Colombiansk läkare: ”Jag är resultatet av kubansk solidaritet”.
Medan hon tar hand om dussintals patienter i Cali, Colombia, en av de städer som drabbats hårdast av en dödlig jordbävning, berättar den colombianska läkaren Diana Hernández hur den betydelse som Kuba tillmäter livet har etsat sig fast i hennes hjärta.
Den colombianska läkaren Diana Hernández
Hon tog examen från Escuela Latinoamericana de Medicina (ELAM) 2012. Född i Cali men bosatt i Payán, försvarar hon passionerat allt hon lärt sig på ön som en del av sin utbildning till vårdpersonal.
Hon var vänlig nog att avsätta en del av sin knappa vilotid för att svara på mina frågor. Det gjorde hon tidigt på morgonen när hon hade några lediga minuter mitt i den hektiska stämning som råder i Cali just nu på grund av jordbävningen, som redan har lett till en dödssiffra på över 130 döda enbart i den staden.
Trots att chansen att hitta överlevande minskar berättar hon att man ännu inte har tappat hoppet om att rädda dem som eventuellt fortfarande sitter fast.
”Solidariteten har varit oändlig, och de första dagarna ställde sig många som befann sig nära de platser där byggnaderna rasade in för att hjälpa till, vilket också var avgörande för att kunna rädda vissa personer i början”, säger hon.
Hon nämner också behovet av personal som kan bidra till att upprätthålla och återuppbygga staden i en tid då hundratals vårdcentraler rapporteras vara skadade.
”Sjukhusnätverket drabbades, universitetssjukhuset drabbades särskilt hårt. Det finns vårdcentraler på sluttningarna och på vissa platser i staden som inte kan bedriva verksamhet i sina ursprungliga lokaler och har tvingats flytta till andra platser”, förklarar hon.
En fråga som tränger sig på är hur mycket av det hon lärde sig på ön som är tillämpligt i detta sammanhang.
”Att studera på Kuba gav mig utan tvekan många möjligheter och många perspektiv; det lärde mig att bygga upp en gedigen vetenskaplig utbildning, men framför allt en mänsklig sådan. Det var ett folk som tog emot mig med kärlek, som stod vid min sida under dessa år, som lärde mig, men som också inspirerade mig”, berättar hon rörd.
”Jag upplevde orkaner när jag studerade, att se hur hela landet mobiliserades och framför allt vikten av att värna om livet – det är något som etsat sig fast i mitt hjärta”, bekänner hon.
Hernández förklarar för mig att hon inte är den enda av ELAM-examinerade som åkte till Cali för att hjälpa de drabbade, och som bevis skickar hon mig ett foto där hon ses tillsammans med ytterligare två läkare. Hon betonar också att de finns i flera i andra regioner i landet.
Sedan igår cirkulerar nyheten om att den humanitära brigaden Los Mambí-10 de Agosto, bestående av personal utbildad på ön, har begett sig till Chocó, ett av de fattigaste departementen, medan andra erbjuder sina tjänster i Buenaventura och Pereira. Läkaren befinner sig i Cali tillsammans med en grupp specialister som, enligt vad hon berättar, ville ansluta sig för att ”stärka hoppet” och ”stödja så gott det går”.
Även om det finns mycket att berätta, smyger sig minnet av ön in igen.
”Där vi kommer vet folk genast att vi är colombianer som har tagit examen i Kuba och – jag vet att detta händer många på många ställen – då säger de: ’de kubanska läkarna har kommit’. Det får oss också att minnas hur Fidel brukade säga till oss att vi var kubaner födda utomlands”.
Diana tvekade inte att dela med sig av personliga beslut och erfarenheter till mig, som också hade sitt ursprung i den altruism hon lärt sig på ön. Hon berättar hur hon, efter att ha tagit examen, vägrade att göra sin samhällstjänst i en ort nära huvudstaden – vilket kostade henne en påföljd – och istället begav sig till Macizo Colombiano, ett stort bergsmassiv i Anderna där floden Magdalena har sitt ursprung.
Hon förklarar att alla som studerade på Kuba har skapat ett nätverk som nu är oskiljbart.
”Det faktum att vi är ELAM förenar oss i hjärtat (…) vi vet alla att om vi behöver något för oss själva eller för patienterna, så finns vi där, och jag tror att det är mycket värdefullt”, säger hon.
Jag frågar henne om hennes åsikt om ett eventuellt avbrott i relationerna mellan hennes land och ön, och hennes svar är eftertryckligt.
”Bakom relationerna mellan staterna finns familjer, samhällen och årtionden av samarbete och solidaritet. Jag är ett exempel på den solidariteten. Vi läkare som är här – och inte bara läkarna, för Kuba har utbildat många colombianer inom olika områden. Det är något som Colombia inte får glömma”, betonar hon.
Avslutningsvis sammanfattade hon i en mening vad hon anser att Karibiens största ö representerar för världen.
”Kuba är ett arv för folken”, försäkrar den colombianska läkaren Diana Hernández med övertygelse.
Cubadebate 260817 (ZT)
Yo soy fruto de la solidaridad de Cuba, afirma doctora colombiana
Gillar du det Svensk-Kubanska Föreningen gör?
Vill du bidra till kampen mot den omänskliga blockaden?
Swisha en tjuga eller valfri summa till
123 589 0975 eller pg 40 54 11 -0
Ett ännu mer betydelsefullt stöd är medlemskap!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap
150 kr för pensionärer, arbetslösa och studerande) Samma swish som ovan