USA vill tysta Kuba i FN
Den 30 juni begärde Kuba formellt att FN skulle debattera de förödande humanitära konsekvenserna av Trump-administrationens eskalerande ekonomiska krigföring mot ön.
En omröstning om att inleda debatten är planerad till den 7 juli – men läckta diplomatiska instruktioner från USA avslöjar att utrikesminister Marco Rubio har beordrat USA:s ambassader att utöva påtryckningar på regeringar för att de ska motsätta sig detta.
Enligt det läckta telegrammet uppmanas länderna att: Rösta mot debatten; hålla tyst om de inte stöder USA:s ståndpunkt; undvika uttalanden till Kubas försvar – med varningar om att deras kommentarer kan påverka relationerna med Washington.
I en tid då miljontals kubaner drabbas av brist på mat, bränsle och mediciner skärper USA inte bara sin ekonomiska belägring utan försöker också hindra det internationella samfundet från att diskutera konsekvenserna av den.
Kubas uppmaning förtjänar att höras. Världen måste avvisa hot och stå upp för fred, suveränitet och internationell rätt.
CSC 260706
FN i centrum för Kuba-debatt
USA:s mångdimensionella utmattningskrig och kollektiva bestraffning av Kuba har under de senaste dagarna intensifierats på en ny stridsfront: den politisk-diplomatiska relationen med epicentrum i FN:s generalförsamling.
I morgon, den 7 juli, kommer ett möte att äga rum som Havanna brådskande begärt för att ta upp konsekvenserna av USA:s olagliga ekonomiska, kommersiella, finansiella och energimässiga blockad mot ön. Som den amerikanska veckotidningen The Nation avslöjade, har utrikesminister Marco Rubio beordrat de amerikanska ambassaderna världen över att utöva påtryckningar på regeringarna i sina värdländer för att de ska motsätta sig debatten, och om den ändå går vidare, att de i sina tal ska angripa den kubanska regeringen, anklaga den för inkompetens, korruption och ekonomiskt misslyckande samt undvika att lägga skulden för krisen på blockaden.
Generalförsamlingen har vid 31 på varandra följande omröstningar med överväldigande majoritet fördömt blockaden mot Kuba. Därför försöker USA nu, samtidigt som det extraterritoriella ekonomiska kriget mot ön intensifieras, genom tvång, hot och utpressning även tysta och kväva debatten om dess humanitära förödelse och göra det internationella samfundet till medbrottsling i ett brott mot mänskligheten som just nu begås.
Det handlar om ett långvarigt krig mot den kubanska befolkningen. Om ett skolexempel på ett flerdimensionellt hybridkrig. Om kognitivt krig. Om en kamp om tolkningen av verkligheten. För Kuba utsätts inte bara för en blockad; landet utsätts också för systematisk desinformation, förtal och karikatyrisering.
Därför har Marco Rubio, i sin kamp med J. D. Vance om att efterträda Donald Trump i den imperialistiska presidentstolen, i sin sju månader långa, gnagande besatthet av att förstöra den kubanska revolutionen, bedrivit en intensiv medieoffensiv som, genom en väloljad produktionsmaskin i nätverk av nätverk – bestående av digitala tidningar (Axios, Infobae), hegemoniska plattformar (Facebook, Instagram, YouTube, X och TikTok), audiovisuella kanaler, politiska aktörer (Marc Caputo på Axios; Tomán Lejtman på Infobae; Mario Pentón på Radio och TV Martí) och opinionsbildare knutna till det antikastristiska ekosystemet i Florida (CiberCuba, Cubanet, Telemundo 51, El Toque, La Tijera) – skapat en giftig, vinklad och fördomsfull bild av den kubanska verkligheten.
Genom denna arkitektur av inflytande och kognitiv krigföring för att skapa uppfattningar – som fungerar som en förstärkande och legitimerande röst för hans ståndpunkter i egenskap av utrikesminister, nationell säkerhetsrådgivare, strateg och politisk aktör – försöker den ”lögnaktige” Rubio – som den kubanske utrikesministern Bruno Rodríguez kallade honom – av politiska och valmässiga skäl placera sig i spetsen för den militaristiska falangen inom trumpismen.
I detta hybridkrig av politisk desinformation, som fungerar i flera lager och bygger på ackumulering, samtidighet och anpassning av format från plattformar med olika algoritmiska incitament, ”läckor” (som alltid tillskrivs anonyma källor) och den psykologiska krigföringens typiska retorik en central plats. Men informationskriget utkämpas inte bara med hjälp av falska nyheter, utan också med berättelser och opinionsmallar som förvandlar varje kubansk händelse till ett argument för aggression genom cirkulära och synkroniserade reportage, som inte förklarar utan dömer; där den i förväg fabricerade slutsatsen – systemfel, kollaps, humanitär kris, regimskifte – dyker upp före informationen och analysen. Mottagaren uppfattar inte den samordnade upprepningen som syftar till att skapa en viss uppfattning, utan ser istället ett sken av konsensus. I denna kedja är berättelsen inte längre beroende av en enskild del utan blir ett ekosystem.
Resultatet blir en ram där den aktuella krisen på ön inte längre förklaras utifrån sina orsaker (blockaden, sanktionerna, den begränsade tillgången till bränsle och en lång rad andra faktorer), utan istället används som ett verktyg i den politisk-ideologiska kampen; som ”bevis” på en påstådd nationell ohållbarhet, konstruerad genom stigmatiserande etiketter som betecknar regeringen som ”regim”, ”diktatur” eller ”kommunistisk” – ord som inte fungerar som enkla beskrivningar, utan som en förutbestämd ram.
Och när en alternativ förklaring dyker upp är det redan för sent: den emotionella ramen har redan etablerats. Det handlar om ett mönster av politisk kommunikation med stark känslomässig laddning och audiovisuell genomslagskraft, som berövar det kubanska samhället dess komplexitet, mångfald, legitimitet och rätt att försvara sina suveräna beslut.
I propagandan från Rubio och hans chef, kleptomanen i Vita huset, framställs ”folket” retoriskt som ett offer och ställs mot ett förtryckande ”regim”, som presenteras som en absolut fiende. Uteslutandet av sammanhanget fullbordar operationen. Ett land som utsätts för straffsanktioner, energiblockad och diskrediteringskampanjer skildras som om det agerade under normala förhållanden. Denna utelämning är inte neutral. Tystnaden eller undanhållandet av fakta förmedlar också ett budskap och gör det möjligt att skylla alla effekter av den imperialistiska aggressionen på Kuba (omvänd orsakssamband). När blockaden försvinner ur bilden framstår offret som skyldigt till sin egen kvävning. Alltid samma manus: imperiet skapar helvetet och framställer sig själv som den frälsande lösningen. Det är Nixon och Kissingers ”att få ekonomin att skrika” i Chile (1971/73) och finansminister Scott Bessents i Iran (2026).
Allt detta är vad Kuba kommer att försöka motbevisa i FN, om inte Marco Rubios knep och fula spel förstör spelplanen i hans nya försök att förhindra att det internationella samfundet fördömer blockaden.
Canal Habana, 260706, hämtat från La Jornada
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72