Kuba förtjänar världens stöd
Den afroamerikanske poeten, Pulitzerprisvinnaren författaren Alice Walker och franske journalisten Salim Lamrani skriver i detta upprop.

Alice Walker. Foto: Wikimedia, och Salim Lamrani
Under årtionden var Kuba en fristad för många aktivister som flydde undan förföljelserna från de USA-stödda militärdiktaturerna i Latinamerika.
Sedan revolutionens seger 1959 har Kuba gjort stödet till de folk som kämpar för sin frigörelse till en hörnsten i sin utrikespolitik och har kontinuerligt bistått länderna i söder och självständighetsrörelserna över hela världen. Efter att ha brutit de neokoloniala bojorna genom att störta Fulgencio Batistas diktatur gjorde Fidel Castro internationalismen – det vill säga konkret stöd till rättfärdiga sakfrågor – till en nationell prioritering. Trots sin blygsamma yta och sina begränsade resurser, och trots den ekonomiska blockaden som Washington infört sedan 1960, har Kuba aldrig svikit sin plikt till solidaritet.
Kuba var det första landet på den amerikanska kontinenten som erkände Folkrepubliken Kina 1960 och bröt därmed den diplomatiska isolering av Peking som USA hade påtvingat den västra halvklotet. Samma år uppmanade Havanna FN:s generalförsamling att öppna sina dörrar för det kinesiska folkets legitima företrädare och avvisade Chiang Kai-sheks marionettregim. Tio år senare, från och med 1970, skulle Kanada och Chile, liksom andra länder på kontinenten, följa den väg som ön stakat ut och officiellt erkänna legitimiteten i Mao Zedongs revolution. Således uttryckte den karibiska ön, trots mångfaldiga påtryckningar, redan från första stund sin vänskap gentemot Folkrepubliken Kina.
Havanna, som av princip motsatte sig kolonialismen, gav omedelbart sitt stöd till Algeriets självständighetskamp från och med 1959 och uttryckte inför Förenta nationerna sitt avståndstagande från det koloniala Frankrikes underkuvande av Afrikas största land. År 1961 var Kuba det första landet på den amerikanska kontinenten som officiellt erkände den algeriska republikens provisoriska regering. Samma år skickade ön en betydande vapenlast till mujahedinerna i Nationella befrielsefronten och tog emot sårade soldater och krigsföräldralösa barn på sitt territorium. År 1963, efter Marockos invasion av Algeriet, skickade Kuba sina bästa trupper för att slå tillbaka den väpnade aggressionen och bidrog därmed till att bevara landets territoriella integritet. Även 1963 skickade den kubanska revolutionen sin första medicinska brigad till Algeriet för att vårda en befolkning som hade utsatts för 132 års kolonialt förtryck.
År 1975, när Angola knappt hade vunnit sin självständighet, invaderade apartheid-Sydafrika landet i syfte att störta MPLA och insätta en regim som stod i dess tjänst vid makten. Efter Agostinho Netos brådskande vädjan satte Fidel Castro igång Operation Carlota och skickade flera tiotusentals erfarna soldater för att slå tillbaka angreppet och tillfoga de rasistiska trupperna deras första nederlag på afrikansk mark, vilket på ett oåterkalleligt sätt krossade myten om den vita arméns oövervinnlighet. År 1988 gav det avgörande slaget vid Cuito Cuanavale, där kubanerna spelade huvudrollen, den rasistiska regimen i Pretoria det avgörande slaget och ledde till södra Afrikas självständighet och apartheidregimens fall, vilket banade väg för Nelson Mandelas och det sydafrikanska folkets befrielse.
Under årtionden var Kuba en fristad för många aktivister som flydde undan förföljelserna från de USA-stödda militärdiktaturerna i Latinamerika. Ön tog emot tusentals politiska flyktingar, framför allt från Chile, Argentina, Uruguay, Brasilien, Paraguay, Bolivia, Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua, Haiti och Dominikanska republiken. Alla fann de skydd på den revolutionära ön, som försåg dem med bostad, arbete och tillgång till utbildning och hälsovård.
Slutligen har Kuba sedan 1959 utbildat tiotusentals utländska yrkesverksamma, däribland läkare, ingenjörer, lärare och tekniker, från alla kontinenter. Kuba har också tillhandahållit hälso- och sjukvård i 165 länder och totalt mobiliserat över 600 000 vårdpersonal som har behandlat nära två miljarder människor och räddat miljontals liv. Än i dag drar många länder i tredje världen, liksom utvecklade nationer som Italien, nytta av det kubanska medicinska samarbetet, vilket är avgörande för att upprätthålla hälso- och sjukvårdssystemen och skydda befolkningarna. I en tid då krigstrummorna ljuder överallt och orsakar tiotusentals oskyldiga offer, särskilt i Gaza där ett folkmord fortfarande begås, fortsätter Kuba att rädda människoliv.
Sedan mer än sex decennier lider dock det kubanska folket under ett obarmhärtigt ekonomiskt belägringstillstånd som det påtvingats av USA, vilket utgör den främsta orsaken till deras lidande, den största kränkningen av deras mänskliga rättigheter och det största hindret för deras utveckling. Sedan Trump-administrationen återtog makten 2025 genomgår ön en kritisk period på grund av införandet av en medeltida energiblockad och den ökande mängden ensidiga tvångsåtgärder som har orsakat en humanitär kris utan motstycke.
Det revolutionära Kuba, som varit så generöst mot resten av världen, står idag inför ett existentiellt hot, utan att få ett stöd som motsvarar den solidaritet landet har visat under årtionden. De många vänligt sinnade länder som ön har över hela världen måste komma det kubanska folket till undsättning, i den heliga tacksamhetens namn.
Alice Walker, afroamerikansk poet och författare samt Salim Lamrani, fransk journalist i mexikanska La Jornada 261117 (ZT)
Cuba merece el apoyo del mundo

Blockaden. Historiens längsta folkmord.KUBA BEHÖVER OSS –
VI BEHÖVER KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
STOPPA FOLKMORDET!
Kuba utsätts för en belägring utan motstycke.
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till ”Mediciner till Kuba!”
Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0