Viktig diplomatisk seger för Kuba
Kuba har just säkrat ännu en avgörande diplomatisk seger i FN. Det internationella samfundet har med överväldigande majoritet röstat för att sätta upp den brådskande nödvändigheten av att upphäva USA:s ekonomiska, handelsmässiga och finansiella blockad mot Kuba på FN:s dagordning.
Trots intensivt tryck, hot och påtryckningar från Washington led Donald Trump och Marco Rubio ett förkrossande nederlag. Med 136 röster mot 9 och 30 nedlagda röster avvisade FN:s medlemsstater USA:s försök att förhindra en debatt om ett av världens längsta och mest fördömda ensidiga sanktionssystem.
Återigen har den överväldigande majoriteten av det internationella samfundet gjort klart att den står på internationell rätts, FN-stadgans och nationernas suveräna jämlikhets sida. När generalförsamlingen sammanträder för att debattera denna fråga kommer Kuba återigen att segra – inte genom tvång eller hot, utan genom förnuftets, rättvisans och internationell rätts kraft.
Isaac Saney FB 260707 (ZT)
Resultatet av omröstningen: 136 för Kubas begäran, nio emot och 30 nedlagda,
USAs utpressning misslyckades
Kuba begärde en session i FNs Generalförsamling för att diskutera effekterna av USAs blockad. USA har pressat regeringar att rösta mot att debatten över huvud taget skulle hållas. Vid mötets inledning krävde USAs representant åter att frågan inte skulle tas upp till diskussion. Men hoten misslyckades.
Kuba segrade med 136 ja-röster för att genomföra en ytterligare debatt om punkt 38 på dagordningen för FN:s generalförsamling, ”Behovet av att upphäva den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden som USA har infört mot Kuba”, trots den amerikanska regeringens lögner och procedurmässiga knep. 136 röster för debatten, åtta lakejregeringar röstade med USA (Argentina, Costa Rica, Tjeckien, Israel, Marocko, Nordmakedonien, Paraguay och Ukraina) och 30 länder föll till föga för USAs press och la ner sina röster. EU var splittrat med några som lade ner sina röster och några som röstade för att debatten skulle hållas.
USA argumenterade för att det inte är någon blockad; att problemen är Kubas fel; att åtgärderna inte påverkar kubanerna, att FN har viktigare saker att syssla med; att kostnaden för sammanträdet kunde användas till något annat. Det gick uppenbarligen inte hem i församlingen och Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez uppmanade USA att fråga det kubanska folket om de lider av blockaden eller inte.
Rodriguez redogjorde för blockaden och framhöll att den bara det senaste året kostat Kuba mer än 8 miljarder dollar. Sammanlagt beräknas kostnaderna för blockaden uppgå till närmare 180 000 miljoner dollar.
Land efter land uttalade sig mot USAs blockad. Här kan nämnas alla ifrån Venezuela, Laos, Ryssland, Kina, Mexiko, Nicaragua, Ekvatorialguinea, Indonesien, Algeriet, Vietnam, Sydafrika, Malaysia, Brasilien, Iran, Pakistan, Zimbabwe, Namibia, Eritrea och Etiopien.
Uruguay representerade 77-gruppen + Kina och framhöll att de direkta och indirekta skadorna till följd av blockaden drabbar viktiga sektorer i den kubanska ekonomin, däribland hälso- och sjukvård, nutrition, jordbruk, handel, investeringar, turism och banksystemet. Gruppen av de 77 uttryckte särskild oro över den extraterritoriella tillämpningen av amerikanska åtgärder, i synnerhet avdelning III i Helms-Burton-lagen, eftersom man anser att detta utgör ett ingrepp i den fria handeln mellan nationerna genom att sanktionera tredjeländers handelsverksamhet och investeringar i Kuba. De påpekade att energibristen och svårigheterna att få tillgång till bränslen påverkar elproduktionen och tillhandahållandet av väsentliga offentliga tjänster, såsom sjukhus, skolor, vatten- och avloppssystem, kollektivtrafik samt produktion och distribution av livsmedel. Gruppen de 77 och Kina krävde att Kuba skulle strykas från USA:s ensidiga lista över stater som stöder terrorism. I detta sammanhang avvisade man alla ensidiga tvångsåtgärder som strider mot FN-stadgan och internationell rätt, liksom försök att hindra Kubas internationella medicinska samarbete. Ur anförandet: ”Allt vi känner till om Kuba handlar om vänskap och solidaritet. Vi känner inte till något alls om terrorism.”
Uganda representerade de icke-allierade staternas rörelse, MNOAL, och påpekade att Kuba har haft svårigheter att få tillgång till internationell finansiering och energiteknik, och kritiserade att många utländska banker har avvisat transaktioner med koppling till ön. Också MNOAL kräver att Kuba stryks från USAs lista över länder som stöder terrorism och framhöll Kubas bidrag till det internationella medicinska samarbetet och landets roll i hälso- och sjukvården i andra länder.
Också ASEAN länderna uttalade, genom Singapore, sitt avståndstagande från blockaden och USAs placering av Kuba på listan som ”sponsrar terrorism”.
De Afrikanska Staternas Organisation OAU talade i samma anda, liksom gruppen av ”FN-stadgans vänner”.
EU med kandidatländer Norge och Storbritannien talade dubbelt: ”Europeiska unionen erkänner de negativa humanitära konsekvenser som dessa åtgärder har för det kubanska folket och bekräftar återigen FN-stadgan som den vägledande ramen i en tid då kubanerna står inför allt svårare förhållanden. Vi anser att humanitärt stöd och tillgång till sådant stöd måste skyddas under alla omständigheter.” Och ”USA:s extraterritoriella åtgärder mot Kuba påverkar även EU:s ekonomiska intressen negativt och strider mot allmänt vedertagna regler för internationell handel.” Men sedan de vanliga utfallen mot Kuba: ”Den svåra situationen för det kubanska folket beror inte enbart på embargot. Det finns ett akut behov av meningsfulla politiska och ekonomiska reformer från de kubanska myndigheternas sida. Dessutom uppmanar Europeiska unionen de kubanska myndigheterna att göra konkreta framsteg mot att öppna upp utrymmen för en konstruktiv och inkluderande dialog med det civila samhället, samtidigt som man bekräftar vikten av att respektera internationell rätt i alla sammanhang.” EU-talespersonen blandade också in frågan om Ukraina och en rad andra ärenden i debatten som skulle behandla USAs blockad.
USAs delegation satt och pratade med varandra, kollade sina mobiltelefoner och uppträdde nonchalant, arrogant och respektlöst mot Generalförsamlingen. I sitt inlägg riktade den USA representanten Mike Waltz anklagelser mot den kubanska regeringen rörande ekonomin, det internationella medicinska samarbetet, migrationen och öns utrikespolitik. Han hävdade att den kubanska regeringen använder blockaden som ett argument för att rättfärdiga sina inre problem och menade att debatten var ett försök att lägga över ansvaret på USA. Samtidigt hävdade han helt fräckt att ”Det finns ingen amerikansk blockad”, samtidigt som han upprepade att Kubas svårigheter är ett resultat av landets eget politiska och ekonomiska system. [Medan Trump skrutit med blockaden: Kuba ska inte ”få en droppe olja, inte tjäna ett öre” och ”Vi har gjort allt, det som återstår är att förstöra (”destroy”) Kuba”.]
Resultatet av omröstningen. Vi beklagar den dåliga upplösningen på bilden.
Cubadebate 260707, redigerat (ZT)
NEJ TILL ATTACK PÅ KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
KUBA BEHÖVER OSS – VI BEHÖVER KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Kuba utsätts nu för en belägring och hot utan motstycke
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”. Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72