Att vika sig för USA löser inga problem
Under vår vistelse på Kuba framförde min kamrat Sharon en utmärkt iakttagelse i ett meddelande till våra kamrater hemma. ”Om förhållandena hade varit sådana här i Baltimore”, skrev hon med hänvisning till avstängningarna av vatten och el samt den totala oljeblockaden, ”skulle det ha utbrutit ett fullskaligt uppror. Och det är en heder för den revolutionära kubanska regeringen och dess breda stöd bland det kubanska folket att så inte är fallet.”
Jag trodde att våra levnadsförhållanden i Baltimore hade förberett oss för den här tiden på Kuba. Vi kan ju inte heller spola ner vårt toalettpapper (ja, det är fortfarande verklighet i USA, för fler människor än man skulle tro), vi har ingen luftkonditionering och en av våra toaletter spolar inte riktigt som den ska.
Det är visserligen en liten förberedelse. Men vi mildrar bristen på luftkonditionering med elektriska fläktar. Vi kompenserar våra toalettproblem med pålitligt rinnande vatten. Men utan dessa kompenserande faktorer på Kuba, vad har vi då? Igensatta toaletter som kokar i den stillastående, kvävande karibiska hettan.
Kubanska folket har ett system för detta. När vattnet är på fyller de hinkar för att spola toaletterna manuellt. Den kubanska regeringen kan, i den mån det är möjligt, tillhandahålla vattenuppsamlingstankar på taken som kan användas för spolning. En stor del av Kubas arkitektur är utformad för att låta luften cirkulera naturligt genom byggnaden. Vi hade förstås inga sådana förberedelser. Men oavsett vilka olägenheter detta innebar för oss, så är detta vardagen för det kubanska folket.
Detta är inte ett problem som skapats av Kubas socialistiska system. Det är ett problem som skapats av den amerikanska imperialismen. Över 200 kubanska enheter lades till på en amerikansk sanktionslista i januari 2025; en bränsleblockad som gäller sedan januari 2026; fartyg fyllda med mat och bränsle, redan fullt betalda, som ligger miltals utanför Kubas kust utan att angöra kubansk hamn – allt som en medveten, folkmordsliknande handling från den amerikanska härskarklassen för att svälta ut 10 miljoner kubaner.
Att ge efter för den amerikanska imperialismen löser inget av dessa problem. Det finns ingen verklighet där en kapitulation ens skulle stoppa avstängningarna, än mindre fixa rörsystemet.
Man behöver bara titta på Puerto Rico och Filippinerna för att förstå hur USA behandlar sina kolonier och neokolonier.
Under min vistelse på Kuba träffade jag Julio, en puertoricansk aktivist som var där på besök samtidigt. Jag intervjuade honom om infrastrukturen i Puerto Rico. ”Man måste komma ihåg att elnätet byggdes för industriföretag som inte längre finns”, sa Julio. ”Det är gammalt och bygger på dyra, förorenande fossila bränslen. När strömmen går, kan det orsaka kortslutning i allt du har kopplat in – om du inte har särskilda omvandlare.”
”Vi måste lägga orimligt mycket pengar på alla möjliga apparater – kylskåp, frysar, mikrovågsugnar – på grund av de dagliga strömavbrotten.” Som alltid är det dyrt att vara fattig.
Puerto Ricos kraftledningar tillhör nu LUMA Energy, ett kanadensiskt-amerikanskt konsortium som har monopol på öns elnät. Kraftverken tillhör Genera PR, ett dotterbolag till New Fortress Energy i New York. Inget av företagen förlorar pengar när strömmen går.
I slutet av juli 2026 utlyste Puerto Ricos regering undantagstillstånd då öns vattenreservoarer var nära att tömmas. Marionettguvernören Jenniffer González hävdar att situationen är ”utanför vår kontroll”, men det puertoricanska folket vet bättre – det är en påhittad kris, som uppstått till följd av avsiktliga åtstramningar och underfinansiering av Puerto Ricos infrastruktur – åtstramningar som dikterats av en federal kontrollkommitté, och underfinansiering som genomförts av de privata företag som nu driver elnätet.
På Filippinerna upplevde jag det själv.
Min familjs hem i Bulacan hade ingen spolningsmekanism alls på toaletten. En av mina farbröder, som jag just hade träffat, var tvungen att använda en hink för att spola bort mina avfall – det var en ödmjukande upplevelse. Utanför de stora markägarnas och kompradorernas herrgårdar, företagsstäderna och megagalleriorna är detta verkligheten för de flesta filippinerna.
Att befinna sig inom USA:s gränser garanterar inte rinnande vatten och elektricitet. Den 22 augusti var fortfarande mer än en fjärdedel av Gary i Indiana utan ström efter de svåra stormarna den 11 augusti 2026. Det innebär nästan två veckor utan el. NiSource, moderbolaget till områdets monopol på el- och vattenförsörjning, NIPSCO, kunde skryta med en vinst på en halv miljard dollar under de första sex månaderna av 2026. Samma företag lägger miljarder på nya kraftverk för att försörja datacenter åt Amazon och Alphabet – men kan på något sätt inte reparera ledningarna över Garys gator. Garys befolkning består till nästan 80 % av svarta, och staden är den enda i Lake County, Indiana, där svarta utgör majoriteten.
Det kubanska folket inser att det aldrig skulle lösa deras problem att låta USA återkolonisera dem. De förblir enade och värdiga även under en folkmordsliknande blockad, precis som folket i Palestina. De fortsätter att hantera blockadens effekter på både kreativa och vetenskapliga sätt. Både statliga och icke-statliga aktörer fortsätter att bygga solidaritet bland världens folk.
Det kubanska folket gör sin del. Revolutionärer i USA måste fortsätta att bygga en kämpande massrörelse som är kapabel att sätta stopp för den folkmordsliknande blockaden mot Kuba.
Struggle/La lucha 260826 (ZT)
Plumbing, infrastructure, and imperialism — Conceding to the U.S. will not fix Cuba’s problems
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till kampanjen ”1 miljon kronor till Kuba!” Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0