12 tecken på att Donroedoktrinen är i kris

12 tecken på att Donroedoktrinen är i kris

En personlig betraktelse över utvecklingen i Latinamerika och krisen för Donroedoktrinen, skriven av José Steinsleger författare och journalist, född i Argentina men bosatt i Mexiko.

 

Ett. Jag börjar med Brasilien. Vi som trodde oss veta något om val tog den uppenbara prognosen för given efter Lulas nederlag i första omgången (5 oktober). Då satte jag på Mozarts Réquiem och skrev en text som inleddes så här: ”Lulas nederlag satte punkt för vårt Amerikas suveränitet”. Men 20 dagar senare rev jag det skrivna, stängde av Réquiem och satte på sambalåten Consejo (”Du måste kämpa/tappa inte modet, tan-tan!”) och salsalåten Pedro Navaja, av panamanen Rubén Blades och newyorkaren Willie Colón (”Livet ger dig överraskningar/överraskningar ger livet dig, åh Gud!”).

Två. Nåväl. Eftersom det finns allt möjligt i livet och allt hänger ihop med allt, saknades det inte glädjedödare som betecknade Lulas seger i den andra valomgången som en ren ”valkampanjmässig” (sic) bedrift. Däribland (som vanligt) ”proletariatets” vetenskapsmän som förutspådde att Lula ”…på kort och medellång sikt” (sic) skulle avsättas av den extremhögerbolsonaristiska falangen. Därmed var det vetenskapligt bevisat vad mina Instagram-doktorer varnat för: vid en viss ålder orsakar förhöjda bilirubinnivåer leverproblem.

Tre. Jag fortsätter med Mexiko. Jag var just där, glad och nöjd, när ingenjören Cuauhtémoc Cárdenas gick över till en annan dimension. Då förde minnet mig tillbaka till ”70-talet”, en tid då Mexiko med öppna armar tog emot tusentals flyktingar som flydde från statsterrorism i länderna i Sydamerika.

Fyra. I Argentinas fall bildade de första exilargentinarna ”Komittén för solidaritet med det argentinska folket” (Cospa) i en gammal byggnad i det centralt belägna kvarteret Juárez (Roma 1). Ingenjören accepterade ”hedersordförandeskapet”, och hans insatser inom olika institutioner befriade oss från att behöva fortsätta auktionera ut vad som helst för att tillgodose de akuta behoven hos dem som anlände med bara kläderna på kroppen (en mate-kopp i silver, en begagnad vicuñaponcho, fotografier signerade av Evita Perón, som vi reproducerade på ett närliggande tryckeri, och så vidare).

Fem. Och där, under oförglömliga lördagskvällar som livades upp av Los Folkloristas, Amparo Ochoa, Antar och Margarita samt Gabino Palomares, brukade Cuauhtémoc dyka upp för att hålla föredrag, dela med sig av vin av tvivelaktig kvalitet och de kraftfulla empanadas från en veterananarkist från Tucumán som alltid upprepade: ”Under 40 år som aktivist har jag aldrig hamnat i fängelse. Tills den dag då jag gick med i ett vänsterparti…”.

Sex. Jag avslutar med USA. Vann den mångfacetterade ”progressiva” ideologin i mellanårsvalet? En fråga med öppet slut, i ett samhälle som är konservativt, retroliberalt eller nyliberalt beroende på hur det går just då, med stora musiker, poeter, skådespelare, målare, arkitekter, författare, uppfinnare och forskare. Jag räknar inte med filosofer eller ekonomer eftersom, till skillnad från engelsmännen, är tänkande något som den genomsnittlige amerikanen inte klarar av.

Sju. Sedan de breda avenyerna i trumpismen, beroende av vad marknaden har att erbjuda: trosuppfattningar à la carte, sport, fyrvåningshamburgare, underhållning, diverse messiasgestalter, terrorister med eller utan turban, tempel, barer och flaggor var 100:e meter, utomjordingarnas förestående ankomst – fyll själv i resten.

Åtta. USA:s utrikespolitik har alltid varit beroende av inrikespolitiken. Det enda riktiga kriget de utkämpade var inbördeskriget (1861–65). Därefter har deras ”krig” varit straffexpeditioner mot länder utan försvarsförmåga eller som dominerats av underdåniga oligarkier. För att inte tala om de krig som förts mot den olagliga ”organiserade brottsligheten”, i konflikt med den lagliga ”organiserade brottslighetens” marknad.

Nio. För tillfället verkar det som om förnuftet börjar övervinna den supremacistiska tron, digitaliserad av de nihilistiska demiurgerna i Silicon Valley. Men… se upp! Trump har två år kvar, och till kabinettschef har han just utnämnt sionist-nazisten Stephen Miller, ”arkitekten” bakom den skoningslösa jakten på invandrare.

Tio. Under sådana omständigheter är det bäst att inte göra några förutsägelser. I det verkliga ”det förlovade landet” har sionismen/evangelikalismen (så att säga) 79,5 procent av den republikanska ledningen och 80 procent av den demokratiska ledningen i sitt grepp.

Elva. Låt oss slutligen skåla för det heroiska motståndet i Iran, Palestina och det orubbliga Kuba, för Lulas seger, för de europeiska ungdomarnas uppror, för Mexikos suveränitet och för fallet av den maffialedare som styrde i Paraguay (med en varning till ”Monroedoktrinen” och den löjliga militäralliansen ”Amerikanska skölden”, från utrikesminister Marco Rubio). En lista från vilken vi självklart utesluter den terroristorganisation som kallas Israel, där valet skickade Netanyahu i pension, men avgjordes mellan ”demokratiska folkmördare”.

Tolv. Moralen: först de fattiga, konsten, vetenskapen och tekniken hos folken; sedan de rika hatarna och algoritmerna som försöker göra politiken till något den aldrig varit: en exakt vetenskap.

José Steinsleger, Cubadebate 261111 (ZT)

Doce conclusiones del por qué la “doctrina Donroe” está en aprietos

Blockaden. Historiens längsta folkmord.KUBA BEHÖVER OSS –

VI BEHÖVER KUBA!

BRYT BLOCKADEN!

STOPPA FOLKMORDET!

Kuba utsätts för en belägring utan motstycke.

Allt stöd till det kämpande Kuba!

Bidra till ”Solceller till Kuba!”

Alla pengar skickas oavkortat.

PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72

Bli en del av solidaritetsrörelsen!   Bli medlem i Svensk-Kubanska!

Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)

Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0