Åtalet mot Raúl Castro: Rättvisa eller regimskifte?
Medan USA sprängt ett civilt kubanskt passagerarflygplan över Barbados (73 döda); medan USA sedan i september utan förvarning sänkt ett 50-tal båtar på internationellt vatten och mördat de runt 200 ombord; medan terroraktioner från USA dödat tusentals kubaner i en rad länder under årens lopp, så åtalar USA nu förre presidenten Raúl Castro. Det för att det kubanska flygvapnet 1996 efter upprepade varningar sköt ner två flygplan i närheten av Havanna. Innebär åtalet att det är fritt för kubanska flygplan att närma sig Washington eller New York?
En bakgrund och sammanhang till USAs åtal mot Raúl Castro och nedskjutningen av de två flygplanen 1996.
Våld – inklusive terrorism – mot Kuba har länge tolererats i Washington; Kubas svar på detta har inte det. Denna dubbelmoral visas återigen tydligt när Trump-administrationen avser att åtala Kubas före detta president Raúl Castro för nedskjutningen av två flygplan för 30 år sedan – samtidigt som den amerikanska militären regelbundet spränger båtar i Karibien och östra Stilla havet, vilket dödat nästan 200 människor utan att någon ställts till svars.
Nedskjutningen 1996 av två Cessna-plan tillhörande den Miami-baserade gruppen Brothers to the Rescue var inte en plötslig eller isolerad handling. Den följde på upprepade provokationer och intrång, otaliga varningar och den amerikanska regeringens vägran att tygla en politisk grupp som öppet sökte konfrontation.
Det kommande åtalet, som i Miami och Washington framställs som ett länge efterlängtat försök att ställa någon till svars för de fyra männens död, vilar på en välbekant grund: selektiv indignation, historisk minnesförlust och rättslig undantagsbehandling.
Brothers to the Rescue grundades av José Basulto, en veteran från den misslyckade invasionen i Grisbukten och CIA-samarbetspartner med en historia av våldsamma aktioner mot Kuba. 1961 var Basulto inblandad i en komplott för att spränga en missilbas i Havanna. Ett år senare hjälpte han till att placera en båt beväpnad med en 20 mm kanon utanför Havannas kust och sköt mot hotellet Hornedo de Rosita, där han trodde att Fidel Castro skulle äta middag.
”Jag utbildades till terrorist av USA”, sa Basulto till Miami Herald.
Brothers to the Rescue startade 1991 med att flyga sök- och räddningsuppdrag för kubanska flyktingar på flottar. Men efter att ett invandringsavtal mellan Kuba och USA från 1994 kraftigt minskade strömmen av migranter över Floridaströmmen, övergick gruppen från räddningsarbete till öppen provokation. ”De började… genomföra en politisk agenda som gick ut på att trakassera och hota den kubanska regeringen”, minns Richard Nuccio, dåvarande specialrådgivare för Kuba i Vita huset. Piloterna från Brothers to the Rescue kränkte upprepade gånger det kubanska luftrummet och släppte religiösa medaljonger och regeringsfientliga flygblad över Havanna, bland annat ett som uppmanade kubanerna att ”förändra saker nu”.
Basulto var öppen om flygningarnas syfte. Efter en överflygning av Havanna 1995 förklarade han: ”Vi vill ha konfrontation.” Uppdraget, sa han, var avsett att visa att ”regimen inte är osårbar.”
Den kubanska regeringen varnade upprepade gånger Washington för att flygningarna var olagliga och farliga. Kubanska tjänstemän lämnade in diplomatiska protester, skickade bevis till Federal Aviation Administration (FAA) och gjorde klart att om intrången fortsatte kunde Kuba skjuta ner flygplanen. Amerikanska tjänstemän visste att faran var verklig. I ett e-postmeddelande från januari 1996 informerade FAA-tjänstemannen Cecilia Capestany sina överordnade om att ”en vacker dag kommer kubanerna att skjuta ner ett av dessa flygplan.”
Bild från National Security Archive
Ändå misslyckades Washington med att stoppa flygningarna. Kubanska tjänstemän använde alla tillgängliga kommunikationsmedel: diplomatiska noteringar, militära briefingar, mellanhänder och olika kontakter, för att göra klart att deras tålamod hade tagit slut.
Den 24 februari 1996 lyfte tre Cessna-flygplan från Brothers to the Rescue från Florida efter att ha lämnat in en falsk plan för flygningen och att de skulle söka efter flyktingar till havs. I själva verket var uppdraget återigen avsett att tränga in i kubanskt luftrum. När flygplanen närmade sig ön varnade kubanska flygledare omedelbart flygplanen för att inte korsa in i deras luftrum. ”Ni utsätter er för fara genom att tränga in på den sidan”, svarade de. ”Vi är redo att göra det”, svarade Basulto. ”Det är vår rättighet som fria kubaner.”
Kort därefter sköt kubanska stridsflygplan ner två av flygplanen, vilket dödade alla fyra män ombord. Basultos plan lyckades återvända till Miami.
Nedskjutningen av Brothers to the Rescue-planen användes inte bara för att demonisera Kuba. Den omformade också USA:s politik.
Före incidenten hade Clinton-administrationen försiktigt utforskat begränsade öppningar mot Havanna. Men efter att flygplanen skjutits ner grep hårdföra krafter i kongressen tillfället. Inne i Vita huset varnade vissa tjänstemän för överreaktioner. Brothers to the Rescue hade ”lekt med elden”, sa Richard Nuccio till seniorrådgivaren Sandy Berger. ”De fick precis det de hoppades på.”
Varningen ignorerades. Clinton agerade snabbt för att stödja Helms-Burton-lagen, som kodifierade det amerikanska embargot i lag, och genom dess Artikel III utvidgade dess extraterritoriella räckvidd, vilket gjorde det möjligt för amerikanska medborgare att stämma utländska företag som anklagades för ”handel” med egendom som nationaliserats efter den kubanska revolutionen. Clinton och alla presidenter efter honom upphävde avdelning III i mer än två decennier, tills Trump aktiverade bestämmelsen 2019, vilket utlöste dussintals stämningar som resulterade i en massflykt av utländska investeringar från ön.
Nedskjutningen av Brothers to the Rescue blev också central i åtalet mot Gerardo Hernández, en av de fem kubanerna, en grupp agenter som av Kuba skickades till södra Florida för att övervaka terroristorganisationer kopplade till attacker mot civila på Kuba. 1998 överlämnade kubanska tjänstemän till FBI omfattande dokumentation som redogjorde för dussintals USA-finansierade terroristkomplotter. FBI svarade inte med att arrestera terroristerna, utan med att arrestera de agenter som hade infiltrerat terroristnätverken. Hernández dömdes 2001, i en mycket kontroversiell rättegång, för konspirationsanklagelser relaterade till nedskjutningen av Brothers to the Rescue, trots att det inte fanns några bevis för att han deltog i, beordrade eller hade förhandsinformation om beslutet att skjuta ner flygplanet. Han dömdes till dubbel livstid plus 11 år.
Nästan tre decennier senare används samma incident återigen som vapen mot Raúl Castro, utan hänsyn till det bredare sammanhanget i vilket den inträffade. Det som saknas i justitiedepartementets åtal är den långa historien av våldsamma, Florida-baserade extremister som riktar in sig på Kuba, vilket har fortsatt fram till idag.
”Om det är ett brott att skjuta ner ett plan vars besättning varnats och som kränker kubanskt luftrum, vad är det då när båtar attackeras på internationellt vatten och inga bevis presenteras?
Terrorism med bas i Florida och årtionden av straffrihet
Den 25 februari 2026 utväxlade en båt, registrerad i Florida med tio beväpnade män, eld med den kubanska kustbevakningen en mil utanför Kubas norra kust. Enligt Kubas inrikesministerium öppnade männen eld först och skadade den kubanska befälhavaren. I eldstriden dödades fem av männen, och båten beslagtogs, tillsammans med mer än 12 000 skott ammunition, prickskyttegevär, molotovcocktails, skottsäkra västar och mörkerseendeutrustning. Alla tio män ombord var enligt uppgift kubanskfödda och bosatta i USA.
Händelsen var den senaste episoden i en decennielång kampanj av väpnade attacker, sabotage och terrorism riktad mot Kuba från amerikansk mark, ofta utan straff och ibland med tyst politiskt skydd i Miami och Washington.
Det mest ökända terrordådet är Cubana Flight 455. Orlando Bosch och Luis Posada Carriles anses allmänt ha planerat bombningen 1976 av det civila passagerarflygplanet, som exploderade utanför Barbados kust och dödade alla 73 personer ombord. Vid den tiden var det den dödligaste flygterroristhandlingen på västra halvklotet. Bland offren fanns barn och alla medlemmar i Kubas ungdomslandslag i fäktning.
FBI beskrev senare Boschs organisation, CORU (Coordination of United Revolutionary Organizations), som en ”anti-Castro-terroristorganisation”, medan den tidigare amerikanske justitieministern Dick Thornburgh kallade Bosch en ”obotfärdig terrorist”. Posada Carriles var inblandad i en lång rad våldsamma operationer som sträckte sig över årtionden, däribland en bombkampanj 1997 riktad mot hotell i Havanna som dödade en italiensk turist och skadade flera andra.
I stället för att åtala Bosch och Posada Carriles skyddade USA båda männen. 1990 tillät president George H.W. Bush Bosch att stanna i landet trots ett beslut från justitiedepartementet 1989 som syftade till att utvisa honom, med hänvisning till ”betydande bevis rörande hans tidigare och nuvarande terroristaktiviteter”. Posada Carriles, å sin sida, flydde från ett venezuelanskt fängelse medan han väntade på rättegång för bombningen av Cubana-flygningen och dök senare upp i Centralamerika under Iran-Contraskandalen. Efter att ha tagit sig in i USA olagligt 2005 skyddades Posada Carriles från utlämning till Venezuela och Kuba och ställdes aldrig inför rätta i USA för bombningen av Cubana-flygningen.
Både Posada Carriles och Bosch levde fritt i Miami fram till sina dödsdagar.
Miami är epicentrum för den dubbelmoral som präglar USA:s politik gentemot Kuba. De kubansk-amerikanska hårdföra krafterna som dominerar stadens politik har länge förespråkat våld, terrorism och kollektiv bestraffning mot Kuba i ”frihetens” och ”mänskliga rättigheternas” namn. Föga förvånande kom den aktuella satsningen på att åtala Raúl Castro tre månader efter att kubansk-amerikanska extremister från Florida uppmanade justitiedepartementet att göra just det. ”Detta var något jag länge funderat på att göra”, sa kongressledamoten Mario Díaz-Balart (R-FL) till USA Today. ”Och jag tänkte att detta är den president som skulle göra det.”
Kuba inför rätta, Washington över lagen
Hyckleriet slutar inte vid Floridaströmmen. Sedan sekelskiftet har USA bombat mål i flera länder utan krigsförklaringar, utan FN:s godkännande och ofta utan hänsyn till civila offer. På senare tid har USA genomfört militära attacker i Karibien och Stilla havet med en straffrihet som får Kubas åtgärder 1996 att framstå som återhållsamma i jämförelse.
Medan Washington och Miami förbereder åtal mot en 94-årig man för en händelse som inträffade för tre decennier sedan, har Trump-administrationen under de senaste månaderna avrättat människor i båtar på internationellt vatten. Sedan september 2025 har USA genomfört nästan 60 militära attacker mot fartyg i Karibien och Stilla havet inom ramen för Operation Southern Spear, med påståendet att de riktar sig mot ”narkotikasmugglare” och ”terroristorganisationer.”
Operationerna har dödat minst 193 personer, delvis på grund av attacker mot redan skadade fartyg som riktas mot överlevande efter en första attack. Nästan inga bevis har presenterats för allmänheten. Satellitbilder är hemligstämplade. Avlyssningar hålls tillbaka. Inte ens namnen på de döda offentliggörs. Offren för USA:s eldkraft beviljas sällan värdigheten av ett offentligt erkännande.
Dessa utomrättsliga avrättningar återspeglar en välbekant dubbelmoral i USA:s utrikespolitik: att USA:s eget våld är legitimt medan dess motståndares våld inte är det, inte ens i fall av självförsvar.
Att ompaketera regimskifte som rättvisa
Den kommande åtalet är inte bara ett sätt att göra upp en decennier gammal räkning; det tjänar snarare nuvarande utrikespolitiska mål, som syftar till att omvandla vacklande brottsanklagelser till en juridisk förevändning för regimskifte och eventuellt militärt ingripande.
Enligt NBC News har Trump ”blivit alltmer frustrerad över den kubanska regeringens förmåga att behålla makten” och har ”pressat sina rådgivare” om varför kollapsen ännu inte har inträffat trots oöverträffade extraterritoriella sanktioner och en oljeblockad som orsakar en humanitär kris. Medan regeringsföreträdare tror att den kubanska regeringen kommer att falla före årets slut, har Trump ”funnit den tidsplanen otillräcklig”.
Eftersom den eskalerade ekonomiska krigföringen inte har lyckats få den kubanska regeringen att kollapsa, utarbetar försvarsdepartementet planer för eventuella militära åtgärder mot Kuba.
Det enda som saknas är en juridisk förevändning. Anklagelsen om ”narkoterrorism” som användes för att rättfärdiga bortförandet av Venezuelas president Nicolás Maduro kan inte enkelt tillämpas på Kuba. I årtionden har den ”gemensamma ståndpunkten” inom den amerikanska underrättelsetjänsten varit att Kuba inte stöder terrorism. Samtidigt har utrikesdepartementet länge betraktat Kuba som en viktig partner för USA i samarbetet mot narkotika.
Åtalet mot Castro verkar ge en motivering, om än en svag sådan, för militära åtgärder. Fallet verkar lägga den juridiska grunden för en ny och än mer våldsam fas i Washingtons belägring av Kuba.
Nicholas Greven, Belly of the Beast 260520
Greven har en masterexamen i latinamerikanska och karibiska studier och en kandidatexamen i amerikansk och latinamerikansk historia från Indiana University i Bloomington. Han studerar för närvarande juridik vid City University of New York School of Law.
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring utan motstycke – bristerna och behoven är enorma
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72