Ingen förnekar att det i Kuba, som i andra länder, existerar homofobi och transfobi. Men…
Visste du att enligt en enkät på holländska websiten Planet Romeo placerade Kuba sig som det tredje bästa landet i Latinamerika när det gäller att vara homosexuell, högre placering än länder som Italien eller Portugal i Europa?
Visste du att det inte finns några lagar mot homosexualitet i Kuba? Men i Kubas omgivning är det tio nationer där homosexualitet är förbjudet och straffbart, liksom i nästan en tredjedel av världens länder.
Visste du att hälsovårdssystemet i Kuba erbjuder gratis könskorrigering (könsbyte)? I exempelvis Spanien är det bara möjligt i 5 av 17 landsting.
Således; hur kan det komma sig att Kuba gång på gång framställs som ett land där man diskriminerar på grund av kön eller sexuell läggning?
Homofobi på 1960-talet i Kuba och USA
Medier påminner ofta om UMAP i Kuba, där homosexuella placerades på 60-talet. Det sägs att det visar homofobin som kännetecknade den kubanska revolutionen. Men vad var UMAP?
Unidades Militares de Ayuda a la Producción, ”Militärenheter för att stödja produktionen”, det var inte koncentrationsläger som en del påstår. Män, som nekade att göra värnplikten, utförde jordbruksarbete på dessa enheter. Här fanns Jehovas vittnen och ungdomar som inte ansågs ”lämpliga”, bland dem många homosexuella.
UMAP skapades 1965 och avvecklades redan 2,5 år senare. Fidel Castro erkände senare att det ”var en stor orättvisa”.
Men låt oss sätta det hela i ett sammanhang. Vid samma tid ansågs homosexualitet i USA vara en ”sexuell perversion” och ledde till regeringsundersökningar. Elchocker och lobotomi användes vid psykiatriska kliniker enligt ”lagar mot sodomi” i 14 delstater. Först 2003 upphävdes dessa lager.
Att prata om homofobi på 60-talet och enbart prata om Kuba, är det inte en förfalskning av historien?
Cubainformacion.tv 180119, 180205
