Lulas seger är även Kubas. Torsten Carlsson rapporterar.
Presidenterna Lula da Silva och Miguel Díaz Canel
Kubanerna är ett internationellt orienterat folk. Det visar inte minst deras solidariska internationella insatser med sina sjukvårdsbrigader över flera decennier och över stora delar av världen. Deras intresse för vad, och deras kunskap om, det som händer runt om i världen är förbluffande stort. Speciellt med tanke på den nuvarande situationen. Den ständiga bristen på elektricitet har ju också en stor negativ påverkan på tillgången till internet och övrig nyhetsförmedling, mobilmaster och TV-utsändningar behöver ju som bekant el för att kunna fungera. Därav blir nyhetsinhämtningen också ett problem att lösa, att leta platser med mindre dålig mobiltäckning har blivit en sport, som ibland kan sluta i toppen på mangoträdet i trädgården. Att försätta mobilen i flightmode och tillbaka till normalläge är en helt normal rutin för att fånga upp de ofta mycket svaga signalerna från mobilmasterna. Kvaliteten på TV-utsändningarna varierar kraftigt och det gäller att vara uthållig framför TV:n. Trots detta fungerar även denna del av samhället, vilket jag erfor under den gångna veckan, som ju innebar flera för Kuba viktiga internationella händelser.
Cecilia och Julio i Camagüey
Presidentvalet i Brasilien har med all rätt tilldragit sig stort intresse världen över. Så också i Kuba. Och det såg ju länge inte alltför positivt ut. Skulle ytterligare ett latinamerikanskt land, och i detta fall det största och mest inflytelserika, gå samma öde till mötes som flertalet av de övriga och bli ytterligare en av USA:s lakejstater, via en massiv uppbackning av amerikanska dollar till tvivelaktiga men USA-trogna kandidater, via organiserad manipulation av sociala medier och via öppet valfusk vid röstlokalerna? Mot sig hade Lula inte bara en meningsmotståndare utan också hela den ’USA-demokratiska’ arsenalen, dvs kapitalets och ägandets makt. Det var med viss oro som vi började följa kubansk TV:s löpande rapportering om rösträkningen i söndags kväll. I varje fall Cecilia och Julio som placerade sig i sina gungstolar framför TV:n.
Lula: ”Stoppa denna förbannade blockad av Kuba och låt det kubanska folket leva sitt liv.” Och: ”Blockaden måste få ett slut. Det är en skam för världen att ett ett land inte fått möjlighet att besluta om sin egen framtid för att en makt påtvingar det en blockad.”
Efter ett tag kommer Cecilia ut och ropar till mig ’Torsten! se ganó Lula!!!’. Och rapporterar siffror om med hur många miljoner röster som Lula hade vunnit. Man kunde märka lättnaden i hennes röst. Och med all rätt, för Lulas seger är också Kubas. I den situation som Kuba befinner sig är varje vänligt inställt land, som inte fogar sig i USA:s diktat, en stor och nödvändig hjälp i kampen för överlevnad och självständighet. För tillfället är alltså Latinamerikas marsch ut i högerträsket pausad, och det skulle vara Lula som satte ner foten. Den fattige skoputsarpojken norrifrån, metallarbetaren och fackföreningsledaren i San Paolo, var den som gav det amerikanska imperiet en välförtjänt snyting.
Cecilia och Julio är väl införstådda med betydelsen av valresultatet. Julio säger ’Detta har en enorm betydelse, titta på Brasilien, det är Sydamerikas största ekonomi, de är stora och inflytelserika i BRICS, de har stor betydelse för hela världen. Och nu fortsätter Lula att styra landet, för fjärde gången blir han Brasiliens president!!’.
Några dagar senare är det dags för FN:s generalförsamling att rösta om Kubas årliga motion att fördöma USA:s blockad mot landet. Återigen bänkar vi oss framför TV:n. Den statliga nyhetskanalen har en mycket professionell rapportering, sänder inslag från talarstolen i FN där representanter från flera afrikanska och asiatiska länder stiger fram och uttalar sitt stöd för Kubas motion. Man visar också kalla fakta om vad blockaden kostar det kubanska samhället i pengar och i människoliv. Cecilia och Julio följer noggrant utsändningen och suckar tungt när siffrorna för den ökade spädbarnsdödligheten presenteras. Och längst ner i TV-rutans högra hörn finns den ständige teckenspråkstolken. Ytterligare ett exempel på Kubas inkluderande mentalitet.
Skärmbild från TV-utsändningen i Kuba om diskussionen av USA:s blockad. På bilden är det Ugandas representant som talar för de icke allierade staterna, MNOAL, och uttrycker ländernas stöd till Kubas resolution.
Vi fortsätter att prata om Kubas läge i den närmaste omgivningen. ’Nu har vi i alla fall Lula och Claudia (Mexicos president Claudia Scheinbaum, min anm) på vår sida och i närheten’ säger Cecilia lättad. Till detta kan läggas att Kubas FN-motion fick stöd av 130 länder totalt. Sammantaget illustrerar detta väl Kubas läge i ett större politiskt perspektiv. Ju fler som kan räknas in i det aktiva motståndet mot det amerikanska imperiet desto mindre svårt blir det för Kuba.
Text och foto: Torsten Carlsson 261030
KUBA BEHÖVER OSS –
VI BEHÖVER KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
STOPPA FOLKMORDET!
Kuba utsätts för en belägring utan motstycke.
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till ”Solceller till Kuba!”
Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0