Varför försvarar jag det som verkar ha nått sin gräns?
”Utopin ligger vid horisonten. Jag tar två steg framåt, och den flyttar sig två steg bort. Jag tar tio steg, och horisonten flyttar sig tio steg längre bort. Vad är utopin till för? Den är till för just det: för att gå.”
Det sa [den uruguayanske författaren och debattören] Eduardo Galeano, och idag upprepar jag det för mig själv som en sekulär bön medan strömavbrottet lämnar mig utan fläkt och utan uppkoppling.
Du frågar mig varför jag försvarar det som verkar ha nått sin gräns. Du frågar mig vad som får mig att tro på segern när allt ser mörkt ut. Och jag svarar dig med det enda jag har: mitt minne, mitt blod och min envishet.
Jag försvarar inte en roll. Jag försvarar ett arv.
Jag försvarar inte byråkraten som behandlar mig illa på kontoret. Jag försvarar inte den korrupte som fyller sina fickor medan jag räknar peson. Jag försvarar inte inspektören som inte dyker upp eller banken som inte öppnar. Dem försvarar jag inte. Dem bekämpar jag.
Jag försvarar något annat. Jag försvarar läkaren som stannade kvar på sjukhuset utan lunch och utan ström, men som inte övergav patienten. Jag försvarar läraren som rättar prov i stearinljusets sken. Jag försvarar forskaren som tog fram fem covidvacciner trots att händerna var bakbundna av blockaden. Jag försvarar kämpen som inte gav upp, internationalisten som dog i Angola, alfabetiseraren som lärde ut att läsa i Amerikas berg.
Jag försvarar en historia som inte är perfekt, men som är min. En historia som inte började med mig och som inte kommer att sluta med mig. En historia om värdighet, inte om dollar.
Tron är inte blind. Den är rebellisk.
Att lita på segern när allt ser mörkt ut är inte naiv optimism. Det är en rebellisk handling. För fienden vill precis det motsatta: han vill att jag ska sluta ha förtröstan. Att jag ska ge upp. Att jag ska tro att det inte längre är värt det.
Varje gång en kuban stiger upp klockan fyra på morgonen och ställer sig i kö, säger han till imperiet: du besegrade mig inte. Varje gång en läkare räddar ett liv utan resurser, säger han till blockaden: du besegrade mig inte. Varje gång en ung människa inte ger sig av, eller ger sig av men skickar hem pengar, eller stannar kvar och startar ett företag utan att sälja sin själ, säger han till hopplösheten: du besegrade mig inte.
Jag har förtroende, för att ge upp är precis vad de vill. Och den tillfredsställelsen tänker jag inte ge dem.
Utopin är inte en plats. Den är en riktning.
Jag vet inte om jag kommer att få se segern. Jag vet inte om mina barn kommer att få se den. Men jag vet att varje generation kubaner har vandrat mot den horisonten utan att någonsin nå fram, och ändå har vägen varit värd besväret.
Utopin är inte en destination. Den är kompassen som visar oss vägen. Den är det som får oss att resa oss när kroppen säger ”nu räcker det”. Den är det som får oss att dela med oss av brödet även om det inte räcker till. Det är det som får oss att sjunga i mörkret.
Det jag står för
Jag försvarar det som verkar ha nått sin gräns, för jag vet vad det kostade att ta sig hit. För min farfar gav inte upp, min far gav inte upp, och jag tänker inte vara den som bryter kedjan. För revolutionen är inte en regering. Den är ett folk som vägrar att falla på knä.
Allt verkar dåligt. Ja. Strömavbrotten, inflationen, korruptionen, ineffektiviteten, dubbelmoralen. Allt verkar dåligt. Men det verkar också dåligt för dem. För de har i sextio år försökt knäcka oss och har inte lyckats.
Och om de inte har lyckats på sextio år, kommer de inte att lyckas nu heller.
Jag vet inte hur, jag vet inte när, men jag vet att vi kommer att vinna. För historien skrivs inte av dem som ger upp. Den skrivs av dem som reser sig.
Och vi, broder, reser oss varje dag.
Fäderneslandet eller döden. Vi kommer att segra!
Eduardo Miguel Álvarez Estévez 260721
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72