Kuba och USA i FN. David mot Goliat.
1 – Trump tillkännager Kubas ”frihet” i FN: de galna applåderar
Vi ser triumfatoriska rubriker: ”Trump i FN: Kuba kommer att falla, friheten kommer”; ”Trump i FN: friheten kommer till Kuba.” Vi läser allt detta i den uppsjö av digitala medier som finansieras av USAs utrikesdepartement och av organ som USAID och NED för att bevaka kubanska förhållanden. Trots att de hävdar att de är kubaner, applåderar de en man som innehar världens största politiska, militära och ekonomiska makt, samtidigt som han försöker ta makten över suveräniteten i landet där de själva föddes. Det är en verklig motsägelse, eller hur? Tja, vi bevittnar denna motsägelse varje dag.
ADN Cuba – en av dessa kanaler som får bidrag och stöds av USAID och NED – berättar för oss att ”Trumps ord ökade trycket på regimen i Havanna, som står inför en djup ekonomisk, energimässig och social kris samtidigt som den behåller den politiska kontrollen över ön.” Naturligtvis – en ”djup ekonomisk och social kris” – som om den inte hade något samband med sanktionerna, blockaden och den strypning av oljetillförseln som Donald Trump själv infört. Han var cynisk nog att från denna multilaterala talarstol förklara att ”den kommunistiska regimen står under enorm press – det största tryck den någonsin utsatts för.” I praktiken innebär detta tryck att ni – Donald Trump, Marco Rubio – har förstört Kubas ekonomi och alla dess intäktskällor: remitteringar, medicinska tjänster, turism och andra källor. Ni har lyckats driva bort nästan alla utländska investerare och helt isolera landet från internationella finansiella tjänster – man kan inte ens göra en enkel banköverföring – och ni har förstört människors levnadsvillkor.
Men visst, de hävdar sedan att det är ”den kommunistiska regimen”, en ”helt misslyckad stat” som ”sviktar mer än någonsin och kommer att falla”. Det är vad Trump säger till oss, till applåder från alla dessa legoknektsmedier. Det är otroligt; jag skulle vilja veta om det finns något land – någon regering i världen – som trots brist på resurser och att allt har förstörts, lyckas se till att befolkningen åtminstone får det absolut nödvändigaste i form av mat och medicin. Livet blir omöjligt i vilket land som helst under sådana omständigheter. Ändå består Kuba – det kubanska folket – trots fattigdomen, resursbristen och den förtvivlan som ofta orsakas av bristen på medicin, mat, transportmöjligheter och till och med utbildningsmöjligheter.
Revolutionens stora framsteg befinner sig nu i ett osäkert läge, just på grund av USA:s sanktioner. Jag skulle vilja veta hur Donald Trump själv skulle hantera en sådan situation i sitt eget land – eller hur någon av de andra regeringar som hävdar att Kuba är ett misslyckat system skulle göra det. Vilken ren och skär cynism! Och denna cynism från Donald Trump – som hyllas av alla dessa kontrarevolutionära medier – blev ännu mer uppenbar bara timmar efter hans tal. Han sade: ”Vad kan jag säga om Kuba? De drabbades av ännu ett strömavbrott i natt. De har inte ens tillräckligt med el för belysningen. Jag vet inte vad som pågår på Kuba, men det ser inte särskilt bra ut.” Det är en blandning av cynism, total okunskap och – naturligtvis – en brist på omtanke om det kubanska folkets svåra situation, en situation han själv har skapat. Detta är alltså personen som har världens kärnvapenknapp i sin hand, som håller mänsklighetens överlevnad i sina händer; detta är mannen som styr världens mäktigaste land.
2 – ”Slår Kuba dövörat till” inför Trumps kritik?
Samtidigt hävdar alla de medier som hyllar ”kejsaren” att Kuba i princip slår dövörat till inför Donald Trumps kritik. Det rör sig om den kritik som nämndes tidigare – att det skulle vara en misslyckad stat. En misslyckad stat – men en stat vars ekonomi man själv har förstört. Denna bild av situationen uppstod eftersom den kubanska delegationen lämnade mötet när Trump började vräka ur sig sådant nonsens, lögner och falska anklagelser.
14 y media: ”Den kubanska delegationen lämnade FN när de hörde Trump säga att regimen så småningom kommer att falla.”
”Havannas delegation”, berättar *Diario de Cuba* för oss, ”lämnade plenarsessionen som svar på den amerikanska ledarens kommentarer.” Inte bara kommentarer – utan lögner, felaktigheter och den absoluta cynismen hos någon som stryper ett folk och svälter dem till döds. Och du försvarar honom. Och naturligtvis attackerar du den kubanska regeringens reaktion. *Diario de Cuba* konstaterar: ”Ledare Díaz-Canels reaktion markerar en avvikelse från Havannaregimens vanliga manus; de föredrar att skylla Marco Rubio för USA:s politik med ’maximalt tryck’.” Jaså? Och vem ska klandras? En regering som Kubas – som absolut inte har några resurser och utför mirakel bara för att människor ska kunna överleva, allt för att du stöder ett ekonomiskt krig? Detta land, som står upp i motstånd – ett heroiskt folk som segrar – kommer att behöva göra upp räkningen efter sin seger.
3 – Driver Kuba ett ”radikalt påverkansnätverk” i USA?
I FN anklagade Donald Trump Kuba för många saker – för att vara ett misslyckande, men också för att driva någon form av påverkansnätverk inom USA. Det är otroligt, med tanke på att det är den amerikanska regeringen som pumpar in mellan 20 och 30 miljoner (offentliga medel, det vill säga – och naturligtvis mycket mer genom sina underrättelsetjänster) för att förändra Kubas politiska och ekonomiska system, men ändå anklagar de Kuba – det lilla landet där nere i söder – för att försöka påverka USA.
Med vilken kapacitet? Med vilka möjligheter? Inga alls. Det är en absolut felslutning. Bara ytterligare en berättelse för att rättfärdiga deras krig mot det kubanska folket. I *Diario de Cuba* läser vi: ”Trump anklagade Havanna för att ha tillbringat årtionden med att samordna kommunistiska nätverk och vänstergrupper i USA, såsom det amerikanska kommunistpartiet, Antifa och Demokratiska socialisterna i Amerika.” Låt oss komma ihåg att detta är New Yorks borgmästares parti. Denna berättelse bygger på lögner fabricerade av CIA och utrikesdepartementet – lett av Marco Rubio – vilka sedan blåses upp och förvandlas till ”utredningsrapporter” av mediebolag som de själva finansierar, såsom ADN Cuba; den senare har publicerat ett flertal påstådda utredningar (som de kallar dem) gällande dessa kubanska inflytandenätverk.
Vi läser rubriker från ADN Cuba: ”Dokument avslöjar planer hos ett nationellt nätverk med kopplingar till Kuba på att samordna protester mot ICE i USA”, ”USA utreder finansieringsnätverk kopplat till Kuba misstänkt för ekonomisk brottslighet” eller ”Från Teheran till Havanna: Nya aktörer i nätverket som kopplar samman Kuba med förbjudna grupper och västerländska aktivister”. Och de har inte ett uns av bevis. Allt är påhitt; det är bara lögn efter lögn efter lögn. Jag känner för övrigt personligen många av de personer som nämns i dessa rapporter – dessa pseudorapporter, dessa falska rapporter – och jag ger dem mitt fulla stöd och, naturligtvis, min tillgivenhet.
4 – Förhandling eller kapitulation genom tvång?
Förhandling eller påtvingad kapitulation? För Donald Trump förklarade också i FN – till applåder från alla dessa legoknektar inom pseudojournalistik – att han ”bekräftade att senator Marco Rubio leder en förhandling med Kuba, bara två veckor efter att Kuba offentligt förnekat att en sådan förhandlingsprocess ens existerade”.
Precis. Förhandling och dialog är två olika saker. De kan överlappa varandra, men de är skilda ting. Man kan absolut föra en dialog. Det har i månader pågått dialogmöten mellan företrädare för Kuba och USA. Men att föra en dialog är en sak; att förhandla bort sin suveränitet är en annan. Kuba kan inte förhandla bort sin suveränitet. Ändå är det just kubansk suveränitet som USA vill förhandla om – de vill påtvinga sin vilja med våld. ”Jag ska svälta ut er. Jag ska svälta ut ert folk för att tvinga er att förhandla bort er suveränitet, att överlämna den till mig, att göra som jag vill, att ändra ert politiska, sociala och ekonomiska system och låta mig återerövra landet.” Det kommer inte att ske. Och det är vad alla dessa mediekanaler vill: *Periódico Cubano*, *Cubanos por el Mundo*, *Diario de Cuba*. De är alla verktyg som subventioneras av USA:s regering i syfte att återkolonisera landet. Naturligtvis finns det också röster i Miami för vilka allt detta inte räcker – de vill ha mer. ”Nu är det dags att agera. Carlos Giménez kräver att kongressen intar en bestämd hållning mot den kubanska regimen”, kan vi läsa. Låt oss påminna oss om att denne brottsling och mördare – redan den 26:e – ”krävde ytterligare restriktioner för flyg, penningförsändelser och oljeleveranser till ön”. En total och absolut belägring räcker inte för honom; han vill ha mer. Han vill se blodsutgjutelse, svält och sjukdomar, och framför allt vill han ha marinsoldater på suverän kubansk mark.
5 – Att rentvå ICE:s Gestapo
Låt oss lämna FN bakom oss. Kom ihåg att ICE – det Gestapo som riktar in sig på migranter i USA – nu urskillningslöst jagar människor av alla nationaliteter, inklusive kubaner bosatta i USA. Och vad gör alla dessa medier som påstås fokusera på kubanska frågor? Försvarar de sina landsmän? Nej!
De agerar inte bara som skydd för Trump, för ICE och för detta fascistiska amerikanska polis-Gestapo; när de väl talar om ICE gör de det för att tjäna sin egen agenda: att attackera den kubanska regeringen. Vi ser rubriken: ”ICE bekräftar utvisningen av en kubansk underrättelseagent.” Det är nyheten om ICE:s agerande gällande Kuba. Ändå säger de ingenting om de tusentals kubaner som lever under förföljelse – som terroriseras i sina hem och lever gömda för att undgå upptäckt av immigrationspolisen, den fascistiska polisstyrka som också dödar människor i USA.
Mannen – denna individ som påstås vara underrättelseagent, om det nu ligger någon sanning i påståendena – ”lyckades för några år sedan vinna förtroendet hos den bortgångne antikommunistiske dissidenten Luis Posada Carriles”. Luis Posada Carriles var terrorist; han är död nu. Han dog under den amerikanska regeringens beskydd eftersom han var en CIA-agent som sprängde ett flygplan med 73 människor ombord år 1976. Det är den ”antikommunistiske dissidenten” enligt ADN Cuba: ett renodlat förhärligande av terror – något som ledarna och ledningen för denna legoknektskanal en dag kommer att behöva stå till svars för.
När det gäller migrationsfrågor läser vi också att ”den kubanska regimen driver iväg unga människor. Förtrycket påskyndar Kubas demografiska kollaps.” *Diario de Cuba* rapporterar om en studie från organisationen *Ciudadanía y Libertad* (Medborgarskap och frihet) – en studie finansierad av den amerikanska regeringen – där det hävdas att ”castroismen begränsar mötes- och föreningsfriheten för generation Z”. Nej, det man lagförs för på Kuba är inte mötesverksamhet, utan att agera som legoknekt. Och alla dessa påstådda organisationer och individer som tar emot betalning från den amerikanska regeringen begår ett allvarligt brott på Kuba!
6 – Ledarsidor uppmanar Europa till en andra blockad mot Kuba
För dessa medier räcker för övrigt inte den brottsliga, mördande blockaden – belägringen som orsakar hunger, sjukdom och död på Kuba; de vill utvidga den till Europa. ”Europaparlamentet kräver att avtalet med Kuba upphävs.” Detta kommer från *ADN Cuba*, som rapporterar om en omröstning – pådriven av Europeiska folkpartiet och andra nyfascistiska och högerorienterade grupper i Europa – om att ”upphäva avtalet om politisk dialog och samarbete om inte Havanna vidtar verifierbara åtgärder mot en flerpartidemokrati”. Förslaget antogs. Vad innebär det? Införandet av en andra blockad, liknande den så kallade ”gemensamma ståndpunkten” – den misslyckade politik som drevs av José María Aznar under hans tid som Spaniens premiärminister. En ledartext i *Diario de Cuba* hyllar detta: ”Engagemang för Kuba i Europaparlamentet, apati i Bryssel.” Där står det att ”så länge Europa underlåter att införa sanktioner mot GAESA:s strukturer (för tydlighetens skull: GAESA är ett kubanskt statligt företag) och de makthavare som beordrar förtrycket, kommer dess politik gentemot Havanna att förbli präglad av passivitet”. De vill ha mer; de vill ha mer. Och de hyllar fascisterna i Europaparlamentet.
7 – Att rättfärdiga sanktioner och stödja Trumps regionala marionetter
Dessa kubafientliga medier rättfärdigar Donald Trumps regerings samlade sanktionspolitik genom att försöka skönmåla den. Och hur gör de det? ”USA inför sanktioner mot tre militära företrädare och åtta enheter kopplade till den kubanska regimen.” När man läser att USA inför sanktioner mot kubanska militärer tänker man förstås: ”De måste ha gjort något.” Eller helt enkelt: ”De är militärer.” Det viktiga är inte de personliga sanktionerna mot Kubas president eller dessa tre militärer – som inte bryr sig det minsta om att bli föremål för sanktioner, eftersom de inte har några bankkonton i dollar och naturligtvis inte äger någon egendom i USA eller någon annanstans.
Det som spelar roll är de åtta enheterna – som av mediet i fråga beskrivs som tillhörande den ”kubanska regimen” – vilka är kopplade till ekonomin, exempelvis utvinning av nickel och olja. Dessa enheter tillhandahåller tjänster och tillverkar produkter som är avsedda just för den kubanska befolkningen. Men på grund av sanktionerna, som hyllas av dessa medier, går det kubanska folket miste om dessa tjänster och produkter, eller om den utländska valuta som försäljningen av dem genererar.
Dessa medier agerar som en civil murbräcka för den amerikanska regeringens blockad mot det kubanska folket. De hyllar också varje steg som tas av de högerextrema latinamerikanska marionetter som nyligen skapats av Trump-administrationen – regeringar som den i Costa Rica. Vi ser rubriker som: ”Tills Kuba återfår sin frihet: Costa Ricas utrikesminister bekräftar diplomatisk brytning.” Honduras, Costa Rica, Argentina, Chile, Peru – länder där extremhögern har kommit till makten till stor del på grund av den rädsla som den amerikanska regeringen ingjutit i befolkningen: ”Om ni inte röstar på min kandidat vet ni att ni kan sluta som Kuba – utsatta för sanktioner, drabbade av strömavbrott, med en förstörd ekonomi och oförmögna att ta emot pengaöverföringar från släktingar utomlands till era bankkonton.” Och tack vare denna rädsla – som är en helt antidemokratisk mekanism, en fascistisk mekanism, en mekanism som borde vara absolut förbjuden i alla valprocesser – har de vunnit flera val.
Samtidigt fortsätter det kubanska folket att lida. Och vi måste rikta in oss inte bara på den regering som påtvingar folket denna brottsliga belägring – med dödliga följder – utan även på dess medlöpare. Vi lämnar er här fram till nästa *Miami Fake*.
Cubinformacion 260924 (ZT)
Trump en la ONU: Cuba derrotará a Goliath
KUBA BEHÖVER OSS –
VI BEHÖVER KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
Kuba utsätts för en belägring utan motstycke. Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till kampanjen ”1 miljon kronor till Kuba!” Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0