Natten som aldrig tar slut
Det är inte sömnlöshet. Det är syrebristen. Det är hettan som tränger in i benen och hindrar en från att tänka. Det är tystnaden från en fläkt som inte snurrar, från ett kylskåp som inte kyler, från ett hus som förvandlas till en ugn när solen går ner och brisen uteblir.
Jag har inte sovit på tre nätter. Och jag är inte den enda.
Hettan bryr sig inte om ideologier.
På den här ön tänker vi ibland olika. Vi diskuterar, vi klagar, vi har olika åsikter. Men när termometern visar 35 grader klockan ett på natten och inte en enda fläkt fungerar, är vi alla lika. Vi befinner oss alla i samma desperation. Vi lider alla av samma orättvisa.
Blockaden gör ingen skillnad mellan revolutionärer och oppositionella. Blockaden frågar inte om du tror på regeringen eller inte. Blockaden diskriminerar inte. Blockaden dödar. Punkt.
Arkitekten bakom detta brott har ett för- och efternamn.
Marco Rubio, USA:s utrikesminister, var den som valde sommarsäsongen för att skärpa energiblockaden. Han visste att hettan skulle orsaka större skada. Han visste att de sjuka, de äldre, barnen och de gravida kvinnorna skulle vara de mest utsatta. Han visste att utan el kan sjukhusen inte hålla sina kuvöser, sina respiratorer och sina kylförvarade läkemedel i drift.
Och ändå gjorde han det.
Inte nöjd med den blockad som redan i över 60 år har kvävt vårt folk, beslutade Rubio och Trump-administrationen att utdela det slutgiltiga slaget: energiblockaden 2026. Ett nekande av bränsle, reservdelar och allt vi behöver för att producera el. En strategi uträknad för att lidandet skulle nå sin höjdpunkt.
Natten: den mest förtvivlande stunden
Dagens hetta är outhärdlig, men natten är ännu värre. Det är då den utmattade kroppen ber om vila men inte kan få det. Det är då de äldre känner hur bröstet snörs åt. Det är då barnen gråter utan tröst. Det är då de sjuka kämpar mellan feber och förtvivlan.
Och under tiden, på kontoren i Washington, firar Rubio och Trump sina miljonvinster. De firar lidandet hos ett folk som inte ger efter. De firar den långsamma döden hos dem som vågar vara fria.
En reflektion från djupet av mitt hjärta.
När jag blundar ser jag inte mörker. Jag ser min granne, en äldre kvinna som bor ensam, sittande vid sin dörr eftersom hettan gör att hon inte kan andas. Jag ser barnen i mitt hus, med sina trötta små ansikten, som frågar varför de inte sätter på fläkten. Jag ser mödrarna, som jag själv, som försöker förklara det oförklarliga.
Och då undrar jag: hur länge till? Hur länge till ska vi fortsätta att vara offer för detta tysta krig? Hur länge till ska imperiet bestämma att våra liv är mindre värda än deras intressen?
För detta är ingen kris, det är ett brott. Detta är inget strömavbrott, det är ett straff. Detta är ingen blockad, det är ett folkmord.
Mitt budskap
Till Marco Rubio och Donald Trump: era miljoner för att krossa oss kommer inte att ge det resultat ni eftersträvar. Kuba ger inte efter. Kuba säljer sig inte. Kuba faller inte på knä. Ni kan ta ifrån oss strömmen, men inte vår värdighet. Ni kan ta ifrån oss bränslet, men inte vårt motstånd. Ni kan ta ifrån oss syret, men inte vårt hopp.
Till kubanerna: låt oss fortsätta att göra motstånd.
Låt oss fortsätta att göra motstånd. Låt oss fortsätta att vara värdiga. För det är vår största handling av uppror. För när de tar ifrån oss allt, har vi fortfarande det enda de inte kan stjäla: vårt samvete.
Till vår regering: snälla, sök efter alternativ. Ge folket en andhämtningspaus, även om den är liten. För natten är inte bara mörker, den är förtvivlan. Och vi behöver ljus för att kunna gå vidare.
Ett sista ord
Jag skriver inte detta för att klaga. Jag skriver detta för att världen ska få veta. För att det ska finnas ett spår kvar. Så att när historien dömer denna stund, ska den veta vilka som var bödlarna och vilka som var offren.
Kuba lider, men Kuba ger inte upp. Och så länge det finns en kuban med ett tänt ljus, finns det hopp. Så länge det finns en kuban som vägrar att ge efter, kommer det att finnas motstånd. Så länge det finns en kuban som blundar och ser en bättre framtid, kommer det att finnas revolution.
Ikay Romay FB 260719 (ZT)
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72