Nog med lögner! Ordningsfråga!!!
Kuba kräver ett minimum av anständighet
Vad hände i FN:s Generalförsamling?
I ett av de mest minnesvärda och turbulenta debatterna i FN:s Generalförsamling sedan Nikita Chrustjov hamrade sin sko i talarstolen på 1960-talet, rök Kubas FN-delegation ihop med USA:s pompöse och arrogante FN-ambassdör Mike Waltz. Det då denne helt avvek från det som skulle behandlas, nämligen USA:s blockad av Kuba. Istället började Waltz hålla långa haranger med de gamla anti-kubanska lögnerna som inte hade med ämnet att göra.
Kuba kräver ett minimum av anständighet i internationella forum.
Det hettade till i FN. Kubas utrikesminister, Bruno Rodriguez Parrilla, konfronterade kraftfullt USAs FN-ambassadör Mike Waltz: ”Herr Waltz nu ljuger du igen!”
Bruno Rodríguez, Kubas utrikesminister, åberopar med stöd av den kubanska delegationen en ordningsfråga under FN:s generalförsamlingssession den 27 oktober 2026.
Det inlägg som USA:s FN-ambassadör Mike Waltz höll vid generalförsamlingen den 27 oktober 2026 var verkligen kränkande och stred mot grundläggande normer för anständighet och respekt i internationella forum. Waltz är fullständigt okunnig om verkligheten på Kuba, så det är möjligt att han inte inser hur kränkande hans kommentarer var. Å andra sidan kanske han drivs av maktens arrogans och tror att han är undantagen från normerna för anständighet.
Waltz skulle egentligen ha debatterat den kubanska resolutionen inför FN:s generalförsamling, med titeln ”Nödvändigheten av att upphäva det ekonomiska, kommersiella och finansiella embargot som Förenta staterna har infört mot Kuba”. Tyvärr framträdde han inför det ärevördiga internationella organet endast förberedd på att upprepa gamla kontrarevolutionära myter om Kuba.
Mike Waltz, stöddig för att representera stormakten USA, försökte läxa upp Kuba. Men den kubanska delegationen vek inte ner sig
Tidigt i sitt anförande förklarade han att ”Fidel Castro grep makten, konfiskerade företag, gårdar, fabriker, bostäder och besparingar från generationer av hårt arbetande kubaner. Miljarder i förmögenhet togs, stulna från folket på ett ögonblick.” Här förväxlar han nationaliseringen av privata företag – som syftar till offentligt ägande och omfördelning, vilket har erkänts som en rättighet för regeringar av FN:s generalförsamling – med beslagtagande av egendom för privat vinning. Och han riktar anklagelsen mot Fidel, som idag är en vördad personlighet på Kuba. Efter dessa kränkande och okunniga påståenden förklarade han att ”Castro skickade tusentals homosexuella, kristna, afro-kubaner och andra till koncentrationsläger”, och upprepade därmed en gammal kontrarevolutionär myt.
Dessa påståenden blev för mycket för Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez. Han reste sig för att göra en ”ordningsfråga”. När det verkade som om generalförsamlingens ordförande inte gav honom ordet, gick han fram mot talarstolen och upprepade tydligt och högt på engelska: ”Ordningsfråga.” Som en av medlemmarna i den kubanska delegationen senare förklarade i kubansk television är kubanska diplomater skyldiga att företräda det kubanska folket, och de tänker inte sitta med armarna i kors inför kränkande förolämpningar mot det kubanska folket.
Mike Waltz visade ingen vilja av ”det var inte min avsikt att förolämpa”, vilket hövlighetsreglerna kräver. Istället hävdade han att Rodríguez var upprörd eftersom han lever i en kommunistisk diktatur och inte är van vid att höra kritik mot regimen, som omedelbart tystas ner.
När Waltz försvarade sin rätt att yttra lögner påminde han Rodríguez om att han befinner sig i Amerikas förenta stater, och glömde därvid att FN-byggnaden betraktas som Förenta nationernas territorium och ligger utanför USA:s jurisdiktion. ”Det här är Amerika”, förklarade han. ”Förstår du vem du har att göra med?” ”Du är en lögnare”, svarade Rodríguez, vilket tyder på att han mycket väl förstod vem han hade att göra med.
Generalförsamlingens ordförande gav ordet till Kubas representant, under förutsättning att han skulle begränsa sina inlägg till arbetsordningen och inte till innehållet i uttalandena. I enlighet med dessa instruktioner uppmanade Rodríguez generalförsamlingens ordförande att ålägga den amerikanske representanten att iaktta FN:s regler för anständighet och värdighet, samt att upphöra med att ljuga och fälla kommentarer som är kränkande mot den kubanska delegationen, det kubanska ledarskapet och det kubanska folket.
Generalförsamlingens ordförande godtog Rodríguez kommentarer men gav inga instruktioner till den amerikanske ambassadören.
Eftersom han inte var beredd att göra något annat än att upprepa kontrarevolutionära myter fortsatte Waltz med att tala om politiska fångar i Kuba och om den påstådda konfiskeringen av folkets tillgångar och förmögenhet samt av internationellt humanitärt bistånd av regimen. Han visade bilder på familjen Castro med dyra klockor. [vilket visade sig vara helt ordinära som Fidel hade redan i Sierra Maestra före revolutionen] Han visade bilder på turistorter och låtsades att dessa var familjen Castros exklusiva egendom, vilket är en upprepning av en långvarig kontrarevolutionär strategi att framställa offentliga företag i det revolutionära Kuba som familjen Castros privata egendom.
Rodríguez tog upp en ordningsfråga för andra gången och upprepade sin begäran till generalförsamlingens ordförande att kalla den amerikanske representanten till ordning.
USA:s ambassadör fortsatte och talade ytterligare om lyxklockor och lyxvaror som konsumeras av den kubanska regimeliten. Han ansåg att den kubanske presidentens slipsar och pennor var särskilt stötande och hävdade, utan bevis, att det måste finnas ett ”vidsträckt fastighetsimperium” bakom de klockor, slipsar och pennor som syntes på bilderna av det kubanska ledarskapet. Detta följdes av fler bilder på kubanska turistorter och yachter, som presenterades som den personliga egendomen hos familjen Castro, vars förmögenhet, hävdade han, bygger på konfiskeringar av egendom för två generationer sedan. Han tog återigen upp frågan om politiska fångar. Han ställde en fråga till den kubanska delegationen: Vad är ni så rädda för? Varför undertrycker ni de politiska fångarnas vittnesmål?
Rodríguez tog återigen upp en ordningsfråga. Han förklarade: ”Med stöd av regel 71 i detta ärevördiga sammanhang vill jag att ni kallar den lögnaktige ständige representanten för Förenta staterna till ordning, som förolämpar denna delegation, en delegation från en medlemsstat. Och vi tackar er för publiciteten kring kubanska turistmål.”
Den lögnaktige amerikanske representanten fortsatte med att säga att blockaden är en lögn. Han definierade en blockad som ”en ring av militära fartyg runt en ö” och påpekade att fartyg från många länder levererar gods till Kuba. Han bortser från det faktum att Kuba inte använder ordet i betydelsen av en sjöblockad. Kuba betonar snarare att USA:s politik inte enbart är ett embargo, som innebär en vägran att bedriva handel med en viss nation, utan en politik som syftar till att bryta Kubas förbindelser med alla nationer. Det är därför en ekonomisk, kommersiell och finansiell blockad, där tredjeländer sanktioneras för handel med Kuba. Ett embargo, hävdar Kuba, kan vara legitimt under vissa omständigheter, men en permanent blockad kan aldrig rättfärdigas och bör betraktas som en krigshandling.
Den amerikanske representanten avslutade med att förklara att en röst för den kubanska resolutionen utnyttjas av den korrupta kubanska regimen som en propagandaseger. Han uppmanade delegaterna att rösta nej till den kubanska resolutionen. Som förväntat ställde sig världens delegationer återigen på Kubas sida.
I sitt tal inför generalförsamlingen dagen därpå (28 oktober) fördömde Bruno Rodríguez den amerikanska delegationens respektlösa och provocerande attityd. Denna respektlöshet innefattade ett evenemang som delegationen hade anordnat, där en känd terrorist deltog – en person som bär ansvaret för terroristhandlingar mot Kuba och som finns med på en lista över personer som Republiken Kuba efterlyser internationellt.
Rodríguez svarade på den amerikanske representantens ökända uttalande: ”Detta är Amerika.” Han betonade att detta är Förenta nationerna, multilateralismens huvudstad och huvudstaden för en internationell ordning som måste grundas på internationell rätt och Förenta nationernas stadga.
Som svar på Waltz uttalande om att det inte finns någon blockad mot Kuba förklarade Rodríguez att blockaden under de minuter som gått sedan sessionens början har orsakat skador motsvarande 22,9 miljoner dollar. Han hänvisade till ett bifogat dokument som visar blockadens konsekvenser.
Företrädare för olika regionala grupper – däribland Sydostasiatiska nationers förbund (ASEAN), De alliansfria ländernas rörelse, Gruppen av 77 och Kina, den afrikanska gruppen samt Gruppen av vänner till försvar för Förenta nationernas stadga – upprepade sitt motstånd mot blockaden och krävde att de ensidiga tvångsåtgärderna skulle upphävas. I sina inlägg betonade de blockadens inverkan på det kubanska folkets levnadsvillkor. De erkände också Kubas historiska bidrag till det internationella samarbetet, särskilt inom hälso- och sjukvårdsområdet. De hävdade att relationerna mellan stater bör präglas av ömsesidig respekt, suverän jämlikhet och internationell rätt, snarare än av tvångsåtgärder som drabbar hela befolkningar.
Omröstningen om den kubanska resolutionen, ”Nödvändigheten av att upphäva det ekonomiska, kommersiella och finansiella embargot som Förenta staterna har infört mot Kuba”, ägde rum den 28 oktober 2026. Den antogs av en stark majoritet av regeringarna: 130 röster för och 17 röster emot, med 25 nedlagda röster. Bland de som röstade för den kubanska resolutionen fanns Australien, Österrike, Belgien, Brasilien, Kanada, Kina, Finland, Frankrike, Indien, Indonesien, Iran, Irak, Irland, Japan, Mexiko, Nya Zeeland, Norge, Ryssland, Sydafrika, Spanien, Sverige, Schweiz, Uganda, Storbritannien och Vietnam.
Charles McKelvey 261030 (ZT)
Point of Order!!! No more lies!!!
Blockaden. Historiens längsta folkmord.
KUBA BEHÖVER OSS –
VI BEHÖVER KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
STOPPA FOLKMORDET!
Kuba utsätts för en belägring utan motstycke.
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till ”Solceller till Kuba!”
Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0