Kubas Nationalförsamling om USAs senaste aggression
”Kuba är offer för ett kallblodigt beräknat folkmord”
Ledamöterna i Republiken Kubas nationella folkmaktförsamling upprepar, på det kubanska folkets vägnar, sitt starkaste fördömande av den amerikanska regeringens folkmordsliknande aggression mot Kuba och det imperialistiska försöket att med våld bryta ner kubanernas suveräna vilja. Nationens engagemang för att försvara den oförytterliga rätten till självbestämmande, värna om sin självständighet och bygga upp socialismen är fast förankrade och icke-förhandlingsbara grundpelare.
Kubas Nationalförsamling
Två presidentdekret, daterade den 29 januari och den 1 maj, är konkreta exempel på den politik med maximalt tryck som bygger på en filosofi om kollektiv bestraffning av ett helt folk. Till detta kommer den skamliga anklagelsen mot armégeneral Raúl Castro Ruz, ledare för den kubanska revolutionen.
De upprepade hoten om militär aggression utgör ett internationellt brott enligt FN-stadgan. Om en sådan oansvarig handling skulle genomföras, kommer den att möta det kubanska folkets orubbliga och obevekliga motstånd, som inte kommer att avstå en tum av sitt territorium eller den minsta delen av sina suveräna rättigheter. Det kommer att orsaka död och förstörelse och leda till ett blodbad, men det kommer inte att uppnå målet att underkasta Kuba USA:s neokoloniala diktat, skapa ett beroendeförhållande gentemot detta land eller återföra Kuba till det korrupta, brutalt ojämlika och socialt efterblivna samhället där en utländsk makt ägde landets rikedomar och blandade sig i landets inre politiska angelägenheter.
Det ekonomiska krig som landet utsätts för i samma syfte – förstärkt av den brutala energiblockaden, åtgärder som motsvarar en sjöblockad och sekundära sanktioner mot dem som suveränt bedriver handel och investerar på Kuba – syftar till att uppnå sina mål genom kollektiv bestraffning av hela befolkningen och därmed framkalla en humanitär kris, ett beteende som också utgör ett internationellt brott och förtjänar det starkaste fördömandet i alla världens hörn.
Det kubanska folket drabbas dagligen av dess ödesdigra konsekvenser, i alla livets aspekter, medan den amerikanska regeringen, som agerar som bödel, mäter sina framgångar i ett barns död på grund av brist på lämplig behandling; operationer som ställs in eller skjuts upp på grund av brist på el eller tillräckligt med material; familjernas ångest på grund av brist på el och vattenförsörjning eller på grund av att det är omöjligt att konservera livsmedel. Denna bödel firar effekterna av ett tyst men skoningslöst krig, som kommer att gå till historien och förbli i det nationella medvetandet, precis som den brottsliga ”Weyler-omkoncentrationen” har gjort.
Hur kan ett land mitt i 2000-talet, i det tredje årtusendet, leva utan tillgång till bränsle? Hur ska man producera tillräckligt med el? Hur ska man upprätthålla livskraften hos industrier, fabriker, sjukhus…? Hur ska man producera och transportera livsmedel och läkemedel? Vilket öde väntar miljontals kubaner om inte den mäktiga grannen i norrs brottsliga avsikter stoppas?
Som armégeneralen, ledaren för den kubanska revolutionen, påpekade: ”… inför denna nya utmaning kommer vi också att gå segrande ur striden”.
Under de senaste dagarna debatterade FN:s generalförsamling, på Kubas begäran, energiblockaden, den tilltagande ekonomiska krigföringen och hotet om militär aggression mot det kubanska folket. Vår solidariska och generösa ögrupp fick återigen ett brett stöd från det internationella samfundet, trots de många påtryckningarna från den amerikanska regeringen för att frågan inte skulle tas upp, och trots de upprepade förtal som åtföljde de kränkande talen från USA:s representanter.
Vi har både en plikt och en rätt att försvara våra medborgares liv och att bevara denna region som en fredszon, såsom det proklamerades av stats- och regeringscheferna vid toppmötet för Gemenskapen av latinamerikanska och karibiska stater (CELAC) i januari 2014 i Havanna.
Folkmaktens nationalförsamling bekräftar det som Kubas kommunistpartis förste sekreterare och republikens president Miguel Díaz-Canel uttryckte den 26 juli, nämligen att ”Kuba är inget hot, varken mot USA eller något annat land på jorden. Vi är ett ädelt folk som räddar liv där andra förstör, som skickar läkare och lärare dit andra skickar bomber”.
Den stöder dessutom den anklagelse som framförts av Kubas statschef om att vårt land är offer för ett kallblodigt beräknat folkmord.
Den uttrycker också sitt starkaste stöd för uttalandena från den revolutionära regeringen och utrikesministeriet, i vilka man fördömer den amerikanska regeringens brottsliga agerande.
Den upprepar sin djupa tacksamhet för de uttryck för solidaritet och sympati som framförts av olika regeringar och parlament, politiska, sociala och religiösa organisationer, vänskapsgrupper, kubaner bosatta utomlands och tusentals individer med rättvisekänsla och etik, oavsett deras ställningstaganden gentemot den kubanska revolutionen.
Den uttrycker särskild tacksamhet och erkännande till de politiker, organisationer och olika personer, däribland många kubaner, som från USA och med stort mod har gjort klart sitt avståndstagande från en så grym politik mot en nation och ett folk som varken angriper eller hotar något land.
Vi anammar Martís budskap och säger, tillsammans med Mästaren: ”Kuba går inte som en tiggare genom världen; det går som en syster och agerar med den auktoritet som en sådan har. Genom att rädda sig själv, räddar det…”
Församlingen varnar också för farorna med den repressiva och mccarthistiska våg som försöker tvingas på från USA mot dess egna medborgare och sprida sig över halvklotet. Det vore ytterst oansvarigt att glömma eller bortse från den mörka historien av brott som begåtts av staten och under årtionden i den nordliga nationen som gav upphov till den, och som med ännu större grymhet kopierades av fruktansvärda diktaturer i flera länder i Latinamerika, till en kostnad av hundratusentals mördade och försvunna, samt offer för sofistikerad tortyr och andra obeskrivliga brott.
På det kubanska folkets vägnar uppmanar Nationalförsamlingen för folkets makt parlamentsledamöterna i alla länder att förena sina röster och sin vilja för att förhindra USA:s militära aggression mot Kuba, sätta stopp för det tysta och folkmordsliknande krig som påtvingas det kubanska folket, samt försvara fred, vänskap och solidaritet.
Upphäv energiblockaden och den kollektiva bestraffningen av det kubanska folket!
Kuba vill ha fred!
Låt oss säga nej till krig!
Kubas Nationalförsamling, Havanna, den 29 juli 2026.
”Året för hundraårsjubileet av överbefälhavaren Fidel Castro Ruz”
Gillar du det Svensk-Kubanska Föreningen gör?
Vill du bidra till kampen mot den omänskliga blockaden?
Swisha en tjuga eller valfri summa till
123 589 0975 eller pg 40 54 11 -0
Ett ännu mer betydelsefullt stöd är medlemskap!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap
150 kr för pensionärer, arbetslösa och studerande) Samma swish som ovan.