Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez berörde flera viktiga ämnen i Säkerhetsrådets debatt. Tyngdpunkten låg, begripligt nog, på hotet från USA.
Kuba i Säkerhetsrådet: ”Ingen ska tvivla på att när det ögonblick kommer, som vi hoppas aldrig inträffar, kommer det kubanska folket att kämpa till sista blodsdroppen.”
Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez Parrilla vid säkerhetsrådets debatt om ”Försvaret av målen och principerna i FN-stadgan och stärkandet av det FN-centrerade internationella systemet”, New York, den 26 maj 2026.
Bruno Rodriguez i Säkerhetsrådet. Foto: Minrex
Herr ordförande, ärade ständiga representanter:
Vi värdesätter högt Folkrepubliken Kinas ledarskap när det gäller att försvara internationell fred och säkerhet, respektera internationell rätt, bevara, stärka och på lämpligt sätt reformera Förenta nationerna, särskilt säkerhetsrådets demokratisering, öppenhet och effektivitet samt generalförsamlingens stärkta ställning, liksom uppbyggnaden av en multilateral internationell ordning som bygger på suverän jämlikhet och är rättvis och demokratisk.
Ett bevis på detta är de globala initiativ som president Xi Jinping har tagit, och som vi stöder, för att möta dagens utmaningar genom ett genuint multilateralt samarbete. Sammankallandet av denna öppna debatt är också ett bevis på detta.
Den 26 september 1960 sade överbefälhavare Fidel Castro Ruz i FN:s generalförsamling: ”Låt filosofin om plundring försvinna, så kommer filosofin om krig att försvinna!”
Hur ska man tala om försvaret av FN:s centrala roll, främjandet av fred och utveckling, upprätthållandet av den internationella ordningen som bygger på internationell rätt och de grundläggande normerna för internationella relationer, i syfte att undvika nya konflikter där de starka tvingar sig på de svaga, utan att nämna folkmordet mot Palestina eller den imperialistiska aggressionen mot Islamiska republiken Iran och kriget i Mellanöstern?
USA:s regering befinner sig i praktiken i en position där den bryter mot internationell fred och säkerhet och kränker internationell rätt och internationell humanitär rätt i förhållande till Republiken Kuba.
Åtalet mot ledaren för den kubanska revolutionen, armégeneral Raúl Castro Ruz, är en moraliskt skamlig handling och juridiskt godtycklig på grund av missbruk av de amerikanska domstolarnas jurisdiktion, på grund av manipuleringen av platsen för nedskjutningen av flygplanen som inträffade i det kubanska luftrummet och havsområdet; på grund av de terroristiska och olagliga uppdrag som dessa ofta utförde, i strid med US-amerikansk lag, på grund av straffriheten och medverkan från myndigheter i det landet och på grund av att man bortser från staternas rätt till självförsvar. Det är ett politiskt motiverat, bedrägligt beslut som syftar till att vilseleda amerikanska och utländska medborgare, 30 år efter händelserna, med det avskyvärda syftet att få dem att stödja ett militärt äventyr mot Kuba för att åstadkomma ett ”regimskifte” eller ”nationbyggnad”, som man nu eufemistiskt kallar det.
Den olje- eller energiblockad som USA tillämpar mot Kuba motsvarar i sina effekter en sjöblockad, vilket är en krigshandling och ett folkmord som utsätter den kubanska befolkningen för förhållanden som hotar dess integritet och existens och utgör en grym och urskillningslös kollektiv bestraffning som idag orsakar dödsfall, vilket återspeglas i fördubblingen av spädbarnsdödligheten, från 4,0 till 9,2 per tusen levande födda, eller minskningen av överlevnaden för barn med cancer från 85 till 65 procent.
En militär aggression skulle leda till ett blodbad. Tusentals kubaner skulle dö i försvaret av fosterlandet och heliga värden och principer, och även unga amerikaner skulle omkomma, utan någon sak eller ideal att försvara, indragna i våldet av en imperialistisk, nyfascistisk politik präglad av dominans, plundring och erövring.
Jag vänder mig särskilt till de amerikanska medborgarna, särskilt till deras ungdomar, och vädjar till era mänskliga värderingar, era fredsälskande och ädla känslor, och ber er att söka sanningen och inte låta er luras eller manipuleras av en elitistisk, korrupt och mäktig klick i Miami, som inte representerar det amerikanska folket eller de kubaner som bor i detta land [USA], vilka i majoritet motsätter sig krigets och energiblockadens barbari.
Den president som skulle ge ordern om en militär attack, utrikesministern och försvarsministern som uppmanar honom att göra det, skulle gå till historien som krigsförbrytare, direkta förövare av brott mot mänskligheten. Det finns inget som helst rättfärdigande för en aggression eller omänskliga tvångsåtgärder som liknar den här på grund av dess humanitära konsekvenser. Låt Kuba leva i fred!
I mer än sex decennier har den amerikanska regeringen fabricerat förevändningar för att försöka rättfärdiga sitt brottsliga beteende. Den har använt det absurda argumentet att framställa den lilla men symboliska ön som ett påstått hot mot den nukleära supermaktens nationella säkerhet, en idé som trotsar logik och sunt förnuft, förutom att den vilar på helt lögnaktiga påståenden och insinuationer.
Som president Miguel Díaz-Canel har upprepat är Kuba inte och kan inte vara ett hot. Det är inte en fiende till USA och vill inte heller vara det, trots betydande meningsskiljaktigheter med dess regering. Kuba har djupa och broderliga band med det amerikanska folket och den amerikanska kulturen. Vi kommer att fortsätta att ta emot amerikanska resenärer med värme och gästfrihet, även om deras regering begränsar deras friheter; och deras företagare och företag med konkurrenskraftiga projekt så att de utan någon som helst diskriminering kan delta i vår ekonomiska utveckling, även om blockaden hindrar detta.
Men nu använder en korrupt och omoralisk plutokrati myten om vår regerings inkompetens och påstådda korruption samt den påstådda faran för en ”humanitär kris” som rättfärdigande för en utländsk intervention. Detta säger, cyniskt nog, bödeln som på ett kallt, ondskefullt och avsiktligt sätt orsakar förödande effekter, sådana som skulle orsakas i vilket land som helst i världen, oavsett dess ekonomiska potential, utvecklingsnivå eller politiska system.
Trots bristen på framsteg och god vilja, bristen på allvar och konsekvens från den amerikanska sidan, är vi fortfarande beredda att fortsätta samtalen; behandla de bilaterala problemen, utan inblandning i våra inre angelägenheter, vårt politiska system eller våra val; och söka efter former för civiliserat uppträdande och mångfacetterat samarbete, särskilt när det gäller terrorism, narkotikahandel, gränsöverskridande organiserad brottslighet, laglig och säker migration, människohandel, ömsesidiga ekonomiska kompensationer och annat.
Det rör sig om en ensidig aggression utan motstycke och utan någon som helst motivering. Genom hot och ”sekundära” sanktioner, som riktas mot tredje part, försöker den amerikanska regeringen tvinga alla stater att mot sin vilja delta i dess grymma politik mot Kuba, vilket inte kommer att ske.
Jag uppmanar det internationella samfundet att mobilisera sig för att förhindra en humanitär katastrof som kan åstadkommas, antingen genom vapen eller genom energiblockaden och den extrema skärpningen av blockaden, som också dödar och orsakar lidande.
Jag uppmanar Latinamerika och Karibien att agera för att bevara sin status som fredszon och undvika negativa konsekvenser som skulle destabilisera regionen.
Det är dags för en bred internationell samverkan, som sätter sig över politiska skillnader, ideologiska synsätt och historiska tvister, att sätta stopp för och förhindra de övergrepp som hotar och skadar de nationella intressena, folken och alla staters suveräna rättigheter.
Den globala södern bör kämpa för detta och kollektivt skydda sig mot alla repressalier, genom en gemensam röst och handling samt ömsesidigt samarbete. Jag ber ödmjukt: tiden är inne för solidaritet med Kuba, som alltid har visat solidaritet med alla, utan att någonsin ha tvekat inför risker, ibland dödliga, eller inför intressen eller materiell brist.
Jag kan inte låta bli att nämna försvaret av FN:s centrala roll och främjandet av fred och utveckling samt säkerhetsrådets huvudsakliga ansvar för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet och dess bidrag till dialog och främjandet av politiska lösningar; utan att be detta säkerhetsråd att, med realism, åtminstone försöka fullgöra sitt primära och högsta mandat när det gäller det militära hotet och energiblockaden mot Kuba; och jag kan inte heller avstå från att uppmuntra FN:s generalförsamling att, under alla omständigheter, med beslutsamhet använda sina omfattande och avgörande befogenheter, sin moraliska, rättsliga och demokratiska auktoritet som folken har tilldelat den, i situationen i Kuba.
Ingen ska tvivla på att när det ögonblick kommer, som vi hoppas aldrig inträffar, kommer det kubanska folket att kämpa till sista blodsdroppen.
Patria o Muerte, Venceremos! Fäderneslandet eller döden, vi kommer att segra!
Cubadebate 260526 (ZT)
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72