Suveränitet under hård press
Cubadebate återger ledaren i tidningen El Popular från Uruguay: ”Suveränitet under press”
Under de senaste decennierna har USA:s regeringar gjort det kubanska medicinska samarbetet till ett systematiskt mål för sin besatthet.
Kubas verksamhet i Argentina: Betala karriären för 1 500 ungdomar [som får gratis utbildning till läkare] och gratis operera 50 000 personer i landet.
Metoden upprepas med en uthållighet som inte längre överraskar: politiskt tryck, dolda eller uttryckliga hot, spionoperationer, desinformationskampanjer och, framför allt, lögner som framställs som påstått obestridliga sanningar.
Målet är inte att skydda mänskliga rättigheter eller bekämpa människohandel, som de hävdar, utan målet är i slutändan att hindra länderna i regionen från att utöva sin suveränitet och fritt besluta med vem de samarbetar.
Det handlar inte om isolerade händelser, utan om en ihållande politik som tillämpas mot olika regeringar, olika länder och i olika sammanhang.
Regeringar varnas för diplomatiska, ekonomiska eller militära repressalier.
Man hotar med att sätta upp länder på listor över nationer som påstås tolerera ”tvångsarbete” eller ”människohandel”, listor som ensidigt sammanställs av Washington och används som ett tvångsmedel.
Man bedriver spionage och övervakning av tjänstemän, lagstiftare och politiska aktörer som försvarar eller upprätthåller dessa avtal.
Och desinformationskampanjer drivs som framställer frivilligt samarbete som slaveri, och något som inte genererar en enda cent till Kuba som en affärsverksamhet.
Detta mönster gör ingen skillnad mellan stora och små länder, inte heller mellan regeringar av det ena eller andra politiska slaget. Det tillämpas på alla som vågar upprätthålla förbindelser med Kuba inom hälso- och sjukvårdsområdet.
Det allvarligaste – och mest återkommande – inslaget är lögnen.
Anklagelsen att de kubanska läkarbrigaderna utgör ”människohandel” eller ”tvångsarbete” är falsk från början till slut, och både de som hävdar detta och de som tar emot det kubanska samarbetet vet om det.
Fakta är tydliga: I de flesta länder där kubanska läkare arbetar får Kuba inte ett öre från dessa avtal. Den som hävdar motsatsen måste bevisa det, vilket USA inte har gjort.
Läkarna reser frivilligt; deras deltagande är ett individuellt beslut och inte något som påtvingas dem. De är yrkesutövare som väljer att utöva sitt yrke där de behövs.
Mottagarländerna står för mat, logi, inrikes transporter och resebiljetter, vilket innebär att driftskostnaderna bärs av den som anlitar tjänsten, precis som i vilket yrkesavtal som helst.
Och ytterligare en sak: i Kuba behåller de kubanska yrkesutövarna sin fulla lön trots den ekonomiska situationen till följd av den folkmordsliknande blockaden; de förlorar varken sin tjänst, sin tjänstgöringstid eller sin inkomst medan de fullgör sitt uppdrag utomlands.
Mot bakgrund av denna verklighet är den amerikanska anklagelsen inte ett misstag: den är en avsiktlig konstruktion som upprepas eftersom den tjänar ett geopolitiskt syfte, inte för att den är sann.
Varje land i Latinamerika bör ha, och försvara, den suveräna rätten att besluta om sin hälsopolitik, sina samarbetsavtal och sina internationella allianser.
Denna rättighet bör inte medge någon form av förmyndarskap, veto eller yttre villkor.
När Washington hotar ett land för att det anlitar kubanska läkare kränker man dess suveränitet.
När man spionerar på landet för att det upprätthåller dessa avtal gör man detsamma.
När man ljuger om villkoren för detta samarbete för att rättfärdiga påtryckningar kränker man dess suveränitet och bryter dessutom mot sanningen.
Suveräniteten försvaras inte bara mot de svaga; den försvaras framför allt mot de mäktiga som försöker bestämma åt andra.
Och i Latinamerika har denna anspråksfullhet en lång och smärtsam historia som regionen känner väl till.
De kubanska läkarbrigaderna är ett avtal mellan suveräna stater: Kuba skickar den personal som länderna begär, medan USA skickar varningar som ingen har bett om.
Skillnaden är uppenbar.
Det som är malplacerat är inte samarbetet, utan de imperialistiska anspråken att fatta beslut åt andra, upprätthållen genom hot, spioneri och lögner.
Det som står utom diskussion är Kubas internationalistiska vilja och samarbetsvilja, även under de omständigheter som den politik av belägring och kollektiv bestraffning som den amerikanska regeringen påtvingar ön.
Det som står utom diskussion är den värdighet och öppenhet med vilken Kuba alltid har agerat, trots kampanjer och förtal som ofta stöds av kapitalvänliga medier.
Latinamerika har rätt att fatta egna beslut; att försvara och kräva denna rättighet är inte en ideologisk gest: det är att utöva suveränitet.
Cubadebate 260916 (ZT)
Soberanía bajo presión: Cómo EEUU pretende decidir con quién cooperan los países de América Latina
KUBA BEHÖVER OSS –
VI BEHÖVER KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
Kuba utsätts för en belägring utan motstycke. Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till kampanjen ”1 miljon kronor till Kuba!” Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0