Läckt telegram: USA försöker stoppa FNs Generalförsamling – pressar regeringar att lyda
USA har beordrat alla sina ambassader att utöva påtryckningar på regeringarna i de länder där de befinner sig att gå emot Kuba i FN i en diskussion om USAs ensidiga tvångsåtgärder mot Kuba. Om regeringarna vägrar lyda Vita Huset har de efterräkningar att vänta.
Den 30 juni meddelade Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez att hans regering formellt har begärt att FN ska ta itu med USA:s eskalerande ekonomiska aggression mot Kuba och den katastrofala humanitära kris som den har orsakat. En omröstning i generalförsamlingen om att inleda en debatt om Trump-administrationens kampanj för ”maximalt tryck” är planerad att äga rum den 7 juli, uppgav Rodriguez för journalister vid en presskonferens i Havanna – Det förutsatt att USA:s ”tvångsåtgärder” inte lyckas blockera initiativet. ”Utrikesdepartementets apparat”, hävdade Rodriguez, ”försöker hindra generalförsamlingen från att behandla en fråga av brådskande globalt intresse genom att använda påtryckningar, lögner och hot” riktade mot medlemsländerna.
Det är i själva verket precis vad Trumps utrikesdepartement försöker göra. I ett avslöjande diplomatiskt telegram från den 1 juli med titeln ”Engagera FN:s medlemsstater inför den öppna debatten om Kuba i FN:s generalförsamling den 7 juli” har utrikesminister Marco Rubio beordrat USA:s ambassader utomlands att pressa sina värdländer att ”bekräfta vår invändning” mot FN-omröstningen och motsätta sig en debatt i generalförsamlingen om USA:s pågående försök att kväva den kubanska ekonomin.
Om debatten genomförs trots USA:s invändningar ska USA, enligt Rubios instruktioner, ”uppmuntra starkt allierade medlemsstater att framföra uttalanden som kritiserar Kuba för dess anslutning till en fullständigt diskrediterad ekonomisk teori, grov inkompetens och omfattande korruption”. Av icke-allierade stater kräver USA att de ”avstår från att framföra några uttalanden” i FN. Och för länder som traditionellt har stöttat Kuba finns en tydlig varning: ”USA kommer att lyssna mycket noga på deras inlägg under debatten och avråda från att ta upp punkter som kan skapa friktion i våra bilaterala relationer.”
Det tresidiga dokumentet, klassificerat som ”SBU” – Sensitive but Unclassified (känsligt men oklassificerat) – har erhållits av den undersökande journalisten Ken Klippenstein och överlämnats till The Nation. Det innehåller utrikesdepartementets ”diskussionspunkter” som är indelade i landskategorier. Alla länder uppmanas att motsätta sig omröstningen den 7 juli med motiveringen att ”Kubas årliga resolution om ’ekonomiskt embargo’ … redan ger regimen en årlig möjlighet att sprida sin propaganda och undvika ansvarsskyldighet”, och att en debatt nu skulle vara ett ”slöseri” med tid och resurser. USA:s ambassadörer ska råda regeringarna i de länder där de är stationerade – och som är vänligt inställda till USA – att fördöma Kuba för brott mot de mänskliga rättigheterna och stöd till internationell terrorism. Om debatten ändå går vidare kommer de regeringar som traditionellt har röstat mot det amerikanska embargot – vilket den stora majoriteten av världens länder alltid har gjort – att uppmanas att ”vara ytterst försiktiga med formuleringarna i alla inlägg ni framför, för att undvika att avleda uppmärksamheten från den kubanska regimens egna brister”.
Att skylla den växande humanitära krisen på Kuba, samtidigt som Trump-administrationen bedriver ett öppet ekonomiskt krig mot ön – en oljeblockad, sanktioner mot utländska företag som är verksamma på ön, hot mot länder som försöker ge humanitärt stöd till Kuba – har blivit ett populärt tidsfördriv i Washington. Rubios telegram fortsätter denna orwellska strävan. ”Den kubanska ekonomin saknar en verklig ekonomi”, står det i telegrammet, där orsaken till att ekonomin befinner sig i spillror tillskrivs misskötsel, inkompetens och korruption. Ännu mer tvivelaktigt är påståendet i telegrammet att ”USA bryr sig djupt om det kubanska folket, vilket är anledningen till att vi har erbjudit oss att leverera 100 miljoner dollar i humanitärt bistånd”, och att man skyller förseningen av detta bistånd på den kubanska regeringen, som har gått med på det sedan erbjudandet lämnades för över en månad sedan.
Visst har den kubanska regeringen misskött ekonomin under de senaste åren; först nu, under extremt tryck från USA, har den tillkännagett omfattande nya åtgärder för att stärka den privata sektorn och utländska investeringar som drivkrafter för framtidens ekonomiska utveckling. Det internationella samfundet är dock fullt medvetet om att Trump-administrationen metodiskt driver önationen mot ett fullständigt socioekonomiskt sammanbrott, som en del av Trumps strategi att tvinga de kubanska ledarna att böja knä och kapitulera inför hans krav.
FN har en stark och stolt tradition av att motsätta sig USA:s handelsembargo mot Kuba; generalförsamlingen har 31 gånger i rad, med överväldigande majoritet, röstat för att fördöma USA:s handelsrestriktioner och kräva att de upphävs. Men medan stora delar av världen står inför det nyckfulla hotet om amerikansk aggression, är det först nu som FN finner sin röst för att motsätta sig det omfattande lidande som Trumps politik av försakelse och underkastelse har orsakat det kubanska folket. ”Sådana hårda sanktionspaket som riktar sig mot hela sektorer av en ekonomi och ger omfattande, urskillningslösa och hårda konsekvenser för befolkningen är oförenliga med de grundläggande principerna i internationell människorättslagstiftning”, hävdade FN:s människorättschef Volker Türk förra månaden. ”Barn dör eftersom läkare saknar tillgång till nödvändiga medicinska förnödenheter och läkemedel. Detta är oacceptabelt.”
Vid sin presskonferens i veckan beskrev utrikesminister Rodriguez situationen träffande: ”Kuba är inte och kan inte vara ett hot mot den nationella säkerheten för USA, som är en militär- och kärnvapenmakt”, konstaterade han. ”Kuba är inget hot. Men blockaden är det. Det är ett brott mot mänskligheten som pågår just nu.”
Peter Kornbluh, The Nation 260702 (ZT) (våra kursiveringar)
Redan tidigare har Rubio sagt vad han tycker om FN: ”Jag bryr mig inte om vad FN säger. De vet ingenting.” Det var i samband med att USA kidnappade Venezuelas president, Nicolas Maduro: ”Nicolás Maduro er en narkotikahandlare och på flykt undan den amerikanska rättvisan.”
Läckt Rubio-telegram visar på påtryckningar mot FN i Kubafrågan
En artikel i The Nation, skriven av Peter Kornbluh och Ken Klippenstein, (se ovan) avslöjar en mycket allvarlig uppgift: USA utrikesdepartement ska, på instruktion av Marco Rubio, ha skickat ett diplomatiskt kabelmeddelande till sina ambassader med syftet att pressa regeringar runt om i världen att förhindra att FN diskuterar den ekonomiska aggressionen mot Kuba.
Det läckta dokumentet bekräftar det som Kuba länge har hävdat: Washington upprätthåller inte bara blockaden, den energirelaterade belägringen och de finansiella sanktionerna, utan försöker också tysta den internationella debatten om deras humanitära konsekvenser.
Telegrammet beordrar USAs ambassader att påverka sina värdländer att motsätta sig den debatt som Kuba begärt i FN generalförsamling den 7 juli. Om debatten ändå blir av uppmanas USA allierade att rikta kritik mot Kuba i sina anföranden, anklaga landet för inkompetens, korruption och ekonomiskt misslyckande samt undvika att hålla blockaden ansvarig för den nuvarande krisen.
Ännu allvarligare är att de länder som traditionellt har stött Kuba i FN får en direkt diplomatisk varning från Washington. De uppmanas att vara ”ytterst försiktiga” i sina uttalanden och informeras om att kommentarer till Kubas fördel kan skapa ”friktioner” i de bilaterala relationerna med USA.
Detta innebär att USA försöker införa en global tystnad: regeringar pressas att inte tala, att inte fördöma, att inte nämna blockaden och att inte erkänna det lidande som denna politik orsakar det kubanska folket.
Samtidigt som USA säger sig ”vara djupt bekymrat över det kubanska folket” fortsätter landet en omfattande ekonomisk offensiv genom oljeembargo, sanktioner mot utländska företag, hot mot länder som handlar med Kuba och hinder även för humanitärt samarbete.
The Nation påminner om att FN generalförsamling vid 31 omröstningar i rad med överväldigande majoritet har fördömt blockaden mot Kuba. Trots detta försöker Trumpadministrationen nu förhindra att frågan ens diskuteras, eftersom den vet att en överväldigande majoritet av världens länder förkastar denna olagliga, grymma och extraterritoriella politik.
Texten i the Nation hänvisar även till FN högkommissarie för mänskliga rättigheter, Volker Türk, som har varnat för att så omfattande sanktioner, riktade mot hela sektorer av ett lands ekonomi och med urskillningslösa konsekvenser för civilbefolkningen, är oförenliga med internationell människorättslagstiftning.
Slutsatsen är tydlig: Kuba utgör inget hot mot USA. Kuba är varken en militär eller en kärnvapenmakt. Det verkliga hotet är blockaden – en politik av kollektiv bestraffning som påverkar livsmedel, läkemedel, bränsle, sjukhus, transporter, elförsörjning och vardagen för miljontals kubaner.
Som Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez Parrilla uttryckte det:
”Kuba är inget hot. Men blockaden är det. Den är ett brott mot mänskligheten som pågår här och nu”.
Vilken hållning kommer Sverige att inta?
Mot bakgrund av de uppgifter som publicerats av The Nation om USA påtryckningar mot FN och dess medlemsstater uppstår en oundviklig fråga: Vilken hållning kommer Sverige att inta?
Sverige har i årtionden försvarat folkrätten, multilateralismen och folkens suveränitet. Därför handlar detta inte enbart om Kuba. Det är också ett test för svensk utrikespolitik.
Kommer Sverige att stå upp för Kubas rätt att lyfta frågan om blockaden inför FN Generalförsamling? Eller kommer Sverige att tiga och vika ner sig inför Washingtons påtryckningar?
Frågan är enkel: Sverige måste välja om det ska agera som en suverän stat, trogen folkrättens principer, eller om det ska böja knä som en vasallstat inför USA intressen.
I dag är det Kuba som slår larm. I morgon kan det vara vilket annat land som helst.
Henrik Hernández, Tocororo Cubano 260703
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72