Marco Rubio som lösningen för Kuba, enligt sociala medier
Under de senaste månaderna har man kunnat se en ökande närvaro på sociala medier av utrikesminister Marco Rubio. Det handlar inte bara om enstaka omnämnanden. När man tittar närmare på vissa medier och digitala aktörer framträder en organiserad kommunikationsarkitektur: återkommande teman, förstärkta ramar, plattformar som fyller olika funktioner och målgrupper som mobiliseras genom känslor.
Denna analys granskar den digitala konversationen kopplad till Marco Rubio i inlägg från CiberCuba, Mario Pentón, Cubanet och El Toque, på Facebook, Instagram och YouTube, under perioden 1 januari 2025 till 15 maj 2026. Dessa fyra aktörer inom den antikubanska högern får direkt och indirekt finansiering från amerikanska myndigheter och från en reklamindustri baserad i södra Florida, som är uppbyggd kring den politiska, mediala och kommersiella marknaden för det så kallade ”antikastrismen”.
Medier och Marco Rubio som centralgestalt i kampanjerna mot Kuba
För denna studie analyserades, med hjälp av verktyg för social lyssning, 3 204 inlägg som nämnde den nuvarande amerikanska utrikesministern, med mer än 6,7 miljoner ackumulerade interaktioner i form av reaktioner, kommentarer, delningar och andra former av interaktion.
Dessa sajter fungerar i praktiken som resonansboxar för de politiska linjer som USA driver gentemot Kuba: de översätter beslut, uttalanden och signaler från Washington till emotionellt laddat innehåll, slagkraftiga rubriker, korta videoklipp och berättelser om kris, påtryckningar eller politisk förändring.
Det viktigaste resultatet är att samtalet om Marco Rubio inte fungerar som en spontan, spridd eller rent informativ debatt. Det fungerar som ett koncentrerat system för meningsskapande, där politikern framställs i samband med berättelser om påtryckningar mot Kuba, förväntningar på politisk förändring, legitimering av sanktioner, regional intervention och påstådd ”hjälp” från Washington.
CiberCuba som huvudsaklig agendaskapare
Ett av fynden är den starka agendakoncentrationen. CiberCuba framträder som den huvudsakliga knutpunkten för narrativet kring Marco Rubio inom det studerade ekosystemet. Av de identifierade händelserna koncentrerar CiberCuba 1 939, långt över Mario Pentón med 261, Cubanet med 92 och El Toque med 89.
Dessa uppgifter visar på en ojämn struktur. Inte alla aktörer fyller samma funktion. CiberCuba fungerar som en utlösare: de publicerar mer, når bredare publik och sätter igång frågor som sedan kan tas upp av andra aktörer. Under den analyserade perioden publicerade CiberCuba i genomsnitt cirka 3,9 inlägg per dag om Marco Rubio.
Mario Pentón framstår däremot som en mycket effektiv känslomässig förstärkare. Han publicerar mindre, men hans innehåll uppnår mycket höga nivåer av interaktion, särskilt när det anknyter till förväntningar om politisk förändring, indignation mot den kubanska regeringen eller entusiasm inför uttalanden från amerikanska tjänstemän.
Cubanet och El Toque fyller kompletterande funktioner. Cubanet förstärker och legitimerar vissa politiska ramverk, medan El Toque anpassar innehåll till audiovisuella, förklarande eller mer spridda format bland specifika målgrupper.
Denna funktionella uppdelning avslöjar ett ekosystem som är mer komplext än den enkla summan av digitala medier. Man ser en arkitektur där vissa aktörer etablerar, andra förstärker, medan andra sätter in i sammanhang och andra anpassar.
Dominerande narrativ
Analysen identifierar flera återkommande narrativ: kris, sanktioner, intervention, humanitär hjälp/förhandlingar, regional dimension och annat politiskt eller symboliskt innehåll. Bland dessa visar narrativen om intervention, tvång och ”Cuba next” särskilt hög prestanda i termer av emotionell interaktion.
Dessa narrativ framställs inte alltid explicit som uppmaningar till militär intervention. I många fall fungerar de genom insinuationer, förväntningar, dramatiserade rubriker eller symboliska associationer: Kuba som nästa scen efter Venezuela, Marco Rubio som arkitekt för en ny regional politik, Washington som aktör med förmåga att åstadkomma en upplösning, och den kubanska regeringen som hinder för en lösning.
Ramverket är återkommande: Kuba står på randen till sammanbrott; sanktionerna är ett legitimt påtryckningsmedel; den ekonomiska krisen är ett tecken på en förestående övergång; och USA framstår inte som angripare, utan som en rationell, humanitär och befriande aktör.
Narrativet om ”humanitär hjälp” förtjänar särskild uppmärksamhet. I många inlägg framställs den påstådda direkta hjälpen till det kubanska folket som ett bevis på Washingtons goda vilja, medan den kubanska regeringen beskrivs som inkompetent, auktoritär eller intresserad av att hindra hjälpen
Kategorin ”Övrigt” är också betydande. Den kkoncentrerar enorma volymer av aktiviteter, särskilt i bilder (170 726), reels (144 828) och videor (160 242). Samtalet om Marco Rubio är mycket bredare än ”kris” eller ”intervention” och inkluderar:
o personliga angrepp mot kubanska ledare;
o symboliskt innehåll;
o politisk propaganda;
o valbevakning;
o aktuella uttalanden;
o memes;
o politisk humor;
o och innehåll om hans ideologiska identitet.
Uppgifterna visar att eller ”Foto” (stillbild) fortfarande är det format som genererar mest interaktion.
Bildbaserade inlägg når betydligt högre siffror än andra format. En bild gör det möjligt att kondensera en idé, väcka en känsla och spridas lätt i sammanhang med dålig uppkoppling eller snabb datakonsumtion. För målgrupper som utsätts för strömavbrott, begränsad uppkoppling och mobil surfning är bilden ett effektivt format.
I kommunikationsmässiga termer kombinerar ekosystemet tre funktioner: fotot skapar en känsla; reelen accelererar känslor; videon konsoliderar tolkningen.
Trots tillväxten av Instagram, TikTok och korta videoformat är Facebook fortfarande den viktigaste plattformen för politisk mobilisering av målgrupper, både på och utanför ön.
Facebook koncentrerar större delen av de digitala aktiviteterna kopplade till inlägg om Marco Rubio, med en exceptionell ökning mellan januari och februari 2026, vilket sammanfaller med den regionala spänningens topp efter kidnappningen av president Maduro och hans fru. Instagram följer denna ökning som en sekundär plattform, medan YouTube uppvisar ett mer stabilt beteende och lägre volym.
Den digitala konversationen rör sig inte på ett enhetligt sätt. Varje plattform bidrar med ett annat lager: Facebook mobiliserar, Instagram påskyndar, YouTube tolkar.
Den kommunikativa effekten av denna synkronisering är betydande. För den vanliga användaren kan det uppstå en känsla av allestädesnärvaro: ”alla pratar om samma sak”. Men i själva verket handlar det om ett begränsat antal aktörer som reproducerar och anpassar konvergerande teman. Den konkreta händelsen kan förändras, men tolkningsramen kvarstår.
Dessa plattformar är utrymmen för affektiv aktivering. På Facebook, där det är möjligt att mäta uppdelade reaktioner, står ”Gilla” för 82,2 % av alla reaktioner, vilket indikerar en hög grad av emotionell bekräftelse inom en publik som redan är positivt inställd till dessa narrativa ramar.
Samtalen om Marco Rubio fungerar inte som vanlig rapportering om en utländsk politiker. Hans figur fungerar som en symbolisk axel för att artikulera flera betydelser: amerikansk auktoritet, regionalt tryck, sanktioner, humanitärt bistånd, intervention, förhandling och övergång.
I denna arkitektur framträder Rubio inte enbart som utrikesminister. Han presenteras som en avgörande aktör, strateg, verkställare, hot eller hopp, beroende på publik och format. Hans image tjänar till att organisera en berättelse där Kubas framtid skulle förflyttas från nationell suveränitet till beslutscentren i Washington.
Denna symboliska förflyttning är central. Samtalet informerar inte bara om vad Rubio säger eller gör. Det bidrar till att bygga upp idén att de grundläggande besluten om Kuba fattas utanför Kuba.
Det analyserade digitala ekosystemet fungerar inte som en spridd samling medier, utan som en politisk förstärkningsmekanism med olika roller: CiberCuba sätter agendan, Mario Pentón (Martí Noticias) intensifierar den emotionella laddningen, Cubanet förstärker de politisk-ideologiska ramarna och El Toque anpassar dessa innehåll till audiovisuella och förklarande format.
Sammantaget fungerar dessa aktörer som en förstärkande röst för Marco Rubio inför kubansk publik och diasporan, och återger med mycket tydliga politiska vinklingar huvudlinjerna i USAs politik gentemot Kuba.
Undersökningen visar en hög tematisk och tidsmässig koncentration. Den uppskattade överensstämmelsen i agendan indikerar att nästan hälften av publikationerna inte cirkulerar som isolerat innehåll, utan som en del av cykler av upprepning och förstärkning av samma händelser, politiska ramar och förväntningar. Den genomsnittliga reaktionstiden mellan aktörerna – knappt 23 minuter – avslöjar en smidig kommunikationsstruktur, kapabel att omvandla signaler från Washington, uttalanden från Rubio eller episoder av regional spänning till digitala narrativ som snabbt sprids.
Facebook framstår som den främsta arenan för politisk och emotionell mobilisering, medan Instagram påskyndar viraliteten genom reels och korta videoklipp, och YouTube befäster mer utförliga tolkningar. Berättelserna om kris, sanktioner, intervention, ”Cuba next”, humanitär hjälp och politisk övergång är de som ger störst emotionell avkastning, särskilt när de presenteras genom slagkraftiga bilder, dramatiserade rubriker och audiovisuella format utformade för att väcka ångest, förväntan, hån eller indignation.
Sammanfattningsvis fungerar den digitala diskussionen kring Marco Rubio som en arkitektur för påverkan och kognitiv krigföring. Den syftar till att skapa uppfattningar. Den framställer Kuba som en terminal kris, Washington som ett legitimt beslutscentrum, sanktionerna som nödvändigt tryck, det humanitära biståndet som en moralisk ursäkt och den politiska övergången som ett oundvikligt slutresultat. Vi har inte att göra med journalistik, utan med en maskin för politisk desinformation, organiserad för att upprepa vinklingar, väcka känslor, undergräva den kubanska revolutionens legitimitet och skapa konsensus kring det amerikanska trycket.
Det är inte spontana aktörer eller oberoende röster i den offentliga debatten: det är professionella aktörer, direkt eller indirekt finansierade, vars uppgift är att upprätthålla och förstärka ett giftigt system för politisk kommunikation mot Kuba.
Se också: https://svensk-kubanska.se/svensk-kubanska-foreningen/den-kognitiva-krigforingen-mot-kuba/
Cubadebate 260602 (nedkortat och redigerat, ZT)
La fabricación digital de Marco Rubio como “solución” para Cuba
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72