigen är redo att möta allvarliga hot, inklusive militär aggression. Vi vill inte ha det, men det är vår plikt att förbereda oss för att undvika det och, om det blir oundvikligt, att besegra det.”
Det är i detta sammanhang som den amerikanska regeringens finansiering av ett stort antal medier som riktar sig mot Kuba bör ses; medieattacken är bara en aspekt av Washingtons mångfacetterade strategi för regimskifte.
Många av de organisationer som beskrivs här publicerar på engelska, och nästan alla används som förment trovärdiga informationskällor om Kuba för västerländska företagsmedier, vilket innebär att det amerikanska utrikesdepartementets narrativ tvättas in i det allmänna medvetandet genom detta nätverk.
Många kubaner och amerikaner är helt omedvetna om att deras nyheter om ön till stor del kommer via ett nätverk av skumma medier som i tysthet finansieras av den amerikanska säkerhetstjänsten via NED och USAID. Deras syfte är att upprätthålla flödet av negativa nyheter för att mjuka upp allmänheten så att den accepterar ett regimskifte på ön. När allt kommer omkring är sanningen alltid det första offret i krig.
Alan MacLeod, Mint Press News, återpublicerat i Cubainformacion 260517 (ZT)
Alan MacLeod är seniorredaktör för MintPress News. Han disputerade 2017 och har sedan dess författat två hyllade böcker: Bad News From Venezuela: Twenty Years of Fake News and Misreporting och Propaganda in the Information Age: Still Manufacturing Consent, samt ett antal av akademiska artiklar. Han har också bidragit till FAIR.org, The Guardian, Salon, The Grayzone, Jacobin Magazine och Common Dreams. Följ Alan på Twitter för mer av hans arbete och kommentarer: @AlanRMacLeod.
Revelado: USAID, NED y Open Society financian discretamente a los medios “independientes” de Cuba en una estrategia de cambio de régimen
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring utan motstycke – bristerna och behoven är enorma
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72