Drev i Miami mot spansk artist – hon besökte Kuba
År 2018 uppträdde den andalusiska sångerskan Pastora Soler, utan ersättning, vid ett evenemang mot homofobi som anordnades i Havanna av CENESEX (Centro Nacional de Educación Sexual). Maffian dröjde inte med att agera: de spred på sociala medier ett foto av Pastora Soler tillsammans med Mariela Castro, chef för nämnda centrum och dotter till Raúl Castro, där de båda åt en tallrik med hummer som de hade blivit bjudna på. Detta utlöste omedelbart en kampanj med lögner, förolämpningar och hot mot sångerskan. Den konsert som var planerad två dagar senare i Miami ställdes in. Fallet blev ett typexempel: blockaden mot Kuba är inte bara ekonomisk, den är också kulturell.
Pastira Soler. Foto: Wikimedia
I Miami ligger den politiska makten i händerna på en extremhögermaffia av kubanskt ursprung, som dessutom kontrollerar medierna och kultursektorn.
Där tvingar man fram förföljelse av alla konstnärer som inte uppfyller de antikommunistiska kraven. Inte att de bryter mot dem, utan att de inte uppfyller dem. För att inte bli offer för en bojkott av sina turnéer och konserter eller drabbas av att den latinamerikanska musikmarknaden stängs ute måste sångare och andra konstnärer offentligt fördöma den ”diktatur” som de hävdar finns i Kuba. En ”diktatur” som, märkligt nog och i motsats till Miami, aldrig har tvingat en konstnär att svära politisk trohet för att få uppträda.
Offren för denna McCarthyism har varit många under de senaste åren. Kubanska artister som Gente de Zona eller Descemer Bueno, som aldrig tidigare hade uttryckt politiska åsikter och som hade dubbel bosättning (i Havanna och Miami), tvingades plötsligt, under hot om att bli avbokade, att delta i kampanjer mot den kubanska regeringen. På detta sätt räddade båda, så ”demokratiskt”, sina karriärer, sina inkomster, sin bosättning och sina egendomar i USA.
Andra behövde inte ha en pistol mot tinningen. Den extrema ekonomiska krisen på Kuba, en följd av de sanktioner som USA infört sedan 2019, minskade anlitandet av artister till ett minimum. Några av dem upptäckte plötsligt marknaden i Miami. Och det obligatoriska villkoret för att komma in där: att ansluta sig till den antikastristiska propagandan från ”Patria y Vida”.
Men det har inte bara gällt artister från Kuba. År 2022 fick de spanska sångarna Andy och Lucas samt Álex Ubago, som skulle delta i San Remo Music Awards-festivalen i Havanna, var sin varning från Miami. Blixtsnabbt ställde de in sin resa till ön och utfärdade uttalanden mot den kubanska regeringen. Någon hade viskat i deras öra om vad som hänt fyra år tidigare med den andalusiska sångerskan Pastora Soler.
År 2018 uppträdde denna artist, helt utan ersättning, vid ett evenemang mot homofobi som anordnades i Havanna av CENESEX (Centro Nacional de Educación Sexual). Maffian dröjde inte med att agera: de spred på sociala medier ett foto av Pastora Soler tillsammans med Mariela Castro, chef för nämnda centrum och dotter till Raúl Castro, där de båda åt en tallrik med hummer som de hade blivit bjudna på. Detta utlöste omedelbart en kampanj av lögner, förolämpningar och hot mot sångerskan. Den konsert som var inplanerad två dagar senare i Miami ställdes in. Fallet blev ett typexempel: blockaden mot Kuba är inte bara ekonomisk, den är också kulturell.
Och vad gjorde de spanska medierna då? Försvarade de sin landsmaninna, som blivit offer för en sådan maffialiknande kampanj? Nej! Vad de gjorde var att ljuga genom att hävda att det var artisten själv som ”ställde in sin konsert i Miami efter några foton” (tidningen ”El Mundo”) eller att hon ”tvingades ställa in en konsert i Miami efter att ha ätit middag med Raúl Castros dotter” (El País). Lögn: för det var inte Soler som ”ställde in” sin föreställning: det var VIP Theatre i Miami, arrangören, som beslutade att ställa in evenemanget.
Talade de då om censur, kränkning av den konstnärliga friheten, en hatkampanj, hot eller inställning av ideologiska skäl? Nej! Tvärtom ägnade sig dessa medier åt att dölja fascismens hårda hand. För tidningen Hola var det till exempel ”kontroversen” som var skyldig, den som ”tvingade” sångerskan ”att ställa in sin konsert”.
Åtta år efter det har Pastora Soler talat om saken i en intervju i Televisión Española. Hon var dock noga med att inte tydligt peka ut förövarna av den där lynchningen, kanske i hopp om att en dag återfå tillgång till en musikscen som fortfarande står under deras kontroll.
För övrigt hade det varit konsekvent om man i det nämnda programmet, när man tog upp ämnet Kuba, åtminstone i förbigående hade nämnt lidandet hos ett folk som idag utsätts för en folkmordsliknande ekonomisk och energimässig belägring, utformad av samma fascister som en gång ville förstöra Pastora Solers karriär.
José Manzenada, Cubainformacion, med källhänvisningar i länken 260728 (ZT)
Pastora Soler: la langosta, la censura y la Mafia de Miami
Reel / Short: Blockaden mot Kuba är också kulturell: fallet Pastora Soler
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72