USA:s ”bistånd” till Kuba – ett hån
En bråkdel av en bråkdel av en bråkdel:
I maj deklarerade Marco Rubio att USA skulle skicka 100 miljoner dollar i nödhjälp till Kuba via olika icke-statliga organisationer. Hittills har 60 miljoner dollar tilldelats Caritas i Kuba. Men för avdrag och omkostnader blev det 22 miljoner kvar. Det blev 380 paket som ska räcka 10 dagar till ett litet hushåll. Sedan visar det sig att paketen långt ifrån har det värde som USA uppger, utan att varje paket innehåller varor för ca 66 dollar. 66 gånger 380 blir 25 000 dollar! Blockaden kostar Kuba mer än 20 miljoner dollar om dagen!
(Video nedan)
USA tillkännagav i maj med pukor och trumpeter ett humanitärt bistånd till Kuba på 100 miljoner dollar. En liten del av detta delas nu ut till utsatta familjer via den katolska kyrkan. Vi begav oss därför till Bejucal, en av de orter dit biståndet först anlände. De 100 miljonerna visar sig bara bli 22 miljoner efter USAs administrationskostnader av sitt eget bistånd. 22 miljoner motsvarar Kubas kostnader för USAs sanktioner under en (1) dag!
I en stad med 22 000 invånare levererade kyrkan 380 små lådor med hjälp. De som tog emot hjälpen uttryckte sin tacksamhet. Men det finns en djup motsättning i USA:s hjälpinsats: Washington erbjuder en symbolisk lindring från en kris som dess egen politik har orsakat.
”Det är som om himlen har öppnat sig.” Så beskrev Lázaro Nieto, 86, hur det kändes att ta emot ett humanitärt hjälppaket från den amerikanska regeringen, som en katolsk välgörenhetsorganisation nyligen levererade till hans dörr i Bejucal, en liten ort utanför Havanna. Nieto, som lever på en pension på drygt 3 000 kubanska pesos i månaden – mindre än 5 dollar – var inte ensam om att uttrycka sin tacksamhet för hjälpen. ”Det är en enorm hjälp”, sa Mariela Herrera, 57, som är heltidsvårdare åt sin funktionsnedsatta mamma. ”Mat är väldigt dyrt. Det här ger oss lite sinnesro, även om det bara är för en kort stund.”
Kuba, som står inför en humanitär kris utan motstycke, har tagit emot donationer på flera miljoner dollar från regeringar runt om i världen, däribland Vietnam, Mexiko, Kina, Kanada och Spanien. Men det finns en djup motsättning i USA:s hjälpinsats: Washington erbjuder hjälp ur en kris som dess egen politik har orsakat.
USA:s sanktioner och oljeblockaden har slagit hårt mot den kubanska ekonomin och tömt staten på resurser, vilket har lämnat landet utan det bränsle och de utländska valutor som behövs för att producera och importera mat och andra basvaror.
De flesta varorna i de amerikanska hjälppaketen – som innehåller ris, bönor, socker, matolja och tvål – är samma basvaror som den kubanska regeringen tidigare tillhandahöll sina medborgare genom ”libretan”, ransoneringsboken. Men numera är hyllorna i landets 12 000 statliga bodegor, där statligt subventionerad mat delas ut, i stort sett tomma. I en bodega i Bejucal fanns endast mjölkpulver och bönor tillgängliga. ”Nästan hela landet befinner sig i nöd just nu”, säger Danoy Díaz Pérez, som arbetar bakom disken. ”Det handlar inte längre bara om två eller tre utsatta personer. Det är nästan alla.”
Den 13 maj tillkännagav USAs utrikesdepartement ett biståndspaket på 100 miljoner dollar till Kuba. Catholic Relief Services och Caritas Cuba skulle få 60 miljoner dollar av det beloppet för att dela ut ”nödmat och hygienartiklar till nästan 200 000 hushåll”. Varje hjälppaket är avsett att täcka de grundläggande behoven för en familj på fyra personer under ungefär 10 dagar. Kubanska hushåll är ofta större – ”upp till 10 personer i ett hus”, enligt fader José Luis Sánchez Escalona, en präst i Bejucal som samordnar hjälpdistributionen där. ”Det är ingen lösning på det som människor går igenom”, säger Sánchez Escalona. ”Men det är en lättnad, åtminstone i några dagar.”
Denna lättnad var endast tillgänglig för en bråkdel av dem som behövde den. Bejucal har en befolkning på cirka 22 000 och Sánchez Escalona hade bara 380 paket att dela ut. När ryktet om hjälppaketen spred sig gick vissa invånare till kyrkan i hopp om att få ett, men gick därifrån tomhänta. En trebarnsmamma från Bejucal kom till kyrkan efter att ha missat den första utdelningen. Hon befann sig på sjukhuset med ett av sina barn när volontärerna gick runt i hennes kvarter för att identifiera utsatta invånare. ”De sa till mig att de inte kunde garantera att mer hjälp skulle komma”, berättade hon. ”Men de skrev upp mitt namn.”
För dem som faktiskt får ett paket kan innehållet komma att räcka till fler än ett enda hushåll. Nora Emilia Arias Llanes, 75, som bor ensam i Bejucal, sa att hon planerade att dela upp sitt paket mellan sig själv och sina fyra systrar. Utöver sin familj sa hon att hon skulle ge en del av det hon hade till alla andra som behövde det. ”Hela mitt liv har jag försökt dela med mig, inte av det jag har över, utan av det jag faktiskt har”, sa hon. ”Det lilla jag har haft har jag delat med mig av.”
En droppe i havet
”Vi i USA erbjuder oss att hjälpa er, inte bara för att lindra den aktuella krisen, utan också för att bygga en bättre framtid”, sa utrikesminister Marco Rubio den 20 maj i ett förinspelat meddelande riktat till det kubanska folket.
”Det är konstigt”, sa Mercedes Gutiérrez, en 62-årig pensionerad lärare i Bejucal. ”De blockerar och attackerar Kuba, och sedan ska de hjälpa till?” Biståndet på 100 miljoner dollar är en bråkdel av de 8 miljarder dollar i förluster som den kubanska regeringen uppskattar att de amerikanska sanktionerna har kostat landet bara mellan mars 2025 och februari 2026. Sedan dess har ett presidentdekret från den 29 januari, som hotar med tullar mot alla länder som levererar olja till Kuba, störtat ön i en ännu djupare kris.
Jämfört med de förödande effekterna av USA:s oljeblockad är biståndsleveransen ”ett skämt”, enligt Emily Morris, en brittisk ekonom som har studerat Kuba sedan början av 1990-talet. ”Genom att beröva landet olja drabbar Trump-administrationen livsmedelsförsörjningen över hela landet”, sade hon.
FN:s kontor för mänskliga rättigheter rapporterade i juni att bränslebristen till följd av USA:s oljeblockad har lett till en minskning med 60 procent av Kubas inhemska livsmedelsproduktion sedan januari.
Genom att skära av Kuba från utländska intäkter har sanktionerna också påverkat regeringens förmåga att importera livsmedel, vilket är särskilt allvarligt för en ö som är starkt beroende av import. År 2025 spenderade Kuba ungefär 2,8 miljarder dollar på livsmedelsimport, vilket uppskattas utgöra 70 till 80 procent av kubanernas konsumtion.
De 60 miljoner dollar som tilldelats Caritas Cuba och Catholic Relief Services skulle motsvara cirka 2 % av Kubas totala årliga livsmedelsimport. Men även den siffran kan vara generöst beräknad med tanke på de potentiellt betydande kostnaderna för leverans och distribution av biståndet. Om man utgår från de officiella siffrorna – cirka 60 miljoner dollar för 200 000 paket skulle varje paket kosta nära 300 dollar. Men enligt priser för onlinehandel och grossistförsäljning har paketets innehåll ett värde på bara 66 dollar, vilket tyder på att en stor del av den amerikanska regeringens bidragspengar kan gå till distribution och allmänna omkostnader. Alltså USAs administrationskostnader är 4,5 gånger så höga som själva biståndet!
Blake Burdge, Belly of the Beast 260813 (ZT)
Kolla videon: US Aid to Cuba
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72