Den imperialistiska strategin: Venezuela, Kuba och farsen med humanitärt bistånd
Jämför siffrorna: USA stjäl olja för 8 miljarder dollar och ”skänker” 150 miljoner dollar i jordbävningsbistånd.
USA:s agerande i Latinamerika är ingen improvisation. Det är en dominansdoktrin som har övats in på Kuba och brutalt genomförts i Venezuela. Under förevändningen av ”demokrati” och ”mänskliga rättigheter” har Washington vävt samman två parallella belägringar: mot Kuba, en total och extraterritoriell blockad som har kvävt landets befolkning i över 60 år, med lagar som Helms–Burton-lagen som straffar alla länder som vågar bedriva handel med ön; mot Venezuela, ett finansiellt och oljerelaterat strypgrepp som, även om det inleddes som selektiva sanktioner 2014, har hårdnat till en sjöblockad, beslagtagande av fartyg på öppet hav och den påtvingade försäljningen av dotterbolaget CITGO för nästan 6 miljarder dollar.
Internationell tjuv. ”Jag ska ha din olja, Venezuela!” Till höger: ”De plundrar och låtsas hjälpa. USA har beslagtagit 5,49 miljarder dollar från intäkter av venezolansk olja under 2026. Därefter erbjuder de 150 miljoner i ”hjälp”. FN uppskattar skadorna till 6,7 miljarder dollar. Det är inte hjälp det är utpressning. Samtidigt har USA frusit 30 miljarder dollar av venezolanska tillgångar medan folk är begravda i ruinerna. Ska tjuven gå straffri?”
Båda fallen har samma mål: regimskifte. Men hyckleriet blir obscent när siffrorna talar för sig själva. Sanktionerna mot Venezuela har orsakat förluster uppskattade till 226 miljarder dollar (213 % av landets BNP), vilket har fått oljeproduktionen att rasa från 3 miljoner till mindre än 1 miljon fat per dag. På Kuba har blockaden under sex decennier ackumulerat en kostnad på över 1,5 biljoner dollar, vilket har dömt befolkningen till brist på mat och medicin. Detta är inte humanitär politik; det är massförintelsevapen utformade för att krossa folk som gör motstånd mot imperiet.
Oljeplundringen: Miljarder under USA:s kontroll
Sedan den amerikanska militära interventionen i januari 2026 har Washington tagit direkt kontroll över Venezuelas oljeexport. Siffrorna är svindlande:
· Bara under de första fyra månaderna har nästan 100 miljoner fat olja till ett uppskattat värde av 8 miljarder dollar flödat genom en process som präglats av bristande transparens och minimal tillsyn.
· Trump-administrationen säkrade ett inledande avtal om 50 miljoner fat venezuelansk råolja, med uppskattade intäkter på mellan 1,7 och 2,8 miljarder dollar som förvaras på konton som kontrolleras av USA.
· I april 2026 hade den USA-kontrollerade oljeexporten vuxit till cirka 1,1 miljoner fat per dag, värderat till omkring 3,7 miljarder dollar enbart under den månaden.
· Venezuelas intäkter från oljeexporten för 2025 uppgick till 18,2 miljarder dollar**, och Global Witness uppskattar att landet skulle kunna generera **150 miljarder dollar till statskassan under det kommande decenniet – allt detta står nu under USA:s kontroll utan någon offentlig redovisning.
De största mottagarna av denna USA-kontrollerade venezuelanska olja har varit USA (43 %), Indien (26 %) och Spanien (8 %). Utrikesminister Marco Rubio vittnade om att 300 miljoner dollar hade flödat via ett konto i Qatar till Venezuela, och att ytterligare 200 miljoner dollar ”fortfarande finns kvar” där. Men administrationen har ännu inte redogjort offentligt för hur dessa medel används – samma korrupta system som de påstod sig bekämpa.
Kontrasten: Miljarder för egot, smulor till de lidande
Samtidigt som USA kontrollerar miljarder i venezuelanska oljeintäkter har Trump-administrationen spenderat frikostigt på prestigeprojekt i Washington:
· Vita husets balsal: 250–300 miljoner dollar för att riva en del av östra flygeln och bygga en balsal på 90 000 kvadratfot, vilket ökar kapaciteten för evenemang för upp till 900 personer.
· Renovering av spegelbassängen: Projektet att måla spegelbassängen vid Lincoln Memorial i färgen ”American Flag Blue”, som ursprungligen beräknades kosta 1,5–2 miljoner dollar, har svällt till minst **16 miljoner dollar** – mer än sju gånger den ursprungliga kostnadsberäkningen.
Dessa projekt uppgår tillsammans till nära 320 miljoner dollar – en bråkdel av de miljarder som Washington har beslagtagit från venezuelansk olja, men ändå en skarp kontrast till de smulor som erbjuds ett folk som har drabbats hårt av en jordbävning.
Farsen når sin höjdpunkt
Den 24 juni 2026 drabbades Venezuela av en dubbel jordbävning med magnituderna 7,2 och 7,5, vilket ledde till långt över 1 400 döda och tusentals hemlösa. Inför en sådan katastrof skyndade sig Washington att framställa sig som räddare: man utlovade 150 miljoner dollar i bistånd, skickade ut marinfartyg och upphävde tillfälligt vissa sanktioner fram till oktober. Men det finstilta avslöjar bedrägeriet: upphävandet frigör inte de frysta tillgångarna, de finansiella sanktionerna förblir fullt ut i kraft, och tillståndet är så begränsat att experter från Center for Economic and Policy Research (CEPR) varnar för att det inte lindrar strypgreppet – det döljer det bara. Det är samma manus som de tillämpar på Kuba: att erbjuda smulor samtidigt som de håller ett järngrepp om landets ekonomi.
Jämför siffrorna: **8 miljarder dollar** i oljeintäkter som kontrolleras av USA på fyra månader mot **150 miljoner dollar** i jordbävningsbistånd. Hyckleriet är svindlande.
Medan venezuelanerna söker efter överlevande bland spillrorna förbehåller sig Washington rätten att bestämma när och hur hjälpen ska anlända, som om mänskligt lidande vore underordnat dess geopolitiska intressen. Det internationella samfundet, som år efter år fördömer blockaden mot Kuba i FN, måste ställa samma krav för Venezuela: ett omedelbart upphävande av alla sanktioner, utan villkor och utan skenbara solidaritetsgester.
Detta är inte humanitär hjälp; det är kontroll. Detta är inte samarbete; det är cynism. Samma hand som idag räcker fram ett förband är den som i åratal har dragit åt den ekonomiska snaran – och de miljarder i oljeintäkter som den nu kontrollerar utan insyn. Belägringen av Venezuela och blockaden mot Kuba är inte isolerade politiska åtgärder; de är två sidor av samma imperialistiska mynt – ett brott mot mänskligheten förklätt till diplomati. Och jordbävningen har med brutal tydlighet blottlagt dubbelmoralen hos ett imperium som plundrar miljarder samtidigt som det låtsas rädda med några futtiga miljoner.
Gilda Lemos, FB 260627
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72