Motståndet yttrar sig på många sätt
Det är en seger för dem som provocerar och uppmuntrar till kvävning om vi förlamas och passiviseras; det är därför de blir rasande när kubanerna återuppbygger varje tillgängligt utrymme för samlevnad, när vi visar motståndskraft och inte passivitet.
Ja, vi drabbas av strömavbrott på tjugo timmar eller mer varje dag, med endast två eller tre timmars elförsörjning under dessa senaste åtta månaderna av ett år som kommer att gå till historien som Året för det heroiska motståndet.
Utan el har många kommuner inget vatten. Utan bensin rullar nästan inga bilar, bara de allt fler elektriska trehjulingarna. Soporna staplas upp i gathörnen. Värmekraftverken kollapsar och reser sig igen, som sjuka jättar som hålls uppe av trådarna från en svärm av flitiga arbetare. Mörkret tar över hemmen och gatorna och ska, enligt vad man säger, släcka våra själar.
Varför stannar då inte livet, kärleken, det vetenskapliga och konstnärliga skapandet upp? Varför försvinner inte planer, mål och drömmar till nästa månad eller nästa år? Seger för dem som provocerar och framkallar kvävning är förlamning; det är därför de blir rasande när kubanerna återuppbygger varje utrymme för samlevnad, när vi visar prov på en outtröttlig motståndsanda.
Ur vilken magisk påse drog våra idrottare fram 51 guldmedaljer och en tredjeplats i de centralamerikanska och karibiska spelen – samma idrottare som sover i härbärgen utan elektricitet, utsatta för sommarvärmen och myggorna, utan nödvändig idrottsutrustning, oförmögna att testa sin styrka eller finslipa sina tekniker i tidigare internationella tävlingar?
Varför går sångarna i en kör och deras högt aktade dirigent från sina hem, vissa ganska långt bort, till ett galleri som inviger en utställning, för att sjunga fyra eller fem låtar med hela sina hjärtan?
Eller varför kommer läkarna till ett barnsjukhus på cykel, skoter eller till fots för att behandla barn med cancer eller andra sjukdomar, utan rätt utrustning eller mediciner eftersom blockaden förhindrar det?
Varför samlas trubadurer och musikentusiaster varje torsdagseftermiddag och kväll på en innergård i Havanna, i stearinljusets sken, för att dela sånger och förhoppningar?
De som förutspådde att den årliga internationella bokmässan skulle bli ett misslyckande. Att den skulle äga rum i en mer anspråkslös lokal, med färre böcker – många av dem i digitalt format – på grund av bristen på papper och andra förnödenheter, kommer inte att kunna förklara den massiva uppslutningen av läsare, som har kommit från vem vet var, för att köpa en bok eller höra en känd författare tala. I mässhallarna presenterar Abel Prieto och Laidi Fernández de Juan böcker som hyllar den kubanska humorn som en livsstrategi, som en handling av självbekräftelse. Här finns prisbelönta unga författare som ger ut sina första verk, trots allt. Antonio Rodríguez Salvador bidrar med en vetenskaplig historisk essä om diskrimineringen av kvinnor och deras sexualitet. Tidskriften Revolución y Cultura har gett ut två nummer tack vare solidariteten från mexikaner och tyskar.
Folk ger inte upp; de hittar anledningar, bär hem en hink med vatten och köper sedan en bok. Och bokmässan sträcker sig – ännu ett mirakel – till alla landets provinser. För den här sommaren – som enligt fiendens beräkningar var den sista för det revolutionära fosterlandet – fyller Fidel hundra år, och folket åberopar honom och hedrar honom i tysthet. Och fler än 1 500 deltagare från 63 länder trotsade blockaden och hoten för att visa sin solidaritet med Kuba. Díaz-Canel uttryckte det så här i sitt avslutningsanförande vid ett kollokvium vars namn, ”Fidel: Arv och framtid”, i sig är ett manifest:
”Mitt i den brutala och omoraliska imperialistiska belägringen som syftar till att utrota vårt folk kommer denna fidelistiska fest i Havanna att minnas som ännu en utmaning som övervunnits genom ren viljestyrka; en omöjlighet som förvandlats till en vacker och påtaglig verklighet genom er insats och solidaritet, systrar och bröder, som har kommit beredda att göra vad som helst, täckt kostnaderna från fjärran länder, burit resväskor fulla av donationer och utan att ställa några som helst materiella krav.”
Och hyllningarna till hundraårsjubileet fortsätter, liksom 65-årsjubileet för UNEAC, och Nationalteatern sätter, precis som på 1960-talet, upp föreställningar med Nationella symfoniorkestern, Nationalbaletten och Folkloreensemblen, med unga dirigenter, instrumentalister och dansare av högsta klass, utbildade under de senaste decennierna. De en gång så euforiska amerikanska ledarna är inte längre optimistiska: ”Man kan inte låta något bestå i 70 år, slå rot, och sedan tro att man över en natt ska kunna riva ner allt”, erkänner lille Marco [USAs utrikesminister Marco Rubio]. Men de kommer att fortsätta dra åt snaran. Den kubansk-amerikanska maffian, uppmuntrad av sina imperialistiska herres handlingar och fascistiska retorik, kräver militära insatser i sina förfäders land. De tror att blod kan förvandlas till pengar. Kriget handlar om fred och rättvisa, om nationernas suveränitet. Díaz-Canel varnar brodernationerna:
”Fascismens återkomst i världen påtvingar den globala södern ett ideologiskt krig som, i sina kulturella och mediala dimensioner, insisterar på att skydda kapitalismen som det hegemoniska ödet, underordnat den imperialistiska logiken, och försöker utplåna det historiska minnet, återkolonisera oss kulturellt och bryta ner våra identiteter.”
Det finns ett citat, som tillskrivs Joseph Goebbels, som sammanfattar fascismens väsen: ”När jag hör ordet ’kultur’ osäkrar jag min pistol.” Bokmässan förespråkar motsatsen: Fidel Castros princip: ”Vi ber er inte att tro, vi ber er att läsa.” Kulturen är motgiftet som kan rädda oss. Kuba är det land där det omöjliga inte finns.
Enrique Ubieta Gómez, FB 260820 (ZT)
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till kampanjen ”1 miljon kronor till Kuba!” Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0