”Vi måste ha stöd utifrån för att krossa castrismen”
Åren går och dissidenterna fortsätter att bråka sinsemellan. Denna gång är det Antonio Rodiles i gruppen ”Estado Sats” mot Rosa Maria Paya i ”Cuba Decide”. Den förre anklagar den senare på Facebook för att presentera en lögnaktig lista på vilka dissidentorganisationer som stöder henne.
”Publiceringen av ett dokument som falskeligen räknar upp organisationer som sägs stödja Cuba Decide har utlöst en djup konflikt. Listan inkluderar ett antal grupper som uttryckligen deklarerat att de inte stöder Cuba Decide”, säger Rodiles.
Det verkar som Rosa Maria Paya spridit denna lista över organisationer som sägs stödja henne ”på platser där de angivna grupperna inte är närvarande eller har kännedom om saken”. Rodiles fördömer att Cuba Decide försäkrar att majoriteten av oppositionen stöder dem.
Problemet ligger i att Paya får mer internationellt stöd än resten. Rodiles är bekymrad över att ”stödet från vissa aktörer och institutioner till projektet Cuba Decide är smärtsamt och medför en klar försämring för andra grupper och projekt förankrade på ön.” Han tillägger att ”Oppositionen som direkt konfronterar regimen måste få ett konkret stöd som det inte får idag. Vi måste säga högt och tydligt, att utan detta bestämda stöd kan vi inte göra slut på detta monster som är castrismen.”
Ledaren för ”Estado Sats” klagar också på behandlingen han fick av ”Cuba Decide” vid det nyligen hållna toppmötet för Amerika i Peru, i vilket ”några av oss som deltog från ön oförklarligt förpassades åt sidan och gjordes nästan osynliga.”
”Motsättningarna har nu blivit offentliga”, säger Rodiles. Bakom dessa sammanstötningar ligger bidragen från USA på årligen 20 miljoner dollar och fördelningen mellan grupperna av dessa. Det är ett tema som alltid skapat konflikter inom dissidentgrupperna.
Till och med en ambassadör från USA, Jonathan Farrar, klagade till USA:s UD på att dissidenterna var mer intresserade av Washingtons pengar än av att göra sitt arbete i det kubanska samhället. Han tillade att grupperna är väldigt splittrade på grund av personliga motsättningar.
Många år senare och trots att ledningen föryngrats, fortsätter dissidentgrupperna att bråka, nu som då. De fortsätter också att vara socialt isolerade, splittrade i smågrupper och sysselsatta med utmattande interna strider.
CartasdesdeCuba 180430
http://cartasdesdecuba.com/disidencia-vs-disidencia/
