2017 uppnådde Kuba den lägsta barnadödligheten i sin historia, 4,0 per tusen levande födda, lägre än USA och Kanada. Det är ett index som Världshälsoorganisationen, WHO, godkänner varje år, men som vissa s.k. expertanalytiker menar är ett falsarium.
Juan Ramón Rallo publicerade i El Confidencial och i andra digitala medier en text med rubriken ”Hur Kuba manipulerar sin hälsostatistik”. Där hävdar han att ”den höga förväntade livslängden och den låga barnadödligheten” på Kuba ”inte har sin förklaring /…/ i ett förträffligt socialistiskt hälsovårdssystem” utan i ”manipulering av statistiken och /…/ statligt förtryck”.
Låt oss titta närmare på det. På Kuba är den förväntade livslängden 79,5 år, ett år mer än i USA. Rallo förklarar detta som ”en oavsiktlig effekt av ransoneringen” i landet. Den ”påtvingade fattigdomen borde medföra negativa effekter på hälsan /…/ men i en del fall kan den paradoxalt nog ha en positiv effekt på densamma”. Han förklarar att i USA lever man kortare tid av tre orsaker: trafikolyckor, drogmissbruk och skjutvapen. ”Den kubanska ransoneringen av fordon”, försäkrar han, ” eliminerar praktiskt taget dödstalet i trafikolyckor” och ”främjar en sundare livsstil”, liksom ”förbudet mot droger och skjutvapen”. Slutsats: ”den av socialismen påtvingade fattigdomen” bidrar till att förbättra hälsostatistiken på Kuba.
Efter denna trevliga genomgång ska vi titta på barnadödligheten, som är 1,7 promille lägre på Kuba än i USA. Enligt artikeln i El Confidencial beror detta på två saker: för det första att ”kvinnor med riskfyllda graviditeter” skulle tvingas ”abortera”, och för det andra att dödsfall bland nyfödda skulle ”omklassificeras” som dödfödda.
Båda dessa sedvänjor skulle förklaras med att ”kubanska läkare erhåller incitament” och ”får ersättning i förhållande till uppnådda mål”. På så vis skulle Kuba sänka sitt barnadödlighetsindex och lura FN:s experter.
Men förstås, inga bevis, inga vittnen. Inte ens vittnesmål från en endaste kvinna som tvingats abortera. Inte heller minsta lilla förklaring till vilka de mystiska ”incitamenten” skulle vara som får kubansk sjukvårdspersonal att framtvinga aborter och manipulera statistik. Den här artikeln, och andra med liknande fabriceringar, har dock spridits i flera internationella medier.
Författaren, Juan Ramón Rallo, är chef för Juan de Mariana-institutet, en spansk tankesmedja för extrem neoliberalism. Källan till hans artikel är en text publicerad i tidskriften Health Policy and Planning, vars författare tillhör Texas Free Market Institute, närstående den republikanska Tea Party-rörelsen och som tar upp studier som går emot folkhälsan.
Cubainformacion 180626 (med källhänvisningar i originalet)
http://www.cubainformacion.tv/index.php/en-portada/79884-El-%60racionamiento´-que-mejora-la-esperanza-de-vida-el-ultimo-disparate-contra-Cuba
