NarcoRubio avklädd
Ett lustmord och en bredsida avfyrad mot Kubas plågoande, USAs utrikesminister Marco Rubio, från en kuban på ön.
Vi börjar med att slå fast att USA:s utrikesminister – ”NarcoRubio” – inte är kuban. [”NarcoRubio” syftar på Marco Rubios kopplingar till droghandel, då han bott samman med släktingar inblandade i sådan].
”Jag är till salu”. ”Vem betalar Marco Rubio för sanktionerna mot Kuba?” och ”NarcoRubio fascist, mask, brottsling”
Han föddes där, i Uncle Sams brutala norr, femton år efter att hans föräldrar lämnat Kuba som emigranter 1956 – det vill säga tre år före revolutionens seger. I själva verket har NarcoRubio inga band till Kuba; denna avskyvärda gestalt hatar vårt land och dem som bor i det eller försvarar det. Hans kopplingar är snarare av en annan art, helt utan samband med några sociala, geografiska eller kulturella aspekter av den kubanska identiteten.
”NarquitoRubio” [”NarquitoRubio” är dimunitiv, ”llille knarkrubio”] tycker om att framställa sig som kuban, enbart för att lura de enfaldiga personer som papegojlikt upprepar lögnen att hans föräldrar lämnade landet på grund av ”flykt från kommunismen”. I själva verket flydde de den hänsynslösa kapitalism som rådde under diktaturen ledd av den blodtörstige Fulgencio Batista och hans skara av kriminella hantlangare.
Vad NarcoRubio i grunden är, är alltså en opportunistisk amerikan som mjölkar Kuba-frågan på allt den kan ge. Vet du varför? Jo, för att den anti-kubanska industrin i USA gör det möjligt för samvetslösa individer att lägga beslag på en rejäl del av de miljontals dollar som anslagits till den aggressiva politik USA:s regeringar fört mot Kuba under sex decennier av kränkningar och terrorism.
NarcoRubio, likt andra av hans sort, har gjort denna aggressionspolitik mot Kuba till sin egen och utnyttjar den som en lukrativ personlig affärsverksamhet: inte bara för att stoppa stora summor pengar i egen ficka, utan också som en språngbräda till politisk makt inom de reaktionära och högerextrema kretsar som styr USA. Naturligtvis riktar sig hans bedrägerier inte bara mot okunniga, vankelmodiga, felinformerade och vilseledda människor, utan även mot varje medioker person som fantiserar om att bli en lakej – privilegierad av den ormgrop som leds av Michael A. Hammer i Havanna, [Hammer är USAs högste diplomat i Havanna] eller avlönad av den europeiska högern och extremhögern.
Ja, hantlangarna är desamma: dessa småaktiga gestalter som fungerar som verktyg i operationer som innefattar mediemanipulation, social oro, spridning av lögner och hat samt vandalism eller våldshandlingar mot det kubanska folket. Här har vi herr NarcoRubio – en billig krängare av imperialistiska politiska planer – som slungar ur sig hot om invasion men saknar modet att faktiskt leda anfallet vid fronten.
Naturligtvis kommer han att sitta bakom sitt skrivbord eller vid någon talarstol långt från själva striderna, om galenskap och dårskap nu skulle driva dem till att inleda en invasion; ty han har ingen lust att till slut behöva förklara sig vara en simpel ”kock” och bli utbytt mot äppelmos. [Syftar på USAs invasion i Grisbukten 1961 då de tillfångatagna legosoldaterna alla sade sig vara kockar och chaufförer. Ingen ville erkänna att de var stridande. Kuba bytte krigsfångarna mot mediciner och barnmat, kompott.]
Denne skrävlande dåre, som gömmer sig bakom fanfarerna av sitt eget skryt, vägrar att lyssna på experterna inom sin egen militär – experter som redan korrekt har bedömt att en invasion av Kuba inte skulle bli någon dans på rosor.
Vissa uttryck är djupt rotade på Kuba, invävda i själva DNA:t hos den patriotiska befolkningens nationella identitet. Där finns Antonio Maceos löfte om att ”samla upp det bloddränkta dammet, om man inte själv omkommer i kampen”; kommendant Juan Almeidas förklaring: ”Här kapitulerar ingen”; samt poeten Bonifacio Byrnes rader: ”Om min fana en dag slits i stycken, ska våra döda – med lyfta armar – ändå veta hur de ska försvara den.”
Och om någon påpekar att det alltid finns de som kapitulerar, som sviker, som underkastar sig – så är det sant! Men kommendant Fidel Castro Ruz definierade sådana människor redan i september 1961: ”Legosoldater kapitulerar; legosoldater hissar vit flagg. En revolutions sanna kämpar hissar aldrig vit flagg! Revolutionärer föredrar tusen gånger hellre fysisk död än moralisk död; legosoldater – moraliskt döda från början – nöjer sig med att bara bevara sina fysiska liv.”
Gustavo Torre FB 260821 (ZT)
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72