Mot alla odds – Kubas revolution fyller 60

Maj 1959: Revolutionära trupper med Camilo Cienfuegos i täten på väg för att expropriera United Fruit Companys enorma landområden i enlighet med den nya jordreformen som gav jord till fattigbönderna. Foto: Raúl Corral.

Uttalande från Svensk-Kubanska föreningen

Mot alla odds – Kubas revolution fyller 60

Den 1 januari fyller den kubanska revolutionen 60.

I Sverige brukar Kuba framställas som en diktatur i sovjetisk stil, ett urfattigt land som håller sina invånare instängda. I andra delar av världen framstår Kuba däremot som ett land som har lyckats kasta av sig sitt koloniala arv och som slår många I-länder när det kommer till befolkningens utbildningsnivå och hälsovård till alla medborgare.

Kuba är dessutom ett föregångsland när det kommer till företeelser som ekologisk stadsodling och landet är välkänt för sina internationella hjälpinsatser, t.ex. i samband med Ebolakrisen i Afrika.

Vem hade kunnat tro att det lilla Kuba skulle kunna lyckas med konsten att trotsa sin stora granne, supermakten USA, i hela 60 år? Mot alla odds så har Kuba lyckats med precis detta.

Det var den 1 januari 1959 som den brutale och korrupte diktatorn Batista störtades och Fidel Castros rebeller tog över makten i Kuba. De nya makthavarna fick snart inse att den stora grannen i norr inte var någon vän, vare sig av revolutionen eller av sociala reformer.

Inför hotet av en invasion fick det revolutionära Kuba söka sig till andra allierade. Under Kalla kriget blev Kuba en del av det sovjetiska blocket – och utsattes för allt ifrån ett direkt invasionsförsök över ett propagandakrig till en mycket kostsam ekonomisk blockad.

Kalla kriget hör precis som Sovjetunionen historien till. Men USA:s ekonomiska krigföring och propagandan mot Kuba fortsätter. Det är det kubanska folket som får betala priset för USA:s blockad: Många importvaror är oproportionerligt dyra i Kuba och det råder brist på mycket.

Samtidigt visar sig folkets stöd till socialismen på Kuba som stabilt och mot alla odds så lever den kubanska revolutionen. Fortfarande, och detta trots att många röster – från höger till vänster – hade trott och hoppats på att revolutionen till slut skulle gå i graven med sin historiska ledare, Fidel Castro.

Men icke. Den kubanska socialismen har också klarat av förlusten av sin stora ledare i november 2016, och det revolutionära Kuba har nyss klarat av ett generationsskifte på ledningsnivå.

Revolutionen på Kuba har helt enkelt kommit för att stanna. I en värld där klyftorna, våldet och miljöförstöringen blir allt värre, i en sådan värld ger Kuba hopp och visar att det finns alternativ.

Vi ser fram emot firandet av revolutionens 60 årsdag den 1 januari.