Kuba, USA och dödsstraffet
Dödsstraff kan se ut på olika sätt. Det måste inte vara hängning, arkebusering eller elektriska stolen. Sprängning av fiskebåtar, ICE och politiska mord är andra varianter.
I Kuba har dödsstraffet inte tillämpats på 23 år, och det råder ett officiellt moratorium.
I USA är den officiella hållningen den motsatta: man tillämpar dödsstraffet på federal nivå, utöver det som redan tillämpas i 21 delstater. Under Trumps första mandatperiod avrättades 13 personer på federal nivå, vilket är det högsta antalet på 120 år. Och under hans andra mandatperiod pågår redan 42 rättsprocesser där dödsstraff yrkas. Utöver de rättsliga avrättningarna tillkommer de utomrättsliga avrättningarna. Fram till juli dödades 221 personer ihjäl med missiler, i Stilla havet eller Karibiska havet, mot påstådda ”narkobåtar”. Utan rättegång, utan bevis, utan möjlighet till försvar. I själva verket var många av dessa människor bara fiskare som fiskade i fel hav.
Kan ni föreställa er att detta skulle hända på Kuba? Skulle vi inte då hela tiden läsa om ”regim”, ”mänskliga rättigheter”, ”maktdelning”, ”totalitär stat…”?

USA:s Sydkommando sänker en båt och dödar besättningen.
Mord som förblir ostraffade made in ICE. I september var den peruanske arbetaren Julián Curos den 37:e som dog i förvar hos ICE, den amerikanska invandringspolisen, under året.
Till dödsfallen i förvar kommer de som orsakats av direkt polisinsats. I oktober sköt ICE ihjäl dominikanen Óscar Belgal när han satt i sin bil tillsammans med sin femårige son. I juli mördades följande personer av ICE: colombianen Joan Sebastián Durán och mexikanen Lorenzo Salgado, en byggnadsarbetare som bott i landet i 35 år. Det är fall som knappt får ens flyktiga notiser i den internationella pressen. Men kan ni föreställa er hur intensiteten i berättelsen och anklagelserna skulle förändras om bara ett enda av dessa polismord hade inträffat… på Kuba?

Foto: Creative Commons
Två nyheter om massolyckor. De kommer från Peru, men skulle kunna gälla vilken plats som helst. ”Minst 13 turister omkommer i en flygolycka över Nazca-linjerna”; ”En död och cirka 50 skadade på en fotbollsarena under Alianza Limas ’banderazo’”. I båda fallen berättar pressen att ”orsakerna till olyckorna utreds”. Respekt för de officiella källorna och ingen samhällsanalys eller kontextanalys.
Tänk er nu att dessa händelser hade inträffat på Kuba: då skulle vi ha fått hela stycken och vittnesmål från ”experter” om den oundvikliga krisen i Kubas ekonomiska system.
Ecuador: sa någon diktatur?
I Ecuador har den före detta oppositionskandidaten Luisa González suttit fängslad i nästan två veckor. Hennes parti, Revolución Ciudadana, har förbjudits att ställa upp i lokalvalen nu i november. Dess främsta ledare har i åratal befunnit sig antingen i exil, såsom den före detta presidenten Rafael Correa, eller i fängelse, såsom den före detta vicepresidenten Jorge Glas.

Förre vice-presidenten Jorge Glas och oppositionsledaren Luisa González
I juni mördades, även det i Ecuador, journalisten Monika Silva. Bland annat undersökte hon den misstänkta inblandningen av Noboa Trading, som ägs av president Noboas familj, i narkotikahandel till Europa.
Ecuador är en militariserad stat som sedan 2024 har infört flera undantagstillstånd i delar av sitt territorium. Världsorganisationen mot tortyr har placerat landet i kategorin ”hög risk” i sitt globala tortyrindex och rapporterat om 369 fall under de senaste två åren samt att minst 51 personer har försvunnit under tvång av statliga aktörer.

Ecuadors rikaste person, presidenten och droghandlaren Daniel Noboa
Men kom ihåg att där det finns en diktatur det är… på Kuba!
Europa och de demokratiska friheternas trädgård
Och vad händer i det ”demokratiska och civiliserade” Europa? Förra lördagen i den tyska staden Köln skingrade polisen med vattenkanoner en ungdomsdemonstration mot levnadskostnaderna, nedskärningarna inom utbildningen och de ökade militärutgifterna.
I de portugisiska städerna Lissabon och Porto upplöste kravallpolisen med våld protestläger som anordnats mot bostadssituationen, vilket resulterade i 13 gripna.
Och i London grep polisen 325 personer vid en demonstration till stöd för Palestine Action, en organisation som är förbjuden i Storbritannien. Och bara i år har det redan skett 3 800 gripanden av detta skäl.
Men där det förekommer förtryck, säger man, det är… på Kuba!
Människorättsaktivism som stöder bombningar
Slutligen, kan ni föreställa er att en motståndare till den amerikanska regeringen offentligt skulle uppmana en annan militärmakt, som Ryssland eller Kina, att invadera eller bomba USA? Han skulle gripas, ställas inför rätta och dömas till fängelse. Och straffet skulle skärpas om det bevisades att han mottog ryska eller kinesiska medel för att framkalla ett ”regimskifte” i USA. Inget västerländskt medium skulle då tala om ”politisk förföljelse”, utan om en ”inblandningsoperation”.
Men om detta sker på Kuba, blir det en helt annan sak. Och personer som José Daniel Ferrer eller Rosa María Payá, som på uppdrag av Washington kräver bombningar av Havanna, betecknas av medierna som ”dissidenter”, ”förföljda oppositionella…” Till och med… som ”mänskliga rättighetsaktivister”! Ja, ni hörde rätt.
Cubainformacion, med källhänvisningar i länken 261104 (ZT)
Cuba, EE. UU. y la pena de muerte

Blockaden. Historiens längsta folkmord.
KUBA BEHÖVER OSS –
VI BEHÖVER KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
STOPPA FOLKMORDET!
Kuba utsätts för en belägring utan motstycke.
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till ”Solceller till Kuba!”
Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0