Stöder kubanerna en USA-invasion?

AI-genererad bild av ett anfall mot Havannas strandpromenad Malecon

Stöder kubanerna  en USA-invasion?

Opinion, manipulation, invasion…

Medier har gett stor uppmärksamhet till en opinionsundersökning som sägs visa att de flesta kubaner önskar en invasion från USA. I artikeln kläs detta påstående av in på bara skinnet. Här presenteras bland annat det aktuella opinionsinstitutet, de som ligger bakom, deras finansiering och hur urvalet av de som kunnat svara gjorts. Mycket avslöjande, och skrämmande, av hur den anti-kubanska propagandan bedrivs. 

I september visade en sällsynt opinionsundersökning, genomförd med stöd av två stora amerikanska universitet, att kubanerna i överväldigande utsträckning lägger skulden för landets ekonomiska kris på sin egen regering och inte motsätter sig ett militärt ingripande från USA:s sida.

Resultaten tycktes bekräfta Trump-administrationens hårda linje gentemot ön. Men en närmare granskning av undersökningen, som har marknadsförts som ”den första någonsin nationellt representativa studien” av Kuba och har citerats av PBS NewsHour, Americas Quarterly och Foreign Affairs, avslöjar en markant diskrepans mellan hur undersökningen presenterades och vad resultaten faktiskt visar.

Mediernas rapportering har dessutom underlåtit att granska de miljoner dollar i finansiering från den amerikanska regeringen som mottagits av de organisationer som är kopplade till undersökningen – däribland för program som syftar till att påverka just den allmänna opinion som undersökningen avsåg att mäta.

Stora resurser läggs på att påverka opinionen så att den ska stödja en US-amerikansk annektering av Kuba: ”Håller du med om att Kuba ska bli USAs 51a delstat? Skriv ja eller nej i kommentarerna”. Bilden till höger Revolutionstorget i Havanna, men AI-manipulerad med den US-amerikanska gamen framför José Martí monumentet. 

Pengarna bakom undersökningen

Undersökningen övervakades av Latin American Public Opinion Project Lab (LAPOP) vid Vanderbilt University, som beskriver sin flaggskeppsundersökning, AmericasBarometer, som ”den ledande källan till jämförande opinionsdata om demokrati och styrning i hela Amerika” sedan 2004. Data från AmericasBarometer förekommer ofta i rapporter från utrikesdepartementet, akademisk forskning och Världsbankens ”styrningsindikatorer”.

Vartannat eller vart tredje år publicerar AmericasBarometer en regionomfattande rapport med titeln ”Pulse of Democracy”. Årets rapport innehåller opinionsundersökningar från 21 länder, däribland, för första gången, Kuba. För opinionsundersökningen på Kuba anlitade LAPOP ett företag vid namn CubaData (registrerat i Titusville, Florida, som Cuba Data LLC) som specialiserar sig på att genomföra digitala undersökningar på ön via mobiltelefon.

CubaData ägs delvis av Pablo Díaz Espí, en exilkuban som lämnade ön för Tyskland strax efter Berlinmurens fall. Díaz Espí har bott omväxlande i Berlin och Spanien, där han är grundare till en Madridbaserad nyhetskanal vid namn Diario de Cuba, vars agenda är att ”gå till attack mot castrismen”. Både Diario de Cuba och CubaData har mottagit finansiering från den amerikanska regeringen.

Mellan 2013 och 2021, erhöll Diario de Cuba bidrag på sammanlagt minst 2,3 miljoner dollar från National Endowment for Democracy (NED), enligt siffror som publicerats i årsrapporter, akademiska studier och nyhetsartiklar. NED beskriver sig själv som en icke-statlig organisation som ”främjar demokrati” runt om i världen, men organisationen får hela sin budget från kongressen och har tagit över många av CIA:s tidigare verksamheter genom att finansiera politiska partier, fackföreningar, medier och andra organisationer i det civila samhället för att främja USA:s utrikespolitiska mål. ”Mycket av det vi gör idag gjordes i hemlighet för 25 år sedan av CIA”, sade Allen Weinstein, tidigare ordförande för NED, till Washington Post 1991.

National Endowment for Democracy beviljade 2 387 601 dollar i bidrag till Asociación Diario de Cuba mellan 2013 och 2021, enligt NED:s bidragsuppgifter för 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020 och 2021, vilket framgår av årsrapporter, akademiska studier och medierapporter.

År 2026 utbetalar NED 8,5 miljoner dollar i bidrag till Kuba, bland annat till program som syftar till att ”ifrågasätta statens narrativ genom att avslöja regimens misslyckanden”, avslöja den kubanska regeringens ”skadliga inflytande i Latinamerika” och sprida forskning om hur Kubas maktstrukturer kan avvecklas i ett ”post-auktoritärt sammanhang”.

Om Diario de Cuba har fortsatt att erhålla finansiering är svårt att avgöra, eftersom NED inte längre offentliggör många bidragsmottagare – en policy som enligt organisationen syftar till att skydda dem från repressalier från regeringen. Förra året berömde dock NED:s ordförande Damon Wilson och styrelseledamoten Mel Martínez, en före detta republikansk senator från Florida, rapporteringen från NED:s samarbetspartner, däribland Diario de Cuba, och sade att de ”undergräver regimens legitimitet”.

Utöver finansieringen från NED har Diario de Cuba även erhållit medel från utrikesdepartementet. I september 2020 tilldelade den amerikanska ambassaden i Havanna mediet ett kontrakt på 12 960 dollar för nyhetsövervakningstjänster, enligt federala upphandlingsregister. År 2022 erhöll mediet ett bidrag på 530 000 dollar från utrikesdepartementet ”för att stärka det kubanska civilsamhället och öka ungdomars deltagande i arbetet för demokratiska krav”, enligt den federala bidragsdatabasen HigherGov. CubaData har också erhållit finansiering från NED.

År 2021 var företaget mottagare av ett bidrag på 500 000 dollar som beviljades till National Democratic Institute (NDI), en organisation knuten till Demokratiska partiet som inrättades för att ta emot NED-finansiering och genomföra USA-finansierade program för demokratifrämjande utomlands. NDI anlitade CubaData för att använda opinionsundersökningsdata ”för att analysera kubanernas behov, uppfattningar och övertygelser om ämnen av allmänt intresse”.

Vid den tiden leddes NDI:s Kuba-program av Karla Velásquez Figuera, en venezuelansk advokat bosatt i Mexiko som fungerade som mellanhand mellan kubanska dissidenter och utrikesdepartementet, enligt The Washington Post. Kubas statliga TV avlyssnade telefonsamtal och sms-konversationer mellan Velásquez och dissidenter, där hon framställdes som ”gudmor” till San Isidro-rörelsen, en framstående regeringskritisk organisation.

Velásquez genomförde även ”utbildningsaktiviteter” på Diario de Cuba åt Díaz Espí. Den erfarenheten, sa hon i en nyligen genomförd intervju, ledde till att hon senare anställdes som ”projektledare” för CubaData. I en CubaData-rapport från 2025 om ”latent dissidens” på Kuba tackade Velásquez NED och NDI för att de gjort det möjligt att genomföra studiens metod för datainsamling.

Velásquez svarade inte på en begäran om kommentar angående hennes arbete med NDI, Diario de Cuba och CubaData.

CubaData genomför sina opinionsundersökningar via en mobilapp som heter Apretaste, vilken ägs av mjukvaruutvecklaren Agora Cuba, en ideell organisation registrerad på samma adress i Titusville, Florida, som CubaData. Agora Cubas verkställande direktör är Salvador ”Salvi” Pascual, en kubanskfödd teknikentreprenör bosatt i Florida som grundade CubaData tillsammans med Díaz Espí år 2018. Agora Cuba har, precis som Diario de Cuba och CubaData, erhållit finansiering från den amerikanska regeringen.

Mellan 2016 och 2021 visar NED:s skattedokument att mer än 332 000 dollar i bidrag beviljats till Agora Cuba, enligt  NED:s bidragsförteckningar och skattedeklarationer. Ett NED-bidrag på 44 252 dollar som redovisades för 2021 motsvarade mer än 94 procent av Agora Cubas redovisade intäkter det året.

National Endowment for Democracy beviljade 332 198 dollar i dokumenterade bidrag till Agora Cuba mellan 2016 och 2021, enligt NED:s skattedeklarationer på blankett 990 för 2016, 2017, 2018, 2019, 2020 och 2021.

LAPOP har själv också länge varit beroende av finansiering från den amerikanska regeringen. I oktober 2024 tillkännagav Vanderbilt ett femårigt USAID-anslag på 12,5 miljoner dollar för att stödja projektet och andra undersökningar. USAID ska enligt uppgift ha stått för cirka 70 % av budgeten för LAPOP:s AmericasBarometer. Men den finansieringen upphörde 2025 när Elon Musks Department of Government Efficiency (DOGE) avvecklade USAID.

Kellogg Institute for International Studies vid Notre Dame-universitetet trädde in för att hjälpa till att finansiera hälften av årets budget för AmericasBarometer, enligt universitetets studenttidning The Observer. Tjänstemän vid Vanderbilt University som kontaktades av Belly of the Beast och Drop Site svarade inte på frågor om hur de finansierade den andra hälften. 

”Marco Rubio betalar enkät för att rättfärdiga invasion av Kuba. En undersökning från Drop Site och Belly of the Beast avslöjar detaljer om propagandaoperationen för att rättfärdiga ett krig mot Kuba.”

Finansiering från den amerikanska regeringen och institutionella kopplingar mellan de organisationer som var inblandade i AmericasBarometers undersökning av Kuba 2026:

Källor: NED:s bidragsregister och skattedeklarationer, federala utgiftsregister, företagsregister i Florida, LAPOP:s tekniska dokumentation, CubaData, Diario de Cuba samt intervjuer genomförda av Belly of the Beast.

Den amerikanska regeringen har länge finansierat medie- och kommunikationsprojekt som syftar till att åstadkomma ett regimskifte på Kuba.

Journalisten Tracey Eaton dokumenterade att den amerikanska regeringen mellan 2001 och 2021 betalade ut mer än 218 miljoner dollar till program för ”demokratifrämjande” (även känt som ”regimskifte”) på Kuba. Cirka 25 miljoner dollar gick till medie- och informationsprojekt, varav NED förvaltade 15,6 miljoner dollar.

Vissa program har tydligt uttryckt sina avsikter. Till exempel erbjöd ett USAID-initiativ från 2019 upp till 2 miljoner dollar till projekt som skulle ”skingra myterna om den kubanska revolutionens framgångar”, inklusive dess utbildnings- och hälso- och sjukvårdssystem.

Andra program var hemliga. Ett av de mest ökända var ZunZuneo, ett SMS-nätverk som byggde på Twitter och som lanserades på Kuba 2010 tack vare 1,7 miljoner dollar i finansiering från USAID. ZunZuneos plan var att locka abonnenter med sport, musik och väderuppdateringar, för att sedan introducera politiskt innehåll som kunde utlösa protester mot regeringen, enligt dokument som Associated Press fick tillgång till 2014. Över 40 000 kubaner använde nätverket utan att veta att den amerikanska regeringen stod bakom det.

Avslöjandena satte USAID i en besvärlig situation och ledde till att kongressen förhörde dess chef, Rajiv Shah. Senator Patrick Leahy (D-Vt.), som var ordförande i det underutskott som övervakade myndighetens finansiering, kallade projektet ”dumt, dumt, dumt”.

Mer än ett decennium senare finansierar den amerikanska regeringen i hemlighet en annan app för sociala medier riktad till kubaner. Apretaste, den app som CubaData använder för att rekrytera och registrera sina enkätsvarande, marknadsför sig som ett gratis socialt nätverk för kubaner och lovar användarna friheten att uttrycka sig ”utan rädsla för censur”. I dess appbutiksbeskrivningar anges Agora Cuba som utvecklare, men NED:s finansiering nämns inte.

Salvador Pascual, verkställande direktör för Agora Cuba, berättade för spanska nyhetsbyrån EFE i en intervju 2016 att appen skulle användas för att genomföra marknadsundersökningar och opinionsmätningar åt amerikanska företag. ”Vi är de enda som har denna information om det kubanska folket, som också vill umgås”, sade han. Appen har använts upprepade gånger för att rekrytera deltagare till opinionsundersökningar genomförda av CubaData, som drivs av Díaz Espí. Dessa opinionsundersökningar publiceras i sin tur regelbundet i Díaz Espís Diario de Cuba.

På frågan om risken för partiskhet i samband med att anlita en opinionsundersökningsorganisation som både finansieras av den amerikanska regeringen och leds av en frispråkig exil som är känd för sin antiregeringsaktivism, svarade Jordan att LAPOP ”följer strikta vetenskapliga standarder för att säkerställa att dess forskning är opartisk.”

I ett skriftligt svar via e-post uppgav Díaz Espí för Belly of the Beast och Drop Site att Diario de Cuba varken deltog i LAPOP-undersökningen eller delade personal, resurser eller användardatabaser med CubaData eller Agora Cuba. Han sade att han inte deltog i utformningen, genomförandet eller analysen av undersökningen, och att hans egen roll var ”uteslutande institutionell”. Han specificerade inte vad det innebar. Han uppgav att NED och NDI stödde separat, tidigare forskning som genomförts av CubaData, men att de inte finansierade LAPOP:s Kuba-undersökning. Pascual svarade inte på förfrågningar om kommentarer.

 

Det intrikata spelet bakom finansieringen av den så kallade opinionsundersökningen

Hur skuldfrågan blev rubriken

AI-genererad bild av ett anfall mot Havannas strandpromenad Malecon

Kuba-undersökningen bestod av 73 frågor, men en av dem har dominerat mediernas bevakning av den: ”Vem bär det huvudsakliga ansvaret för den aktuella krisen som Kuba står inför?”

De tillfrågade kunde endast välja ett av alternativen. 74 procent valde den kubanska regeringen. 16 procent valde den amerikanska regeringen. En annan fråga gav de tillfrågade möjlighet att lägga skulden på flera aktörer. Mer än 45 procent tillskrev krisen USA:s sanktioner eller politik, antingen helt eller delvis. Den andra frågan utelämnades i rapporten ”Pulse of Democracy”. Istället inleds rapportens kapitel om Kuba med rubriken ”Skulden riktas mot den kubanska regimen, inte mot USA”, där siffran 74 procent citeras.

Julia Jordan, talesperson vid Vanderbilt, sa till Belly of the Beast och Drop Site att resultaten bör tolkas tillsammans. På frågan om varför den andra frågan inte togs med i rapporten svarade hon att kapitlet om Kuba endast presenterar ett ”litet antal” resultat och att de offentliga uppgifterna ”gör det möjligt för forskare och journalister att undersöka ytterligare frågor”. Det är oklart om någon gjorde det. Medier och utrikespolitiska tidskrifter som rapporterade om undersökningen citerade endast den första frågan.

Opinionsundersökningsspecialister ifrågasatte undersökningens metodik och hur resultaten presenterades.

”En fråga som tvingar fram ett enda val och en som tillåter delat ansvar fångar upp olika saker”, sade Mariano Torcal, biträdande direktör vid Research and Expertise Center for Survey Methodology (RECSM) i Barcelona, Spanien. ”Läsarna har större nytta av att se båda [frågorna] och förstå hur var och en ställdes.”

Jon Krosnick, professor vid Stanford som är specialiserad på undersökningsmetodik, fann brister i båda frågorna – den ena definierade inte krisen; den andra styrde respondenterna mot en begränsad uppsättning förklaringar.

”Ärligt talat skulle jag inte lägga särskilt stor vikt vid någon av dem”, sa han.

En nationellt representativ undersökning?

Rapporten ”The Pulse of Democracy” beskriver undersökningen som ”ett sällsynt inblick i hur kubanerna förstår landets nuvarande kris, vem de håller ansvarig och vad de ser som landets mest brådskande prioriteringar.”

Rapporten utelämnade en viktig detalj som framgår av LAPOP:s tekniska dokumentation: respondenterna hämtades från en grupp CubaData-användare som hade registrerat sig via appen Apretaste. Appen kan laddas ner på Android-enheter, men iPhone-användare måste använda ett VPN för att komma åt den; Apples App Store spärrar användare som befinner sig fysiskt på Kuba för att undvika att bryta mot USA:s sanktioner. Apretaste är inte särskilt känt på ön – Belly of the Beast och Drop Site frågade mer än tre dussin kubaner om de hade hört talas om den och endast en svarade jakande (även om denne inte hade laddat ner eller använt den).

Appen erbjuder en uppsjö av funktioner, bland annat dagliga böner och skämt, en dejtingtjänst och nyheter (de flesta av de medier som presenteras är öppet kritiska mot den kubanska regeringen, och flera finansieras av den amerikanska regeringen).

Apretaste erbjuder också en chans att vinna kontantpriser i utlottningar genom att delta i enkäter. Vi angav falska uppgifter om vår ålder, civilstånd, etniska tillhörighet och utbildningsnivå i den senaste enkäten – om husdjurs betydelse i vardagen. Det fanns inget förfarande för att verifiera vår identitet.

Julia Jordan, talesperson för Vanderbilt, sa att CubaData kontrollerar för botar eller ”omfattande användning av flera enheter” och att dess ”kommunikation och dataöverföring skyddas av avancerad kryptering”. Hon svarade inte på frågor om hur respondenternas ålder och bostadsort verifierades eller om dubbla inlämningar kunde identifieras.

I utbyte mot att vi fyllde i undersökningen fick vi virtuella krediter som kan användas för att delta i utlottningar. Vinsterna ackumuleras på ett separat saldo i dollar. Apretaste uppger att användare kan lösa in sina vinster som mobiltelefonkredit hos Cubacel, Kubas statliga mobiloperatör,  eller som USDT, en kryptovaluta kopplad till den amerikanska dollarn, så snart de når minimigränsen för utbetalning. Appen visade mer än 100 användare som hade vunnit i utlottningar för att ha deltagit i AmericasBarometer-undersökningen. Varje användares profil och information – inklusive namn, ålder, etnicitet och hemort – var synlig.

Vanderbilt har framhållit undersökningen, som man säger samlade in svar från 1 095 vuxna bosatta på Kuba, som ”den första någonsin nationellt representativa studien” av Kuba. Rapporten själv motsäger detta påstående och medger att undersökningen inte var nationellt representativ eftersom den baserades på en onlinepanel som var snedfördelad mot yngre, mer urbana och mer internetanslutna personer. Enligt Jordan hindrade ”politiska och säkerhetsmässiga begränsningar” forskarna från att slumpmässigt välja ut respondenter från Kubas befolkning. Hon svarade inte på frågor om varför en undersökning som inte var nationellt representativ marknadsfördes som om den vore det.

”Forskarna kan hävda att de samlat in data från ett visst antal kubaner, men de bör inte påstå att urvalet är nationellt representativt”, sade Krosnick. ”Att bara påstå att det inte finns något annat sätt att genomföra en undersökning på Kuba är ingen ursäkt för att använda vilseledande språk som ger intrycket att undersökningen är mer rigorös och värdefull än den egentligen är.”

Vad kubaner tror att andra kubaner tycker

Ett av rapportens framhävda resultat lyder att ”motståndet mot en amerikansk militär intervention verkar begränsat”. Till skillnad från de övriga 72 frågorna i undersökningen, där deltagarna tillfrågades om sin egen åsikt, handlade denna fråga om vad de trodde att andra kubaner tyckte.

Fyrtiotre procent svarade att de trodde att de flesta kubaner skulle stödja ett ingripande. Ingen fråga ställdes om huruvida deltagarna själva skulle stödja ett ingripande. Enligt Jordan formulerades frågan på detta sätt på grund av Kubas ”politiskt känsliga klimat … där deltagarna kan vara ovilliga att avslöja sina personliga åsikter om kontroversiella politiska frågor. ” Undersökningen ställde dock andra till synes kontroversiella frågor direkt, till exempel om de tillfrågade hade förtroende för Kubas president och om de ansåg att landet borde annekteras av USA.

Krosnick ifrågasatte värdet av att fråga människor vad de tror att andra människor tycker. ”Svaren bör inte ses som en korrekt indikation på hur andra människor skulle känna eller som en korrekt indikation på hur den tillfrågade själv skulle känna”, sade han.

Jordan höll med. ”Resultaten bör inte tolkas som ett direkt mått på personligt stöd för militär intervention”, skrev hon i ett e-postsvar. ”Vi bör inte heller anta att de tillfrågade kan förutsäga exakt hur andra kubaner skulle reagera.” Jordan vägrade svara på varför denna förbehållsförklaring inte fanns med i rapporten ”Pulse of Democracy” eller i något av Vanderbilts marknadsföringsmaterial.

En lång historia av att forma den allmänna opinionen på Kuba

Trots frågorna kring LAPOP-undersökningen kommer dess slutsats – att många kubaner lägger skulden för landets kris på sin regering – inte som någon överraskning för den som tillbringar tid på ön.

Kubas ekonomi har befunnit sig i fritt fall i åtta år, då sanktioner med ”maximalt tryck” har skrämt bort utrikeshandel, investeringar och krediter samtidigt som de har decimerat statens förmåga att tillhandahålla grundläggande sociala tjänster som länge togs för givna. Sedan januari störtar Trumps oljeblockad och hårda sekundära sanktioner landet in i en kris som FN-experter har kallat ett ”tyst Gaza.”

Men sanktioner är ett abstrakt begrepp. På plats i Kuba kan människor inte se presidentdekret och finansdepartementets föreskrifter – bara deras effekter. Att omvandla umbäranden till ilska riktad mot den kubanska regeringen var precis vad Lester Mallory, tjänsteman vid utrikesdepartementet, föreslog i ett memo från april 1960, där han argumenterade för ekonomisk krigföring mot Kuba mindre än två år innan embargot infördes av John F. Kennedy. Mallory uppmanade till att neka Kuba pengar och förnödenheter för att pressa ner lönerna, orsaka hunger och desperation samt åstadkomma regeringens störtande. ”Det enda förutsebara sättet att undergräva det inhemska stödet”, skrev Mallory, var ”genom desillusion och missnöje grundat på ekonomisk otillfredsställelse och nöd.” USA:s insatser för att förstöra Kubas ekonomi, skrev han, borde vara ”så skickliga och diskreta som möjligt.” Sextiofem år senare är Mallorys strategi fullt ut synlig.

Samtidigt som den amerikanska regeringen systematiskt isolerar Kuba från omvärlden kanaliserar den också diskret miljontals dollar per år till organisationer vars uppdrag är att övertyga människor både på och utanför ön om att den kubanska regeringen bär det enda ansvaret för landets ekonomiska kris.

Bland mottagarna av dessa medel finns medier som riktar sig till en kubansk publik, såsom Diario de Cuba, som rapporterar om landet utan att nämna de amerikanska sanktionerna eller deras konsekvenser.

En fråga som LAPOP-undersökningen inte ställde var: Varifrån får kubanerna nyheter och information om orsakerna till den kris de genomlever? Om man hade ställt den frågan skulle svaren kanske ha avslöjat att samma organisationer och individer som mäter den allmänna opinionen på Kuba också var de som formade den.

Blake Brudge, Drop Site News 261117 (länkar, diagram och källhänvisningar i länken) (ZT)

Who’s Behind the Poll Claiming Cubans Would Support a U.S. Invasion?

 

KUBA BEHÖVER OSS –

VI BEHÖVER KUBA!

BRYT BLOCKADEN!

STOPPA FOLKMORDET!

Kuba utsätts för en belägring utan motstycke.

Allt stöd till det kämpande Kuba!

Bidra till ”Mediciner till Kuba!”

Alla pengar skickas oavkortat.

PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72

Bli en del av solidaritetsrörelsen!   Bli medlem i Svensk-Kubanska!

Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)

Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0

Blockaden. Historiens längsta folkmord.