Nytt fiasko för Miamimaffian
Tystnadens ljud: den efterlängtade ”caserolazo” [slå på kastruller för att markera missnöje] och protesten den 26 juli misslyckas kapitalt på Kuba. Såväl 21 juli som 26 juli hade budskapen översvämmat Kuba: ”Alla ut på gatorna!” ”Protestera!” ”Vi har fått nog!”. Men ännu en gång blev det inte som högern, och de som ropar på USAs militära intervention, tänkt sig. Däremot hölls manifestationer till stöd för Kuba på många håll, såväl i som utanför ön.
Uppmaningarna från Miami på nätet om ”Uppror nu!”, ”Kastrullprotester i Kuba”, osv möttes bara av ljudet av tystnad. Inga massprotester bröt ut varken den 21a eller 26e juli.
Det som på sociala medier utropades som en våg av ”uppror” som skulle störta den kubanska regeringen slutade med att bli knappt mer än ett mummel som kvävdes av verklighetens buller. Organisatörerna, som från Miami drömde om ett folkligt uppror som de förutspådde skulle svepa bort revolutionen, upplevde igår slutet på en vecka av virtuellt ståhej som avslutades med det mest totala misslyckandet.
Händelserna går tillbaka till förra fredagen den 24 juli, då den självutnämnda Asamblea de la Resistencia Cubana (ARC) och olika profiler tillhörande aktivister i exil uppmanade till en ”nationell kastrulldemonstration” för att protestera mot förhållandena i landet. Uppmaningen, som uppmanade kubanerna att slå på sina kastruller från takterrasser och fönster, spred sig som en löpeld på de digitala plattformarna och skapade en bubbla av eufori bland oppositionella bosatta utomlands som förväntade sig ett massivt deltagande.
Typiskt fakemeddelande från Miami: ”SOS – militär humanitär intervention. De massakrerar det kubanska folket med kubanska och venezolanska specialtrupper. Vi fördömer den venezolanska inblandningen.”
Verkligheten på ön var dock en helt annan. På fredagskvällen rapporterades visserligen enstaka ljud i vissa stadsdelar i Havanna, såsom Lawton, Diez de Octubre och San Miguel del Padrón, men dessa kastrullslag hade absolut ingenting att göra med uppmaningen från utlandet. Källor på plats bekräftade att de boende som slog på sina kastruller gjorde det av spontan frustration över de ständiga strömavbrotten, och inte som en politisk reaktion på uppmaningarna från Miami. Faktum är att många av invånarna i dessa områden uppgav att de inte alls kände till uppmaningen, och att deras handlingar uteslutande motiverades av frustration över de strömavbrott som påverkar vardagen, utan någon som helst upprorisk bakgrund.
I stället för en nation i uppror visade de bilder som togs av oberoende journalister en handfull människor, medan den stora majoriteten av invånarna valde att stanna hemma eller, i brist på det, betraktade händelserna på avstånd utan att ansluta sig till protesten. De få kastrullslag som hördes varade knappt några minuter och ebbade ut utan eko, vilket visar att det inte fanns någon organiserad eller massiv respons.
Källor på plats uppgav att befolkningens missnöje främst beror på energikrisen och strömavbrotten på upp till 35 timmar, och inte på någon anti-regeringsuppfattning. I flera kommuner föredrog medborgarna, trötta på strömavbrotten, att utnyttja de timmar då det var ljust snarare än att gå ut än att slå på kastruller. Denna verklighet motbevisade förväntningarna hos den utländska oppositionen, som inte verkar förstå att de i Kuba inte har det folkliga stöd som sociala medier får dem att tro.
Höjdpunkten för denna ”offensiv” inföll söndagen den 26 juli, dagen då den nationella upprorets dag firas. Medan regeringen höll den centrala ceremonin i Pinar del Río med tusentals kubaner närvarande, uppmanade exilgrupper till nya protester. I Miami och andra städer i USA uppmanades till ett sista ”uppror”, men på ön förlöpte dagen i en spänd lugn utan större incidenter. Den dagen, till skillnad från fredagen, rapporterades inte ens om kastrullklang, och de massdemonstrationer som utlovats ägde helt enkelt inte rum.
Paradoxalt nog riktades den största Kubarelaterade protesten den dagen inte mot regeringen, utan till stöd för den. I Mexico City marscherade tusentals människor i solidaritet med ön och för att kräva ett slut på USA:s blockad, en demonstration som president Miguel Díaz-Canel offentligt tackade för. Denna internationella stödmarsch stod i tydlig kontrast till det obefintliga folkliga stödet som ”Miami-hatarna” lyckades mobilisera på ön.
Misslyckandet med uppmaningen till ”uppror” visar på en djup klyfta mellan vissa exilgruppers ambitioner och den sociopolitiska verkligheten för majoriteten av kubanerna. Samlingssignalerna den 24:e hade inget att göra med deras uppmaning, och den 26:e var en helt normal dag. Trots de ekonomiska svårigheterna och strömavbrotten stöder det kubanska folket inte de kuppförsök som främjas från utlandet. Ledarna bakom uppmaningen möttes återigen av tystnad, vilket bekräftar att de i Kuba ”har stöd” endast i sina egna våta drömmar på sociala medier, medan verkligheten på ön fortsätter sin gång, likgiltig inför deras upproriska vanföreställningar.
Habana Noticias 260727 (ZT)
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72