Kuba: Decentralisering för aktivering av ekonomin
Ön genomför en gradvis omfördelning av befogenheter och resurser så att kommunerna kan ta en mer aktiv roll i produktionen, investeringarna och förvaltningen av sina egna resurser, utan att för den skull avstå från den nationella planeringen eller den statliga kontrollen över strategiska sektorer.

Folkmakten decentraliseras
Kuba satsar på att stärka den kommunala självständigheten som en del av sin strategi för att återuppliva ekonomin, öka produktionen och förbättra befolkningens livskvalitet. Målet är att kommunerna inte längre enbart ska vara verkställare av centrala beslut, utan ska ha större möjligheter att identifiera sina behov, förvalta resurser och främja lokala utvecklingsinitiativ.
Processen syftar till att decentralisera befogenheter inom områden som strategisk planering, fysisk planering, livsmedelssuveränitet, kommunala tjänster och stimulering av den lokala ekonomin. Den utökar också befogenheterna att generera och behålla intäkter, förvalta investeringar och öka de olika ekonomiska aktörernas deltagande i utvecklingen av varje kommun.
Det handlar om den femte pelaren i det program för ekonomiska och sociala förändringar som den kubanska regeringen lanserade i juni i år, vilket omfattar 176 åtgärder som syftar till att bemöta den ekonomiska krisen och stimulera den produktiva verksamheten.
Men vad innebär denna åtgärd och hur tillämpas den? Vilka är bakgrundsfaktorerna? Hur fungerar den decentraliserade förvaltningen på lokal nivå? Och en ännu viktigare fråga dyker upp: vad innebär den och vilka konsekvenser får den för befolkningen?
Kuba står inför en utmaning som går utöver att bara överföra administrativa ansvarsområden. Autonomi kräver ekonomiska och materiella resurser, utbildad personal, tydliga regler och samordningsmekanismer som gör det möjligt att omvandla lokala beslut till konkreta resultat.
Decentraliseringen innebär en gradvis omfördelning av befogenheter och resurser från de nationella strukturerna till de lokala myndigheterna. Enligt kubansk lagstiftning måste processen omfatta de anställda, strukturerna samt de ekonomiska och materiella resurserna som är kopplade till de överförda verksamheterna och tjänsterna, för att garantera deras kontinuitet och effektivitet.

Bland de nya befogenheter som planeras ingår budgetförvaltning, godkännande av investeringar i enlighet med de territoriella strategierna, främjande av utländska investeringar och möjligheten att bedriva import- och exportverksamhet, samt att generera och behålla utländsk valuta för nödvändiga lokala utgifter.
Reformen syftar också till att diversifiera den lokala produktionsstrukturen genom deltagande av statliga företag, små och medelstora privata företag (Mipymes), egenföretagare och andra ekonomiska aktörer. Inom denna ram får kommunerna större befogenheter att godkänna inrättandet och driften av privata företag. ”Syftet är att utnyttja den befintliga kapaciteten i varje område, stimulera produktionen av varor och tjänster samt skapa nya sysselsättningsmöjligheter”, förklarade Ivón Rodríguez, juridisk chef vid ministeriet för ekonomi och planering, i tv-programmet Cuadrando la caja på Canal Caribe. Målet är att arbeta mot en integration av de ekonomiska aktörerna, istället för att betrakta dem som isolerade deltagare, förtydligade hon.
Med andra ord: ju bredare ett kommuns näringsliv är, desto större kan dess kapacitet vara att producera varor och tjänster samt skapa sysselsättning, vilket bidrar till en mer harmonisk och hållbar regional utveckling.
Decentraliseringen syftar också till att stärka den så kallade mesoekonomin: mellannivån mellan de stora makroekonomiska besluten och varje företags verksamhet, där de olika territoriernas särdrag får avgörande betydelse. I exklusiva uttalanden till teleSUR framhöll forskaren och ekonomen Rafael Montejo att kommunerna har olika förutsättningar för att locka till sig investeringar och dra nytta av det.
”Frågan handlar inte enbart om att locka till sig kapital, utan om att fastställa vad som gör varje territorium attraktivt och hur de genererade resurserna kan komma befolkningen till godo. Det är också nödvändigt att förhindra att den lokalt producerade rikedomen i slutändan lämnar kommunen utan att i tillräcklig utsträckning bidra till dess utveckling”.
Montejo anser att akademiska institutioner och forskningscentrum under övergångsperioden kan spela en viktig roll när det gäller att stödja de lokala myndigheterna. Vissa kommuner kommer att behöva tekniskt stöd, lämpliga regleringar, konkreta initiativ och finansieringsmekanismer för att kunna dra nytta av de nya befogenheterna. Detta påpekande visar på en av reformens största risker: att överföringen av ansvar sker snabbare än områdenas förmåga att utöva det. Därför kräver decentraliseringen regler som avgränsar befogenheterna för varje förvaltningsnivå, mekanismer för tillsyn och samarbete samt verktyg som gör det möjligt att anpassa politiken till de ekonomiska och sociala förhållandena i varje ort.
Den kubanska regeringen har varit tydlig med en sak: ökad kommunal autonomi innebär inte att varje område ska fungera isolerat eller att statens ansvar för resursfördelningen ska försvinna.

Satsning på livsmedelsproduktion är en viktig komponent i arbetet
Ayuban Gutiérrez Quintanilla, förste vice ordförande i Kubas nationella förening för ekonomer och revisorer (ANEC), påpekade för teleSUR att kommunen är ämnad att bli en mer produktiv och tjänsteinriktad enhet, med större förmåga att tillgodose invånarnas behov.
Han varnade dock för att självstyre inte får förväxlas med autarki (ett tillstånd av självförsörjning och ekonomiskt eller politiskt oberoende). ”De lokala myndigheterna måste upprätthålla samordningen med resten av landet och ha mekanismer som gör det möjligt att hantera de ekonomiska kostnaderna och de sociala riskerna, särskilt eftersom de är de strukturer som ligger närmast befolkningens vardagsverklighet”, förtydligade han. I linje med detta skulle centralregeringen behålla en omfördelningsfunktion: ”Områden med överskott skulle bidra till att stödja de som har underskott. Avsikten är att minska ojämlikheterna mellan kommunerna och förhindra att skillnader i resurser och kapacitet leder till ännu större klyftor när det gäller tillgång till tjänster och möjligheter”, tillade han.
Reformen omfattar dessutom förändringar i den territoriella organisationen av vissa jordbruksverksamheter. Livsmedelssuveräniteten intar en central plats i denna process, eftersom organisering av produktionen, förvaltning av resurser och tillgodoseende av försörjningsbehov kan bidra till att minska sårbarheter och bättre utnyttja varje territoriums potential.
Den kubanska decentraliseringen sker i ett sammanhang som präglas av de ekonomiska svårigheterna till följd av den amerikanska blockaden, som under årtionden har begränsat landets tillgång till finansiering, marknader, teknik och insatsvaror.

Till skillnad från andra decentraliseringsprocesser i Latinamerika, som vid olika tidpunkter har kopplats till strukturella reformer och nyliberala politiska åtgärder, framstår den kubanska strategin som en väg att stärka de offentliga institutionerna och förbättra den ekonomiska effektiviteten utan att ge avkall på det socialistiska projektet, i ett sammanhang där den amerikanska ekonomiska blockaden skärps.
Satsningen går ut på att föra beslutsfattandet närmare samhällena, underlätta medborgardeltagandet och främja lösningar anpassade efter lokala behov, samtidigt som den nationella samordningen och det offentliga ansvaret för de strategiska sektorerna upprätthålls.
Enligt Luis René Fernández Tabío, doktor i ekonomisk vetenskap, kommer resultaten av dessa förändringar varken att vara omedelbara eller enhetliga.
”Kommer det att gå snabbt? Nej. Kommer det att vara magiskt? Nej. Kommer det att vara enhetligt eller gynna alla samtidigt? Absolut inte”, betonade experten i en exklusiv intervju med teleSUR.
Generellt sett är det dock så att ”det dessa erfarenheter visar oss, anpassade till våra egna förhållanden, att det kommer att ske förbättringar. Och detta är nödvändigt, för utan jordbruksproduktion och utan investeringar i industrin, energisektorn, sockerindustrin och jordbruket i allmänhet kan det inte bli någon produktionsökning”, förtydligade han.
Reformens framgång kommer alltså inte bara att bero på hur många befogenheter som överförs, utan också på förmågan att utöva dem på ett effektivt, rättvist och hållbart sätt. Mitt bland de påtvingade yttre restriktionerna, de långa strömavbrotten, bristen på resurser och bränsle samt under en sjöblockad, står Kuba inte stilla. Vägen mot hållbar utveckling ligger också i händerna på den lokala förvaltningen.
Alejandra García Elizalde, Telesur 261111 (ZT)
Descentralización en Cuba: autonomía municipal para reactivar la economía
KUBA BEHÖVER OSS –
VI BEHÖVER KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
STOPPA FOLKMORDET!
Kuba utsätts för en belägring utan motstycke.
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till ”Solceller till Kuba!”
Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0

Blockaden. Historiens längsta folkmord.