Så slår blockaden mot Kubas sjukvård – två exempel. Torsten Carlsson rapporterar.
Erncarnacion, 75 år, bor med sina söner Lazaro och Alfonso, sin sonhustru Lien och sitt barnbarn Erisbel i en lägenhet i ett slitet bostadshus i Peñas Altas strax öster om Guanabo. En kvinna som efter ett slitsamt liv borde ha all rätt till en lugn och trygg ålderdom där en omhändertagande sjukvård är en självklarhet.
Encarnacion och sonen Lazaro. Foto: Torsten Carlsson
Så har också det kubanska samhällets målsättning varit sedan mer än 60 år tillbaka och så har man också lyckats upprätthålla denna samhälleliga självklarhet. Den kubanska sjukvårdens höga nivå såväl inom Kuba som i mängder av andra länder där kubansk sjukvårdspersonal verkat är vida omvittnad och många är de läkare som utbildats i Kuba och sedan återvänt till sina respektive hemländer för att utföra sin gärning i humanismens anda. Och detta trots mer än sextio år av ’normal’ US-amerikansk blockad, som bland annat inneburit stora svårigheter också för sjukvården. Svårigheter som kubanerna löst och övervunnit.
Men nu går den amerikanska folkmordsregimen till utökad attack mot de mest utsatta på Kuba. Sjuka, nyfödda, yngre och äldre ska nu offra livet för US-imperiets strävan att tvinga kubanerna till underkastelse. Sjukhus utan ström i kombination med sjukhus utan mediciner och adekvat utrustning och ambulanser utan drivmedel på grund av USAs skärpta sanktioner blir ju till ett effektivt verktyg. Och vilka drabbas?? Följande två exempel belyser till en del konsekvenserna av det pågående folkmordet.
Encarnacion’s familj lever under knappa omständigheter och hennes pension räcker inte på långa vägar till hennes behov. Blockaden har framtvingat en rejäl varubrist resulterande i ständiga prishöjningar och de med små inkomster lider en allt större nöd. Encarnacion försökte under lång tid livnära sig på lite ris med tillsats av billig ’köttfärs’, som kan bestå av det mesta i stället för riktigt kött. Till slut höll det inte, Encarnacion klappade ihop av undernäring i kombination med underliggande sjukdom, blodtrycket föll och hennes barnbarn Yana tog henne akut till ett sjukhus i Havanna. Där fanns läkare med bra kunskap och gott hjärta, tyvärr inte mycket mer. En påse dropp var det enda som fanns till hands och de kunde stanna på sjukhuset i två dagar för observation. Sedan tog Yana hem sin farmor och med hopsamlade medel hos familjemedlemmarna kunde hon köpa nödvändig föda, kött, yoghurt, grönsaker samt mediciner på den privata marknaden och påbörja en huskur.
När jag träffar Encarnación några veckor efteråt är hon fortfarande svag och mager men på bättringsvägen. Och detta på grund av uppoffringarna från familjemedlemmarna, som ju inte heller har något överflöd utan nu fick offra något annat.
Detta hade inte behövt upplevas. Mängder av kubaner tar sina svårt sjuka, äldre, familjemedlemmar till sjukhusen bara för att uppleva detsamma som Encarnacion. Och många frågar sig hur någon kan visa denna grymhet mot de mest utsatta och svaga. Med normala insatser, tillgång till ström och normal sjukhusutrustning hade många liv kunnat räddats och många äldre hade kunnat få en något sånär värdig ålderdom. Här är det inte fråga om hjärt- eller lungtransplantationer. Här är det fråga om vanligt dropp som saknas, vanliga operationer som inte kan utföras, drivmedel till ambulanser som saknas, här är det fråga om ett långsamt folkmord iscensatt av USA.
Odali ger mig ett annat exempel från Guanabo. För ett tag sedan satte en liten flicka ett mynt i halsen och kunde inte andas. På läkarstationen i Guanabo fanns läkare med kunskap om hur man skulle göra för att ta bort myntet, som satt ordentligt fast och täppte till andningsvägarna. Men man saknade instrument. Alltså behövde flickan skyndsamt komma in till sjukhus i Havanna där det borde finnas utrustning. Men läkarstationens ambulans saknade drivmedel. Till slut lyckades man hitta en privat transport och under färden till Havanna lyckades läkaren med mun mot mun metoden upprätthålla flickans andning och det hela avlöpte lyckligt. Denna gång. Och även nu med livsavgörande insatser från det kubanska civilsamhället. I kamp mot en bestialisk stormakt. Jag tänkte först skriva övermakt. Men jag tror att den kubanska känslan för solidaritet och medmänsklighet till slut kommer att bli den verkliga övermakten.
Guanabo Kuba 2026-09-26
Torsten Carlsson
KUBA BEHÖVER OSS –
VI BEHÖVER KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
STOPPA FOLKMORDET!
Kuba utsätts för en belägring utan motstycke.
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till ”Solceller till Kuba!”
Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0